Under gårdagskvällens första timmar tog Svensk biblioteksförening över Rotundan i Stockholms stadsbibliotek för den årliga prisutdelningen av Sveriges biblioteks utmärkelser. Det blev en härlig kväll med glada pristagare, imponerande pausframträdanden och ett starkt och eftertänksamt tal av Aniarapristagaren Johannes Anyuru.

Emma Virke, mottagare av Elsa Beskow-plaketten.
Emma Virke var glad mottagare av Elsa Beskow-plaketten.

Tidigare under dagen hade alla pristagare träffat sina jurygrupper för lunch tillsammans med föreningen, då generalsekreterare Karin Linder berättade om de olika prisernas historia och riktade ett stort tack till både jurygrupper och pristagare för storartat arbete. Några timmar senare var det dags för prisceremoni, som liksom de senaste åren ägde rum i Rotundan på Stockholms stadsbibliotek på Sveavägen. Föreningens ordförande Calle Nathanson välkomsttalade, för att sedan lämna över till kvällens konferencier Karin Linder som efter inledande ord välkomnade rapparen Nigma upp på scen.

Sedan följde prisceremoni för Collijn-priset, som gick till Hayri Dündar för uppsatsen Digital Library evaluation in Swedish academic libraries: A critical study. Han fick ta emot priset av juryrepresentanten Gunnar Sahlin, fd riksbibliotekarie. Därefter delades Greta Renborgs och Bengt Hjelmqvists priser ut, följt av priset för Årets mobila bibliotek.

Från Laisings dansinstitut framträdde sedan Christian och Amalia med ett hiphop-nummer, följda av kulturministerns statssekreterare Karin Strandås som bland annat talade om sin egen relation till bibliotek genom livets olika skeden.

Ytterligare en Karin äntrade sedan scenen; Karin Blomquist, ordförande i plakettjuryn, som delade ut priser till de tre kategorierna inom barn- och ungdomslitteratur; Elsa Beskow-, Nils Holgersson– och Carl von Linné-plaketterna.

Kvällens sista pris var Aniarapriset, till ett författarskap i vuxenlitteratur. Årets pristagare Johannes Anyuru berättade att biblioteken och bibliotekarierna i hans ungdom varit avgörande för hans författarskap, och höll sedan ett tal där han reflekterade över Harry Martinssons Aniara och vilka kopplingar man i det verket kan se till vår tids verklighet. Han avslutade bland annat med orden:

Jag tror att det kanske är vår tids ödesfråga, den här frågan om språket. En fråga som då ställer oss mimarober*, alltså författare, poeter, rappare – och bibliotekarier naturligtvis – i ögat av historiens storm. För det är vi som måste insistera på sanningen, det är vi som måste faktiskt ära orden, låta orden vara nånting högt och meningsfullt, och nästan heligt.

*Mimaroben är berättaren i Martinssons Aniara

Tack jurygrupper, pristagare och publik för en härlig kväll!

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin