Svenska filminstitutet har tagit fram elva enkla filmpedagogiska övningar som syftar till att öka barn och ungas förmåga att tolka rörlig bild. Handboken ingår som en del i MIK-satsningen Kompisskoleprojektet som avslutades i våras.
Svenska filminstitutet har mellan åren 2014 och 2017 genomfört Kompisskoleprojektet, en satsning på filmpedagogik i fem mellanstadieklassser på olika skolor i landet. Barnen och deras klasslärare har med stöd av en projektledare från Svenska filminstitutet arbetat med att se, samtala om och skapa film. Filmkunnighet ingår som en av de tolv beståndsdelarna i MIK, och definieras i Svenska filminstitutets rapport som ”förmågan att aktivt se, förstå, beskriva, tolka, analysera och ifrågasätta rörliga bilder samt en grundläggande förmåga att själv producera olika sorters bilder”.
Malena Jonson var projektansvarig för Kompisskoleprojektet:
– Det är viktigt att se på film för vad det är, det vill säga en representation av världen. Alla texter och alla filmer vi har runtomkring oss har skapats av olika val – hade kameran riktats åt ett annat håll hade någonting annat visats, som varit precis lika sant. Detta är viktigt att bli medveten om, då vi idag översköljs av olika slags budskap. Filmen är också viktig rent känslomässigt, då konsten har en stark kraft att lära oss empati.
I samband med att rapporten presenterades under hösten togs också en handbok fram, bestående av elva enkla, filmpedagogiska övningar att användas av lärare och andra som arbetar med barn och unga. Övningarna kräver ingen avancerad teknisk utrustning och kan användas för alla åldrar.
Övningar Filmpedagogik – så funkar det (pdf)
Rapport Kompisskoleprojektet (pdf)
Illustration från handboken av Gabriella Agnér.
