There’s a word for it
And words don’t mean a thing
There’s a name for it
And names make all the difference in the world
Bandet Talking Heads textrader kan säkert tolkas på väldigt många sätt, men de dök upp i min hjärna när jag läste en diskussion kring begreppet Äppelhylla.
En Äppelhylla är en hylla där biblioteken kan visa olika former av tillgängliga medier för barn, som exempelvis böcker med teckenstöd eller taktila bilder. Där samlar man också information och faktaböcker för föräldrar om funktionsnedsättningar. Mer information om Äppelhyllor finns på Barnens Bibliotek.
Men var kommer namnet ifrån? Varför kopplas innehållet ihop med äpplen? Det började med en studieresa till London som Kulturrådet arrangerade för i början av 1990-talet. Då besökte man bland annat Library of the Handicapped Child, ett specialbibliotek som fanns då men som numera är nerlagt. Där fanns mycket inspirerande böcker och annat material, däribland ett leksaksäpple som var särskilt framtaget för barn med talsvårigheter. Om barnet talade tillräckligt högt kom det fram en mask. Det är i alla fall den berättelse jag har hört om ursprungsäpplet.
Begreppet och loggan spred sig också internationellt, först i Norden och sedan vidare ut i Europa. Begreppet och loggan används även i bland annat Japan.
Väl hemma i Sverige igen funderade man vidare och då särskilt på Härnösands bibliotek, som ju också har många teckenspråkiga elever i sin närhet. De ville gärna skapa en avdelning som liknade biblioteket i London. Men vad skulle den heta? Äpplet hade tydligen gjort ett starkt intryck så i stället för att fastna i en komplicerad diskussion om vilka begrepp som känns rätt kopplat till barn som behöver tillgängliga medier kallades avdelningen rätt och slätt för Äppelbiblioteket. Till biblioteket skapade en konstnär ett stort äpple i trä som barnen kunde krypa in i och som var taktilt inspirerande, med bland annat punktskrift. Avdelningen öppnade 1993 och firar alltså 30 år nästa år.
Äppelbiblioteket inspirerade resten av bibliotekssverige, men många hade svårt att få till ett så stort utrymme i biblioteket. Då kom bland andra dåvarande Regionbibliotek Västra Götaland med den kloka idéen att göra om konceptet till en hylla – Äppelhyllan var född.
Snabbt spreds sig Äppelhyllan. Äppelbegreppet sågs som något roligt, kreativt och gav ett ökat intresse för vad för typ av medier som passade på hyllan och en ökad kunskap om barns olika behov. Man började helt enkelt jobba med frågorna. Men mer kunskap behövdes! 2003 bildade Statens kulturråd och representanter från regionbiblioteket en sorts styrgrupp för arbetet – Kärnhusgruppen. Där ingick också en representant från Talboks- och punktskriftsbiblioteket (nuvarande MTM) och det var jag.
Eftersom ett äpple inte direkt säger något om innehållet på hyllan jobbade vi mycket kring hur hyllan kunde marknadsföras. Vi kom fram till att en gemensam äppellogga vore bra. Några regionbibliotek tog på sig uppgiften. Den togs fram enligt konstens alla regler av företaget Wagner Form, med hjälp av experter, utprovad på målgrupp, utformad för att till exempel vara klar och tydlig och lätt avläsbar i taktil form. Förvaltningen för kulturutveckling (före detta Regionbibliotek Västra Götaland/Kultur i Väst) äger loggan som köpte rättigheter för fri användning på landets alla bibliotek.
Begreppet och loggan spred sig också internationellt, först i Norden och sedan vidare ut i Europa. Begreppet och loggan används även i bland annat Japan.
Själv hade jag glädjen att tala på IFLA WLIC i Göteborg 2010 om Äppelhyllan och fick många nyfikna frågor av kollegor från alla möjliga länder.
Äppelbiblioteket inspirerade resten av bibliotekssverige, men många hade svårt att få till ett så stort utrymme i biblioteket.
Inom Svensk biblioteksförening bildades ett Expertnätverk för bibliotek med Äppelhylla och jag blev nätverkets första kontaktperson. Nätverket arbetar för erfarenhetsutbyte, kunskapsdelning och inspiration.
Men nu har många år passerat och klokt nog vill en ny bibliotekariegeneration vända och vrida på begreppen och fundera på vad som fungerar bäst för dagens barn, föräldrar och pedagoger. Som jag ser det är det allra viktigaste att jobba med frågorna, prata med berörda, utvärdera och kämpa vidare. Inget är heligt och allt kan förändras! Jag ser verkligen med spänning fram emot hur den nya generationen kommer att ta sig an uppgiften. Men för att återknyta till mitt inledande citat – Äppelhyllan är som jag ser det ett namn (skrivs därför också med stor bokstav) och den har spelat en väldigt stor roll för att komma i gång med ett arbete där en del barnbibliotekarier kände sig osäkra, mycket just på grund av rädsla att använda fel ord. Men ord är inte viktigast – det är vad vi gör, hur vi bemöter och hur vi utvärderar oss själva som är nyckeln. Som jag ser det.