Jag finner mig själv sökandes efter det välbekanta och enkla. Pandemin har gjort att jag omedvetet dras till det kända och vanliga. När omvärldens osäkerheter nått min trygga vardag lyssnar jag på musik från barndomens 90-tal och ser om tv-serien Schitt’s Creek så många gånger att jag snart kan citera hela avsnitt.
Det var kanske mindre genomtänkt att jag, mitt i trygghetssökandet, bestämde mig för att flytta mig och familjen från vår nya vardag i Helsingfors till den ”gamla” i Stockholm.
Det var kanske mindre genomtänkt att jag, mitt i trygghetssökandet, bestämde mig för att flytta mig och familjen från vår nya vardag i Helsingfors till den ”gamla” i Stockholm. Att familjen mitt i pandemin skulle börja på nya jobb och ny förskola. Men även i pandemi fortsätter livet. Och kriser ställer krav på oss. Vi kan inte välja den enkla vägen.
På föreningen går vi just nu i väntans tider. När som helst kommer förslaget på hur DSM-direktivet ska implementeras i svensk rätt. Direktivet, som rör upphovsrätt på den digitala inre marknaden, är svårtillgänglig materia som har stor påverkan på bibliotekens verksamhet. Kanske främst för forsknings- och skolbiblioteken, men inget bibliotek kommer undan upphovsrätten.
Upphovsrätten är svår för biblioteken i vanliga fall, men att behöva bry sig om den mitt under brinnande kris kan kännas oöverkomligt. Ändå smyger den in sig i även bibliotekens pandemivardag. Får biblioteken streama sagostunder till förskolebarnen? Hur fungerar det med upphovsrätten när undervisning ska sändas digitalt istället för att genomföras i ett klassrum, när studenter dessutom kan befinna sig utanför Sveriges gränser?
Av allt svårt som biblioteken behövt hantera det senaste halvåret är upphovsrätten antagligen inte det som stått högst upp på dagordningen att hantera, och så ska det så klart vara. Men det är frågor som inte kommer att försvinna, pandemi eller inte. Fler än några engagerade själar på några få bibliotek behöver bry sig om frågor som rör immateriella rättigheter och biblioteken. Frågorna kommer inte att bli färre och de kommer att öka i betydelse.
Det är inte en naturlag att samhället kommer att vara förändrat till det bättre när restriktionerna väl lättar, det blir det bara om vi vill det.
Kanske nu mer än någonsin är det läge att ta sig an det som är svårt. Det är inte en naturlag att samhället kommer att vara förändrat till det bättre när restriktionerna väl lättar, det blir det bara om vi vill det. Då kan vi inte vara fast i gamla hjulspår, i det nära, det enkla. Omställning och nytt kräver det svåra.
Jag sätter på Taylor Swifts folklore för femtionde gången den här månaden och öppnar fliken som handlar om DSM-direktivet i webbläsaren. Det enkla får bära mig genom det svåra, så möter förhoppningsvis oss något nytt på andra sidan pandemirestriktionerna.
Lisa Gemmel
Utredare Svensk biblioteksförening