Under ett besök på Nationalbiblioteket i Nairobi får vi se avdelningen med rara böcker. Det är två plåtskåp mitt i en sal. Jag letar efter de vita handskarna och instrument som mäter klimatet.
Våra värdar öppnar skåpet som dokumenterar Kenyas historia. Vi är vördnadsfulla. Afrika är en kontinent som jag kan allt för lite om. Att få möjlighet att se ett lands rara böcker berättar mycket om dess historia. Dörrarna öppnas. Beståndet ser ut som en samling mycket väl använda kursböcker på en gymnasieskola i Sverige. Äldsta boken är tryckt någon gång under 1800-talet. Alla är skrivna på engelska.
Så kan plåtskåp sätta perspektiv på ojämlikhet.
Svensk biblioteksförening har stöttat Kenya Library Association under tio år. Förra året skrev vi ett nytt samarbetsavtal som slutar 2020. Det har varit och är ett fruktsamt arbete med erfarenhetsutbyte från båda sidor, men framförallt ett stöd för uppbyggnad av en biblioteksförening i ett land där det inte är självklart att alla kan läsa.
Samtidigt är läsförmågan i Kenya i många fall direkt kopplad till överlevnad. Kenyas klimat är opålitligt och översvämningar kan förstöra en stor familjs överlevnadsmöjligheter under bara några få dagar. Lånecentralerna i Kenya fördelar därför böcker utifrån om låntagarna är fiskare eller bönder. Biblioteken förmedlar praktisk kunskap som ökar människors förutsättningar till försörjning. Genom biblioteken hittar man stöd för vilka grödor som passar olika förutsättningar och hur mark kan dräneras på bästa sätt. De som försörjer sig som fiskare kan läsa sig till bättre fångst. Om man kan läsa vill säga.
I Kenya är läsförmåga ett emancipatoriskt redskap ur ett rent överlevnadsperspektiv. Att kunna läsa ökar allas förutsättningar att klara av sitt liv, rent handgripligt. På plats i ett land i full utveckling känner jag stor ödmjukhet.
Idag diskuterar svenska politiker, lärare och folkbildare ofta läskunnighet som ett problem. Det är återigen ett politiskt hett område där olika insatser ska stärka vår förmåga till läsning.
I ett historiskt perspektiv är det ofattbart att vi inte självklart vårdar den enskilt starkaste förmågan att vara delaktiga och ha rätten till samma kunskap. Rätten till samma förutsättningar och rätten att ställa kritiska frågor.
Med kenyansk och svensk erfarenhet sida vid sida är läskunnighet en överlevnadsstrategi. På så många vis.
Texten publicerades först i Biblioteksbladet nr 7