På biblioteket möter jag dem. De som inte finns, de unga osynliga läsarna. De som får höra och läsa att de inte finns. De vars fritidsintresse pratas ner och osynliggörs av tidningsrubriker, vuxenvärlden och klasskompisar.
När jag pratar böcker och delar läsupplevelser med de unga läsarna märks det tydligt att de ser böckerna som en del av sig själva och har börjat bygga sina livsbibliotek likt Alaska i Looking for Alaska.
Vad gör det med en ung läsare som älskar böcker och läsning att hela tiden får höra att hen inte finns? För mig har dessa unga läsare en självklar plats i biblioteksrummet och i bibliotekets aktiviteter.
Vad gör det med en ung läsare som älskar böcker och läsning att hela tiden får höra att hen inte finns? För mig har dessa unga läsare en självklar plats i biblioteksrummet och i bibliotekets aktiviteter. Vi på biblioteket behöver skapa platser och grupper där normen är att vara en läsare, lyfta de unga läsarna och stärka deras läsaridentitet.
Genom att få vara med i en läsandegemenskap som utgår från ett favoritintresse och att få lära känna sig själv och andra som läsare. Att få prata böcker och dela läsupplevelser för öron som vill höra och bekräftar dig som läsare.
– Kan vi inte starta en bokklubb som ses i biblioteket och prata böcker?
Det var frågan jag fick av G och T, tolv år, på skolbiblioteket där jag jobbade för elva år sedan. En bokklubb på fritiden. För mig var svaret självklart JA! Med följdfrågorna; vilken dag och tid passar er bäst? Tolvåringarna gav mig ordet bokklubb, det är ordet jag använder än i dag. Ordet kunde lika gärna vara bokcirkel, men mitt ord blev och är bokklubb.
Där och då blev bokklubb min viktigaste metod i mitt läsfrämjande arbete som barn- och ungdomsbibliotekarie. Nu ska ni få inblick i några av alla samtal som uppstått under en bokklubbsträff tillsammans med unga läsare på biblioteket.
Till en bokklubbsträff var V, 16 år, väldigt tidig, eller om de andra var sena. Hon och jag kom att prata om när hon som elvaåring förstod att läsning kunde vara en hobby.
Till en bokklubbsträff var V, 16 år, väldigt tidig, eller om de andra var sena. Hon och jag kom att prata om när hon som elvaåring förstod att läsning kunde vara en hobby.
Hur det för henne var en aha-upplevelse att något som var roligt i skolan kan vara något som är roligt även på fritiden. Jag funderar mycket på hur vi på biblioteken kan utforma aktiviteter som gör läsning till ett fritidsintresse lika självklart som fotbollen eller dansen.
Harry Potter är kanske det mest självklara exemplet på hur en fiktiv bokvärld kan vara ett intresse. På Harry Potter-bokklubben pratas det alltid i munnen på varandra. Just nu läser vi om Harry Potter och de vises sten – boken vi alla kan utantill.
Vi tar reda på vem det egentligen var som först sa att Harry har sin mammas ögon. Eller varför Harry (till min fasa) inte har ett lånekort. Harry Potter-bokklubben är en plats att få prata färdigt om alla Hogwarts-tankar som snurrar i huvudet och testa sina teorier för öron som lyssnar och vill höra.
När Sandra Beijer skrev på sin blogg och föreslog för sina läsare att de skulle mejla sina bibliotek och tipsa om att hon skulle komma på författarbesök så fick jag som ungdomsbibliotekarie ett mejl från A, 16 år. Jag svarade med vändande mejl att det var en jättebra idé. Självklart bjuder vi in Sandra Beijer. Ska vi kanske samtidigt starta upp en bokklubb där vi börjar att läsa en av hennes böcker? Den gången var det lätt att få ihop en ny bokklubb, andra gånger har det tagit mycket längre tid.
En av de som kom med i bokklubb då var E, 17 år, som berättade att bokklubb på bibliotek för henne var ett sätt att ge sig själv skönlitterär lästid som hon mår bra av, även när betygen och skolan är viktigast.
För mig är det självklart, men frågorna kommer alltid, så det är lika bra att skriva ut det: varje bokklubb utformas och anpassas utifrån de unga läsarna som valt att vara med i klubben. Ljudböcker och lättläst är en självklarhet.
Och ja, innan du hinner tänka tanken högt: det finns även unga killar som gillar att läsa böcker. Det finns till och med de som gillar både att läsa och spela fotboll. Är de med i en bokklubb? Ja, ibland.
Och ja, innan du hinner tänka tanken högt: det finns även unga killar som gillar att läsa böcker. Det finns till och med de som gillar både att läsa och spela fotboll. Är de med i en bokklubb? Ja, ibland.
De unga läsarna som tycker läsning är det bästa som finns längtar efter sammanhang och en läsande gemenskap. Vi på biblioteken får inte glömma eller prioritera bort dem. Vi behöver visa att läsning är ett intresse som alla andra, för alla som vill.
Jag tror att det kan vara ett sätt att hjälpa till att höja läsningens status. Men för att det ska vara möjligt måste vi på biblioteken tro på att de unga läsarna faktiskt finns och sluta se dem som osynliga och börja dela läsupplevelser tillsammans.
Paula Högström, barn- och ungdomsbibliotekarie på Lidingö stadsbibliotek
Bokblogg: prickigapaula.blogspot.se och Instagram: Prickiga Paula
Fotograf: Therese Andersson