Ibland drömmer vi om någonting storartat. Får visioner om underverk i världar vi inte trodde fanns. Sådana berättelser vi som barn, och även som vuxna, hittar på biblioteket. Men biblioteket är så självklart att vi kanske har tagit det för givet. Skjutit upp besöket så som vi gör med den där skogspromenaden vi inte hinner med. Och en dag har den brännande solen och torkan utplånat gräset, blommorna och insekterna. Saknaden efter vallmo och humlor svider inombords.
Vi glömmer att magin finns omkring oss. Biblioteket är platsen där allt finns samlat: hela världens vetande, alla röster från mumlet under tuvan i gräset. Det är även garanten för att författaren och översättaren ska kunna få ut den där tunna diktsamlingen. Det som gör att det lilla förlaget vågar ge ut en udda boken som kanske inte kommer att stå i pallar hos grossisterna, men som är den där nej-rösten i ett hav av ja-sägare. Eller värnandet av det demokratiska samtalet och litteraturens bredd, inköpen av böckerna som öppnar dörren till de där världarna. Bibliotekets existens garanterar också alla att kunna följa med i de aktuella samtalen, genom böcker, tidskrifter och tidningar.
För att inte tala om skolbiblioteket. Att det är öppet så att den som inte spelar fotboll på rasterna kan gå in och värma sig, leta bland hyllorna. Att få hitta en bok om andra världskriget eller myskoxar, få veta att sjöhästar kallas knappnålsfiskar. Eller trösta sig med en röst från tvärs över Atlanten när kompisen valt någon annan.
Och alla i staden och i byn mitt ute på landet, som vill släktforska. Uppfylla fantasin om att uttrycka det man innerst inne verkligen känner och därför gå den där skrivarkursen som filialen erbjuder.
Att få möta författaren man nyss läst.
Alla uppförsbackar och nedförsbackar med boken på det nya språket man börjat lära sig.
Ibland drömmer vi om någonting storartat. Får visioner om underverk i världar vi inte trodde fanns. Sådana berättelser vi som barn, och även som vuxna, hittar på biblioteket. Men biblioteket är så självklart att vi kanske har tagit det för givet.
På biblioteket dansar alla som på Wolands bal i ”Mästaren och Margarita”. Där finns Martin Luther och Giacometti. Där skymtar Nietzsche rygg mot rygg med Nabokov. När pensionen inte räcker till en kanarieresa finns böcker från alla platser. När barnen har feber finns Petrinideckarna eller ”Det blåser på månen”.
Vill man odla till våren kan man hitta särskilda frösorter bland bokbladen. Vill man höra andra röster än sin egen finns ljudboken som bryter tystnaden. Möten över hav, genom århundraden, över språkbarriärer; i det magiska rummet är det omöjliga möjligt.
Går vi vilse finns det nycklar till varje lås. Bibliotekarien går där med nyckelknippan, ständigt beredd att öppna. Vill vi prova själv dyker författaren upp som inspiratör och igångsättare. Ingen vill åt ens plånbok, ingen värderar en efter status eller makt; inför de bokhyllorna är vi alla lika.
Vi författare delar samma dröm. För oss är biblioteken garanten för att våra böcker får leva längre än några månader. Att vi får träffa våra läsare, att vi själva får förkovra oss, att vi får dela kärleken till språket.
Och tillvaron med våra läsare: Att vi får mötas inte bara genom verket utan i rummet. Att vi får sitta mitt emot. Att det vi gör hakar i den långa kedjan av allas vår gemensamma kulturhistoria.
Det är därför vi författare och översättare värnar biblioteket, det magiska rummet, så att nästa generation får känna vallmons doft och höra humlornas mummel.
Grethe Rottböll, ordförande Sveriges Författarförbund
Patrik Lundberg, vice ordförande Sveriges Författarförbund