Många kan vi känna igen oss i den där känslan av att boken är alldeles för spännande för att läggas åt sidan. När berättelsen skapar en fiktiv handklov mellan högerhanden och bokryggen och du bara måste vända blad för att se vad som sker härnäst. Läsning är för många barn något spännande och roligt, medan andra associerar läsningen med tunga känslor av motvillighet och olust.  

Att främja läsförmågan hos våra barn och unga är en av skolans mest centrala uppdrag. Trots det står Sverige inför vad som inte kan beskrivas som något annat än en läskris. Enligt PIRLS, Progress in International Reading Literacy Study, ligger 19 procent av eleverna i årskurs 4 på en låg nivå av läsförståelse. Det är en siffra som bekräftas av de senaste resultaten från PISA, där ungas läsförståelse är nere på 2012 års nivåer och där andelen svenska elever som inte når upp till en grundläggande nivå har dubblerats sedan år 2000. I resultaten blir det inte bara tydligt att läsförmågan sjunker nationellt, utan även att nivåerna är påverkade av de förutsättningar som elever bär med sig. Kön, socioekonomisk bakgrund, migrationsbakgrund och intersektionaliteten dem emellan påverkar barns och ungas förutsättningar att få med sig grundläggande kunskaper in i sin fortsatta utbildning och sitt framtida liv. Lusten att läsa, att stärka sitt ordförråd och att bredda sina horisonter säkras i större utsträckning för de elever som redan har ett försprång. Skolan misslyckas med att bryta dessa segregerande mönster, vilket är ett rejält underbetyg för dess kompensatoriska funktion och direkt skadligt för alla elevers rätt till utbildning och för Sverige som kunskapsnation.

Jag minns tydligt hur min skolbibliotekarie Richards ögon tindrade när jag bad om hjälp att hitta nästa bok och hur bibblan var en plats dit jag och många andra kunde gå för att få en stund för oss själva.

För att få bukt med de utmaningarna kommer det att krävas aktiva insatser på alla samhällsnivåer för att säkerställa en fullgod utbildning för alla, där det bland annat ingår att tillgängliggöra läsning för fler. Detta kan göras genom att säkra tillgången till bemannade skolbibliotek i landets alla skolor. Trots att det i skollagen regleras att elever ska ha tillgång till skolbibliotek visar Kungliga bibliotekets (KB) statistik år 2022 att 52 procent av landets elever i förskoleklass, grundskola och gymnasium saknar tillgång till ett skolbibliotek som är bemannat på minst halvtid, eller ett integrerat skolbibliotek som en del av ett folkbibliotek. Sveriges Elevkårer har i många år lyft bristen på skolbibliotek som ett problem men trots det har frågan lämnats utan större åtgärder. Våra medlemmar vittnar istället om “skolbibliotek” på gymnasieskolor runtom i landet i form av en ensam bokhylla i ett hörn. 

Men vi ser även skolbibliotek som gör skillnad. Skolbibliotek fyllda med böcker på världens alla språk och med olika innehåll. Skolbibliotek som väcker elevers läslust och förmåga att tillämpa ett analytiskt förhållningssätt till sin tillvaro. Skolbibliotek som hjälper elever att förstå litteraturens historia och navigera i en skakig omvärld fylld av konflikt och desinformation. 

En tydlig gemensam framgångsfaktor för ungas läsning är närvaron av bibliotekarier och pedagoger som kan inspirera och vägleda eleverna i deras läsresa. Bibliotekarien är helt avgörande för att den där bokhyllan ska bli mer än bara en hylla med ett gäng dammiga böcker. Jag minns tydligt hur min skolbibliotekarie Richards ögon tindrade när jag bad om hjälp att hitta nästa bok och hur bibblan var en plats dit jag och många andra kunde gå för att få en stund för oss själva. För min del var det Harry Potter som tog upp mest tid, för någon annan var det Astrid Lindgren. Oavsett bok och genre så spelade läsningen roll och vi fick den vägledning vi behövde för att hitta det som fick oss att vilja fortsätta läsa. Att kunna få hjälp att hitta just den boken som en brinner för, boken som främjar läsandet och som kanske får en att vilja fortsätta läsa, det är det som skapar ett framgångsrikt skolbibliotek.  

För att få bukt med de utmaningarna kommer det att krävas aktiva insatser på alla samhällsnivåer för att säkerställa en fullgod utbildning för alla, där det bland annat ingår att tillgängliggöra läsning för fler.

Det var ett glädjebesked när regeringen gick ut med att man under år 2025 avsätter 216 miljoner kronor och därefter 433 miljoner kronor årligen för att säkerställa tillgången till bemannade skolbibliotek. Att möta behov med finansiering är sunt, men det kan inte stanna där. Från nationellt håll måste man se till att förverkliga de förslag som lades fram i utredningen “Skolbibliotek för bildning och utbildning” (SOU 2021:3) och säkerställa att bemannade skolbibliotek inte blir en bisats i skolans verksamhet, utan en självklar del. På lokalt plan måste skolhuvudmän och rektorer ta ett ansvar för att ta emot och förvalta det stöd som ges genom att förbereda sig inför satsningarna som väntar och prioritera resurser för att uppnå bästa möjliga utfall. 

Genom gemensamma kraftsamlingar framåt kan vi skapa en skola där alla elever får rätt förutsättningar för att hitta gnistan och lusten att läsa.