Jag brukar tänka att kultur är det som gör oss till människor. Film beskrivs ibland som en empatimaskin, och jag håller med, finns det egentligen något annat medie som kan förmedla andras perspektiv lika bra? Där du kan spegla dig, vidga dina vyer och dela dina erfarenheter genom den filmiska berättelsen.
Under Almedalsveckan i somras hade vi på Filminstitutet ett seminarium med rubriken ”Rörlig bildning – ett sätt att minska den demokratiska klyftan?”. Utgångspunkten för samtalet var att läs- och skrivkunnighet var för 100 år sedan avgörande för en framväxande demokrati. Folkskolan lärde oss att läsa och skriva, men vem lär oss det rörliga bildspråket idag?
Filmen ger mig insikter som också berör mig, trots avgrundsdjupa skillnader mellan rollfigurernas liv och mitt eget. Det är något som inga läroböcker i världen kan erbjuda.
Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson medverkade i samtalet och hade valt att visa ett klipp från filmen Timbuktu av regissören Abderrahmane Sissako. Filmen utspelar sig i staden Timbuktu i norra Mali, en stad som intogs av jihadister och tuaregrebeller 2012. I samband med det införde sharialagar i landet, bland annat förbud mot musik, mot rökning samt tvång för kvinnor att bära handskar. Även brutala dåd mot människor och världskulturarv genomfördes.
Scenen vi fick se utspelar sig på fotbollsplanen när förbudet mot att spela med boll har införts. Vi får följa ett gäng killar som ändå genomför matchen dock utan någon fotboll. Men lusten och glädjen finns kvar i ungdomarnas motstånd. Det är en scen vars skådespeleri, ljussättning, musik och det vackra avskalade landskapet gör att budskapet går rätt in i magen och hjärtat. Scenen berättar för mig om vad det innebär att vara människa, att överleva, att göra motstånd och om kampen för sin frihet. Att det som sker framför mina ögon handlar om att leva under terror. Och vad det gör med människor. Filmen ger mig insikter som också berör mig, trots avgrundsdjupa skillnader mellan rollfigurernas liv och mitt eget. Det är något som inga läroböcker i världen kan erbjuda.
I våras berättade en filmkonsulent från region Gävleborg om projektet “Stärkta Bibliotek” som de genomför tillsammans med biblioteken. Genom att koppla ihop lokala filmföreningar/biografer med de lokala biblioteken har de fortbildat bibliotekspersonal i arrangörskap, filmpedagogik och att leda filmsamtal samt spridit kunskap kring syntolkning på bio. Låntagarna har också erbjudits att ta del av en kurerad streamingtjänst. Samtidigt är biblioteken en fantastisk plats för att introducera en ny publik till den lokala biografen för att uppleva film tillsammans. En ökad samverkan som leder till att fler medborgare får tillgång till film och kultur.
Projektet fick mig att återigen reflektera över hur mycket vi kan lära oss av varandra. Biblioteken är en självklar plats för bildning och stärkt demokrati och delaktighet, frågor som engagerar de flesta folkbildare idag. Precis som med litteraturen erbjuder filmen en väg in i samtal om komplexa frågor om samhälleliga och existentiella ämnen, den erbjuder och möjliggör en roll för alla och bildspråket är ett gemensamt språk som överbryggar språkbarriärer.
Gemensamt för Holly Golightly och dagens unga är att de lär sig av rörlig bild och på samma sätt som Holly hade mått bra av att se annat än bara Hollywoodfilm, behöver alla idag både bli filmkunniga och ta del av olika slags film och rörlig bild som ger oss breddade referensramar men också ett medvetet förhållningssätt.
Filmen tar allt större plats på landets folkbibliotek. Enligt statistik från Kungliga biblioteket, KB, har antalet nedladdningar eller strömmad från databaser med film, tv och interaktiva kurser ökat med drygt 400 % mellan 2017-2018. I det digitala landskapet är utbudet och möjligheterna enorma. Behovet av kunskap och vägledning är minst lika stort – i alla åldrar. Tack vare digitaliseringen har den rörliga bilden blivit ett allt vanligare sätt att kommunicera på i olika media, vi är idag både konsumenter och producenter. Det innebär att det idag är viktigare än någonsin att alla barn och unga i Sverige är filmkunniga för att förstå sin omvärld, sig själva och ha lika demokratiska förutsättningar i ett digitalt samhälle, till exempel att ha lika möjligheter till att kritiskt kunna granska nyhetsflöden och alternativa fakta. Biblioteken spelar en stor roll för att barn och unga ska få ta del av en större mångfald av filmer.
Audrey Hepburns rollfigur Holly Golightly säger i filmen Breakfast at Tiffanys: “Everything I learned, I learned from the movies”.
Idag skulle nog våra unga säga “Everything I learned, I learned from Youtube”.
Gemensamt för Holly Golightly och dagens unga är att de lär sig av rörlig bild och på samma sätt som Holly hade mått bra av att se annat än bara Hollywoodfilm, behöver alla idag både bli filmkunniga och ta del av olika slags film och rörlig bild som ger oss breddade referensramar men också ett medvetet förhållningssätt. För även om barn och unga lever i en digital värld och ständigt möter rörliga bilder och ny teknik innebär det inte per automatik att de är filmkunniga. Kunnigheten handlar om mycket mer än tillgång och teknik. Det handlar framförallt om att behärska den rörliga bildens språk. Filmkunnighet är centralt för att stärka alla delar inom Medie- och informationskunnighet och kan delas upp i kulturell, kritisk och kreativ kompetens baserad på möjligheten att se, samtala om och skapa.
Film är en kraftfull konstart som talar direkt till hjärta och hjärna, film hjälper oss att förstå världen och oss själva och film gör skillnad. Vi på Filminstitutet har kunskap om film och filmens möjligheter och samtidigt har vi mycket att lära av bibliotekens gedigna arbete med folkbildning. Genom att stärka bibliotekaries kunskap om rörlig bild kan vi tillsammans bana väg för att alla barn och unga i hela landet ska bli filmkunniga.
Christina Preisler Schedin,
Avdelningschef Film och samhälle
Svenska Filminstitutet
Foto: Jessica Hanlon