Min farmor Miriam Nathanson (född Ehrenpreis) kom som treåring från Sofia i Bulgarien år 1914 tillsammans med sina föräldrar och sin storebror. Hennes far Marcus, som var rabbin, kom egentligen från Lviv (staden är även känd som Lwów och Lemberg, Lemberik på jiddisch) som idag ligger i Ukraina, men då tillhörde Polen. Släkten blev kvar i staden.
1939 bodde cirka 300 000 personer i Lviv och nästan 25 procent av befolkningen var judar. Beräkningar som gjorts i Polen visar att bara 200 till 300 av Lvivs judar överlevde Förintelsen. Min farmor, som inte lever längre, ville sällan tala om Förintelsen och om släktingarna som mördats pratade hon kortfattat. Jag har svårt att ta in hur stort hennes trauma måste ha varit över att i princip hela släkten förintats. Och att hon och hennes familj klarat sig genom att de kom till Sverige före kriget.
En kusin till mig har genom släktforskning hjälpt oss att till viss del återvinna kunskapen om vilka våra mördade släktingar från Lviv var. Det är kusligt att tänka på att många av deras namn och liv varit helt okända för oss fram till nu. Även om vi vet förhållandevis lite om dem idag så gör kännedomen om namnen att minnet av dem blir mer levande.
En av släktingarna hette Deborah Vogel och var poet och filosof. Hon mördades med sin man, sin mamma och sin son i ghettot i Lviv 1942. Vi som är uppväxta i Sverige fick aldrig träffa Deborah och hennes barn. Om hon överlevt hade hon kanske haft barnbarn som då skulle varit ungefär i min egen ålder.
Deborahs texter är uppmärksammade och inom kort kommer även en svensk översättning av hennes poesi gjord av Beila Titelman-Engelhardt på Ellerströms förlag.
Förintelsen är en av mänsklighetens största nederlag. Nazisternas systematiska och noggranna försök att utrota judar, romer, homosexuella, personer med funktionsnedsättning och politiska motståndare saknar motstycke. Vi får aldrig glömma det och efterlevande generationer bär ett ansvar att om och om igen återberätta vad som en gång hänt för att inte historiens misstag ska upprepas.
Nazisterna strävade inte bara efter att förinta judarna utan också att övervinna deras tankar, kultur och religion. Anders Rydell har genom sina böcker ”Plundrarna – Hur nazisterna stal Europas konstskatter” och ”Boktjuvarna – jakten på de försvunna biblioteken” ingående beskrivit hur det gick till och de ondskefulla drivkrafter som låg bakom det systematiska arbetet.
De stölder av konst som nazisterna ägnade sig åt grundade sig på uppfattningen om ”Entartete kunst” – ”Den urartade konsten”. De menade att expressionisterna och de judiska målarna var uttryck för degenererad konst och att det gick att vetenskapligt belägga att detta var ”dålig” konst. Samtidigt fanns, bakom denna ideologiska uppfattning, även flera högt uppsatta nazister som för egen räkning stal konst. Hitler var en av samlarna som också planerade att uppföra ett nytt museum i Linz. Göring var en annan som också systematiskt stal och köpte så kallad degenererad konst som han i hemlighet åtrådde.
Om stölden av konsten var hemsk så kan man säga att nazisternas mycket systematiska plundrande av biblioteken var ett steg värre. I varje erövrat land som tyskarna kom till skickades snabbt ett team bestående av antikvarier och filologer att noggrant gå igenom judiska, men även socialistiska och andra bibliotek som uppfattades hotfulla. Hela bibliotek i Warszawa, Amsterdam, Paris, Rom och Thessaloniki sorterades, packades ner och transporterades iväg till Tyskland. Det som inte var av intresse förstördes.
Nazisterna var besatta av idén att förinta judar, romer och homosexuella. Därför blev det viktigt för dem att också försöka stjäla deras tankar. Deras plan var att när Förintelsen genomförts skulle de ha makten över de erövrade gruppernas intellektuella arv.
Detta för att i framtiden kunna visa sina barnbarn hur mycket högre stående den ariska rasen var. Gruppen som drev detta arbete under Alfred Rosenbergs ledning fortsatte sitt arbete ända fram till de sista dagarna innan andra världskrigets slut. Så nitiska var de.
Jag tänker på farmor och inser att vetskapen om allt detta måste ha varit ett svårt sår för henne att läka. Att idag kunna läsa hennes kusin Deborah Vogels poesi och filosofiska texter visar att nazisternas plan inte lyckades fullt ut.
På den internationella minnesdagen den 27 januari högtidlighålls minnet av Förintelsens offer världen över. Det är genom att minnas det värsta som hänt oss som vi aldrig kommer att glömma och på så sätt kan se till att det aldrig händer igen.
Calle Nathanson
Vd Folkets Hus och Parker
F.d. styrelseordförande i Svensk biblioteksförening