För lite drygt ett år sedan började jag arbeta på Göteborgs universitetsbibliotek efter att ha arbetat i 10 år som lärare och forskare på Bibliotekshögskolan i Borås. Idag arbetar jag med samma grupper som på BHS, studenter och forskare, men nu från ett annat perspektiv och med fokus på delvis andra frågor.
Det är roligt och lärorikt och egentligen är det bara en sak som saknas: möjligheten att få bedriva egen forskning. Och då tänker jag på forskning som vilar på vetenskaplig metod och inte på redovisningar eller utvärderingar av valda bibliotekstjänster och aktiviteter.
”Forskande bibliotekarier? Finns det?”, tänker kanske flera. Nja, till skillnad från många andra länder är det tyvärr ovanligt i Sverige. Och det är riktigt synd för det finns flera fördelar med att låta bibliotekarier få forska.
I framtiden hoppas jag på att de idéer och ambitioner som finns rörande bibliotekariers forskning inte kommer att vara enskilda biblioteks angelägenhet.
För det första är det givande för bibliotekariernas kompetensutveckling och därmed i förlängningen för bibliotekets användare: som universitetsbibliotekarie kommer du förr eller senare få hålla i sökhandledningar för forskare (eller åtminstone få svara på frågor som har med informationssökning att göra). Att veta hur en litteratursökning ska gå till i teorin, enligt sökteknikens alla konstens regler är en sak. Det är något helt annat att göra litteratursökningar till en egen studie, pressad av en deadline, inse att man inte mäktar med att göra systematiska sökningar i universitetsbibliotekets databaser (som man egentligen borde göra) och komma fram till att en fulsökning i Google Scholar ger en tillräcklig bra utdelning. Sådana erfarenheter kan ge en bättre förståelse för många forskares arbetssituation och förhoppningsvis leda till att man kan erbjuda bibliotekstjänster som än bättre möter forskares behov.
För det andra kan forskande bibliotekarier vara ett tillskott för den biblioteks- och informationsvetenskapliga forskningen genom att de tillför fler perspektiv samt en praktisk kunskap och erfarenhet. Dessutom kan universitets- och högskolebiblioteken många gånger vara plantskolor för framtida forskningsidéer. För det är ofta i det vardagliga arbetet som man stöter på saker som skaver, som retar upp en eller som gör en nyfiken och som därmed har potential att utvecklas till lämpliga forskningsfrågor. Här följer ett litet axplock av frågor som jag har hört mina kollegor ställa bara under de senaste veckorna: ”Vem identifierar man sig främst med som undervisande bibliotekarie? De universitetslärare på vilkas kurser man undervisar i informationssökning eller andra universitetsbibliotekarier? Med vilka argument?”, ”Vad innebär det att göra karriär som bibliotekarie?” och ”Hur mycket kan bibliotekarierollen tänja sig innan vi blir till något annat? Och vad blir vi då?”.
Med andra ord saknas det bland mina kollegor varken nyfikenhet eller ambitioner och inte heller kompetens i vetenskaplig metod – det som saknas är tid och uppmuntran. Tid handlar i grund och botten om ekonomi; kan man som bibliotekarie få forska på betald arbetstid? Ett återkommande argument mot forskande bibliotekarier är att forskning inte kan bedrivas på universitets- och högskolebibliotek eftersom det är en OH-finansierad verksamhet. Min tanke är dock inte att forskande bibliotekarier ska bedriva årslånga forskningsprojekt på heltid (det får sällan ens forskare göra). Istället tänker jag att mindre studier, som görs i syfte för att skapa kunskap som kan användas för att utveckla biblioteksverksamhet, snarare är utvecklingsprojekt än forskningsprojekt. Och då ska de kanske också benämnas och finansieras som sådana. Sen finns det alltid externa (och ibland också interna) medel att söka.
Med andra ord saknas det bland mina kollegor varken nyfikenhet eller ambitioner och inte heller kompetens i vetenskaplig metod – det som saknas är tid och uppmuntran.
Vad gäller uppmuntran så är det viktigt med visat stöd och intresse från både biblioteksledning och kollegor; som anställd vill man ju oftast att ens chefer och arbetskamrater ska se det man gör och betrakta det som viktigt. Sådan uppmuntran kan ges på olika sätt. Nu i höst kommer vi på Göteborgs universitetsbibliotek att inleda en seminarieserie. Seminarierna kommer att rikta sig till bibliotekets personal och tanken är att de medarbetare som vill ska kunna utnyttja dessa tillfällen till att presentera sina pågående (forsknings)arbeten och få kommentarer (och glada tillrop) från sina kollegor. När det här arbetssättet har fått upp tillräckligt med styrfart, är vår förhoppning att det ska kunna spridas till fler bibliotek.
I framtiden hoppas jag på att de idéer och ambitioner som finns rörande bibliotekariers forskning inte kommer att vara enskilda biblioteks angelägenhet. Det hade varit fint om vi kunde utveckla ett nationellt nätverk för forskande och forskningsintresserade bibliotekarier (och givetvis andra som är intresserade); ett nätverk där deltagarna kan dela idéer, hitta forskningspartners och ge varandra feedback.