En grå torsdag när regeringen kallat till ännu en pressträff i pandemins tecken, tittar statsministern oss rakt in i ögonen: ”Gör din plikt och ta ditt ansvar … Gå inte på gym. Gå inte på bibliotek”. Uttalandet i kombination med rapporter om ökande smittspridning tar skruv. Flera bibliotek går ut med uppmaningen att bara besöka dem om man verkligen måste, ibland med tillägget: ”Just nu är biblioteket ingen mötesplats.” Andra stänger sina lokaler helt. Vi skriver november 2020 och vi lever i en dystopi. 2020 har varit ett prövningens år. För dem som drabbats personligen och för vården, men de existentiella frågorna har sipprat in i alla porer i samhället. Varför finns vi? Vad är meningen med bibliotek? Hur kan vi fortsätta vara meningsskapande under pandemin?
Det är skarpt läge för diskussioner vi fört i teorin. Det råder ingen tvekan om att vi har ett viktigt uppdrag fastställt i bibliotekslagen: att verka för det demokratiska samhällets utveckling och att biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla. Men när det gäller hur vi gör det i praktiken finns det en mångfald av strategier och aktiviteter. Under krisen har det blivit tydligt att biblioteken alltmer integreras i sina sammanhang; lokalsamhället, universitetet, sjukhuset etc. Varje organisation har tillsammans med sin huvudman vägt smittorisk och arbetsmiljö mot tillgänglighetsaspekter för att kunna utveckla en pandemi-anpassad verksamhet.
2020 har varit ett prövningens år. För dem som drabbats personligen och för vården, men de existentiella frågorna har sipprat in i alla porer i samhället. Varför finns vi? Vad är meningen med bibliotek?
Vid utbrottet i våras var vi snabba att ställa om. Vi vässade vårt digitala utbud av programverksamhet, kurser, handledning, läsecirklar, boktips, informationsdiskar med mera. Högskolebibliotekens undervisning och handledning sker nu helt via digitala plattformar. Vi har under krisen ökat vår kunskap om den digitala infrastrukturen och om upphovsrätt, till exempel vad som gäller vid livesändningar av författarsamtal.
Är det tillgängligt för alla? Ja och nej. Rent praktiskt kan fler delta i digitala arrangemang, men det finns fortsatt ett digitalt utanförskap. Men det finns något mer som skaver. Ett lågintensivt skav som för mig beror på att vi inte riktigt hittat vår plats i den digitala världen. Vi var tidiga att digitalisera det analoga, som våra kataloger, och att erbjuda e-böcker, och inte minst vetenskapliga e-tidskrifter, men har vi som bibliotek en digital identitet? Mantrat har varit att vara där användarna är, men på vems villkor? I den färska statliga utredningen ”Det demokratiska samtalet i en digital tid” konstaterar utredaren Carl Heath att ”plattformarnas algoritmer modererar samtal genom att med automatik selektera vad som hamnar i blickfånget.” Är det vi eller algoritmerna som ska sitta i förarsätet?
Vi är sökande, inte för att vi saknar digital kompetens, utan för att plattformskontexten gör det svårt att leva de värderingar som gör oss till bibliotek och som håller biblioteksväsendet samman: integritet och inkludering. Värderingar som utgör grunden som i sin tur skapar förutsättningar för kunskap och bildning. Och här någonstans finns meningen med bibliotek och anledningen till att vi finns.
Är det vi eller algoritmerna som ska sitta i förarsätet?
Bibliotekens roll som meningsskapande i kris handlar om att bidra med stabilitet och trovärdighet, och om att ge källkritiska sammanhang. Vi ser hur hela samhället törstar efter kunskap för att kunna hantera och lösa krisen. Vid varje pressträff har någon journalist läst en ny artikel och frågan är: Varför gör inte Folkhälsomyndigheten som det står här? Lars Heikensten, vd för Nobelstiftelsen, är oroad över att vetenskap i dag ifrågasätts på ett sätt som inte gjorts tidigare. Att man har olika uppfattningar när det dykt upp ett nytt virus tycker han inte är konstigt: ”Vetenskapen utvecklas på det viset, undan för undan ökar vi vår kunskap. Här är ett nytt virus och det har dykt upp en ny frågeställning. Det som oroar i vår tid är att även det vi faktiskt vet ifrågasätts.” säger han i en Aktuelltsändning.
För att kunna stötta våra användare i att förhålla sig källkritiska till information i dag måste vi dels förstå nätets logik och maktstrukturer, dels hur kunskap skapas.
Vad tar vi med oss in i ”det nya nu”, post-Corona? Att det har blivit ännu tydligare att biblioteken gör stor skillnad i människors vardag och för forskning och utbildning och att mångfalden av strategier och aktiviteter berikar. I det förslag till Covid-19-lag som nu är ute på snabbremiss, står det att bibliotekslagen i sig inte är ett hinder mot att införa begränsningar, men att det också bör ”beaktas att bibliotek är en samhällsviktig verksamhet, bland annat genom att de ger var och en möjlighet att använda internet och söka information.” Vi som är i branschen kan fylla på med många fler anledningar.
Ja, statsministern, vi tar vårt ansvar. Och vi ser framemot den dag du kallar till pressträff och inleder: ”Gå till ditt bibliotek. Hitta inte på undanflykter. Bara gör’t.”
Följ gärna Karin Grönvall på Instagram: @riksbibliotekarien
Foto: Jann Lipka