En fråga jag tänkte mycket på när jag häromåret valde att söka mig till en mindre kommun, Eslövs kommun med cirka 34 500 invånare, var den om skolbiblioteken. Skulle jag behöva jobba i motvind och strida för att se till att elever och lärare har tillgång till goda skolbibliotek?
Skulle jag, återigen, behöva förklara för individer som inte förstår varför vi ska ha bemannade skolbibliotek i våra skolor? Skulle jag behöva vika med blicken när jag träffar andra som tycker att skolbiblioteken är viktiga?
Detta var en farhåga jag hade då min erfarenhet när det kommer till skolbibliotek är att det finns skillnader mellan hur väl man löser frågan i stora kommuner visavi hur man löser den i mindre kommuner och friskolor. I stora kommuner finns ofta en överbyggnad i förvaltningen som kan stötta skolor i sakfrågor som skolbibliotek och dessutom är många skolor stora nog att enskilda rektorer, med kloka prioriteringar, klarar av att erbjuda attraktiva tjänster till skolbibliotekarier. Så har inte alltid fallet varit i de mindre kommunerna och friskolorna enligt min erfarenhet.
Kanske vore det i stället bättre om vi sänkte tonläget något lite och lade fokus på vad ett skolbibliotek konkret ska bidra med för elever och lärare.
Glädjande nog kom mina farhågor i frågan om skolbiblioteken på skam. Dels för att det inom ramen för mitt ansvarsområde, gymnasiet och vuxenutbildningen, redan fanns en väl utbyggd och bra skolbiblioteksverksamhet. Men också för att både politiken och kollegorna inom förvaltningsledningen hade identifierat frågan om skolbiblioteken som viktig och någonting som skulle satsas på. Inte minst för att frågan som språkutveckling identifierats som prioriterad och att man därför ingått i ett Skolverksprojekt där språkutvecklande undervisning är en av huvuddelarna.
Det som skett under mitt första år i Eslöv är några viktiga och konkreta åtgärder som visar att det mycket väl går att satsa på skolbiblioteken även i mindre kommuner. Kan Eslöv kan alla andra. Ett axplock av vad som gjorts är bland annat att kommunen har flyttat ansvaret för bibliotekarierna från folkbiblioteken och Kultur- och Fritidsförvaltningen till rektorerna och Barn- och Utbildningsförvaltningen, vilket innebär att rektor kan leda arbetet. Man har även mer än fördubblat antalet bibliotekarier i skolorna och man har sett till att inkludera skolbibliotekslokaler i de nybyggen som görs. Kommunen har dessutom ökat budgeten för att skapa bra bestånd i skolorna. Slutligen har man har skapat en skarpare skolbiblioteksplan som har stort fokus på pedagogiken, eleverna och deras lärande.
Jag tycker att Eslöv som exempel visar tydligt att det går att satsa på skolbiblioteken fastän det inte funnits olika medel i form av statsbidrag eller “smörjmedel inför valet”, som så ofta varit fallet i organisationer jag har jobbat i. Visst, extra pengar underlättar en kort period, men när de extra medlen försvinner riskerar också verksamheterna att förtvina. Det som gjorts i Eslöv är att man har sett till att ge eleverna det de har rätt till genom den ordinarie verksamheten.
Frågan om skolbiblioteken är inte enkel. Debatten har tenderat att vara polariserad. Särskilt tycker jag att synen på just vad ett skolbibliotek ska vara kan te sig som problematisk för vissa organisationer. Utgångspunkten har ofta varit att se på skolbiblioteket som någonting närmast mytiskt. Det talas med höga brösttoner och superlativ om att skolbiblioteken ska vara “hjärtat i skolan”, “juvelen i kronan”. Jag får erkänna att jag själv tid till annan hänfaller till sådan retorik.
Jag tycker att Eslöv som exempel visar tydligt att det går att satsa på skolbiblioteken fastän det inte funnits olika medel i form av statsbidrag eller “smörjmedel inför valet”
Kanske vore det i stället bättre om vi sänkte tonläget något lite och lade fokus på vad ett skolbibliotek konkret ska bidra med för elever och lärare. Det vill säga att ett skolbibliotek med vidhängande skolbibliotekarie ska vara ett konkret stöd för elever i deras kunskapsresa och en nära samarbetspartner till lärarna. Inte minst behöver alla lyfta frågan om ett fördjupat arbete med språkutveckling för alla elever. Detta är i sig en fråga som är stor nog utan att vi ska luras att se på skolbiblioteken som en guldplätterad oas.
Med ett starkare fokus på bibliotekets praktiska funktion tror jag att vi kan få med oss fler av kommunerna/organisationerna/skolledarna som ännu inte har löst frågan om skolbibliotek. Inte minst kan det vara konstruktivt om vi lägger mer fokus på skolbibliotekariernas roll inom språkutveckling som de flesta ser som ett av de viktigaste uppdragen för skolan idag. Om vi låter det pedagogiska arbetet blir huvudnumret och allt annat får spela andrafiolen en period, tror jag att vi kan komma lite längre. Inte minst tror jag att de mindre kommunerna och friskolorna lättare kan se nyttan av att göra rätt.
När jag började i Eslöv trodde jag inte att detta var på plats. Och, i vissa delar var allt inte på plats. Men man hade tagit frågan på allvar och skapat förutsättningar för en positiv utveckling. Idag är Eslövs skolbiblioteksverksamhet på väg att bli någonting vi verkligen kan vara stolta över. Skolbiblioteken är en viktig resurs för våra elever och våra lärare och är på väg att bli en central funktion i våra skolor. Precis så som det ska vara.