Under året som gått har en stor del av min arbetstid ägnats åt en medlemsöversyn i Svensk biblioteksförening. Det finns flera orsaker till att den har påbörjats, men två av dem är att föreningen har förlorat enskilda medlemmar och vi har svårigheter med att fånga upp den nya generationen bibliotekarier och biblioteksmedarbetare. Översynen ska utmynna i en medlemsstrategi för 2025–2027.
Som en del i arbetet har jag intervjuat andra föreningar och förbund. Jag har varit på kurser, nätverkat med andra som arbetar med medlemsengagemang och föreningsdemokrati, och jag har läst en hel del böcker i ämnet. Slutligen har jag, tillsammans med kollegor på kansliet och delar ur styrelsen, haft rundabordssamtal med medlemmar kring hur de ser på föreningens syfte och verksamhet. Dessa samtal har varit otroligt givande för hur vi ska fortsätta arbetet framåt. Som sammanfattning kan man säga att Svensk biblioteksförening inte är unik som brottas med sjunkande medlemsantal och funderingar kring vad man erbjuder sina medlemmar. Flera föreningar som jag kontaktade och frågade om de hade tid för en timmes samtal svarade att de var mitt uppe i sina arbeten med nya medlemsstrategier och inte hade tid att bolla idéer. Ett förbund jag pratade med hade fått sin senaste medlemsstrategi klar 2018, alltså precis innan pandemin, och var nu tvungna att göra om allt efter de nya förutsättningar som tillkommit.
Jag vill kort dela med mig av några insikter i arbetet med medlemsöversynen:
Tidigare gick man med i en förening och var sedan den föreningen trogen livet ut.
Vi kan inte längre räkna med att medlemmar ska vara trogna tills pensionen skiljer oss åt. Det kan finnas flera orsaker varför man väljer att lämna föreningen, och eventuellt komma tillbaka senare. Ekonomiska skäl, att man byter yrkesbana, att man inte tycker att man har något utbyte av föreningen eller så anser man inte att ens värderingar stämmer överens med föreningens.
Engagerad entusiast eller betalande medlem?
De som engagerar sig ideellt idag har ett starkt engagemang, men det yttrar sig på ett annorlunda sätt än förr. Flera föreningar och förbund jag har pratat med talar inte om medlemsantal, utan om medlemsengagemang; de arbetar med att få människor att engagera sig i olika frågor eller kampanjer framför att individen ska bli medlem. Här måste vi som förening definiera hur vi ser på medlemskap kontra engagemang, ett arbete som i högsta grad pågår i styrelsen.
Medelåldern bland de som engagerar sig ideellt är hög.
Svensk biblioteksförening samlar inte in uppgifter som rör födelseår så det är svårt att säga med bestämdhet vad medelåldern för våra medlemmar är. Sett till dem som svarar på medlemsenkäten och de som engagerar sig i våra årsmöten är medelåldern hög, men tittar vi på medelåldern hos dem som är engagerade i expertnätverken eller deltar i våra konferenser och liknande arrangemang, ligger medelåldern snarare på 35–55 år. Här behöver vi också fundera på vem vi är till för, de som slutat arbeta, men som har med sig kunskap och erfarenhet, eller de som är verksamma idag.
Kunskaper om hur en förening fungerar, det vill säga föreningsdemokrati, ses inte längre som intressant eller viktigt.
Gemensamt för många föreningar är att många som är medlemmar eller vill engagera sig på annat sätt saknar grundläggande kunskaper i hur en förening fungerar. Man har inte koll på sina rättigheter och skyldigheter eller föreningsstrukturen i stort. Att kunskapen om föreningsdemokrati håller på att gå förlorad verkar vara något av en generationsfråga. Man vill gärna engagera sig, men det ska inte vara krångligt och man ska inte behöva ha en massa regler att förhålla sig till. Ur föreningens perspektiv är expertnätverken ett lysande exempel på att låga trösklar leder till högre engagemang!