En snegling i kalendern säger mig att jag endast har två Zoom-möten idag. Vilken lyx! Ibland kan det vara fem, och den som påstår att möten online helt kan ersätta fysiska möten har fel.
Onlinemöten är ett fantastiskt komplement som vi blivit mästare på att hantera under pandemiåret och där arbetsgivaren har sparat mycket tid och pengar på att slippa bekosta möten och konferenser med betald övernattning och resa. Allt finns ju där online – hurra! Men det är bara hurra till en viss gräns, vissa möten bör hållas i ett fysiskt rum där gester och minspel är så viktiga. Eller bara för att kunna känna av stämningen, sådant är jättesvårt online. Jag saknar alla kreativa brainstormingsmöten med skratt och allvar i en enda härlig mix. Kreativa möten där vi kommer fram till saker tillsammans, ofta mellan raderna och bortanför sammanhanget. Rena informationsmöten och långväga konferenser och nätverksträffar tjänar kanske på onlinemöten, men går det verkligen att applicera på allt?
En sak vet jag i alla fall säkert och det är att jag vill ha både och, jag vill kunna välja min plats i rummet.
När jag kommer hem sitter vi hela familjen kring middagsbordet och barnen vill snabbt iväg, iväg till sina onlinekompisar som de spelar med när de inte ses i skolan fysiskt eller online beroende på årskull. Mannen har bråttom iväg till något roligt musik eller spelevent – online såklart. Jag brukar sitta vid köksbordet själv en stund och bläddra förstrött i papperstidningen eller läsa något annat pappersaktigt. Funderar över hur det kommer sig att vi under en tid där vi ständigt är uppkopplade, genast vill vara det igen.
Nästa dag sitter jag i Zoom-möte och diskuterar bildspråk och färger i en ny grafisk profil. Vänta var det där ett leende när hon sa sådär? Vad kan det betyda? Innebär den där nästan obetydliga gesten ett medhåll eller är personen emot? Att ha möten online är ibland som en gissningslek, det gäller att vara tydlig, att ställa följdfrågor, att bekräfta ett svar eller en åsikt men hur gör jag det på bästa sätt utan att förolämpa någon eller säga det uppenbara igen? De finns de som enbart haft onlinemöten redan före pandemin, de har kanske arbetat in ett helt annat förhållningssätt och tolkningsföreträde i sina möten. Men jag vill inte gå dit, att ha ett fysiskt möte med närvarande personer på olika sätt är så viktigt för vår mentala hälsa likaväl som resultatet av diskussionerna. Jag längtar tills vi kan ses igen och verkligen se varandra! Med det sagt så är det inte alls självklart att alla fysiska möten är bra, det vet jag av erfarenhet. Hur många meningslösa möten har inte suttits av på grund av att inbjudan skickas ut av gammal vana. Klart vi ska ha ett möte, jag bokar in.
Jag saknar alla kreativa brainstormingsmöten med skratt och allvar i en enda härlig mix. Kreativa möten där vi kommer fram till saker tillsammans, ofta mellan raderna och bortanför sammanhanget.
En sak vet jag i alla fall säkert och det är att jag vill ha både och, jag vill kunna välja min plats i rummet. Jag vill kunna ta på stämningen bara genom att se mig omkring bland mina kollegor runt bordet, jag vill brainstorma tillsammans igen, jag vill ha korta avstämningsmöten online och även djupa samtal online, öga mot öga med en annan person. Allt det här vill jag ha, jag vill kunna känna närvaro. Efter sista onlinemötet för dagen med en kollega säger hon hejdå, vi ses imorgon! Ett kort ögonblick känner jag intensiv glädje, ja, vi ses imorgon! Tills polletten trillar ner, hon menar såklart i Zoom.
Lena Holmberg
Bibliotekarie på Högskolan i Borås