Som informationschef för Kulturhuset i Stockholm under 80- och 90- talen vandrade jag dagligen genom Läsesalongen, ett bibliotek som i ordets rätta bemärkelse var ett vardagsrum för alla. Genom de stora skyltfönstren mot Plattan gick det att se hur människor läste tidningar. Tittade man närmare såg man att det var människor med många olika nationaliteter som läste sitt lands tidningar. Strax bredvid fanns barnen i en grön ”grop” där de ivrigt lyssnade på böcker som föräldrar och andra läste för dem. Här fanns också bibliotekarier som samlade barnen till sagostunder. Kulturhuset har sedan fortsatt att utvecklas med satsningar som Serieteket, Rum för Barn och Tio Tretton.

Min son Max älskade det öppna Kulturhuset och böcker, som jag och hans pappa läste högt för honom. När han började skolan visade det sig att han hade dyslexi/läs- och skrivsvårigheter. Han kunde slå ut med armen i sitt rum med en fylld bokhylla och ropa: jag kan inte förstå hur människor som kan läsa inte läser böcker!

Jag kom att engagera mig i landsomfattande folkbildningskampanjer, först Dyslexikampanjen och sedan Läsrörelsen. Den senare startade år 2000 på Bok & Bibliotek i Göteborg. Bakgrunden var dels den OECD-undersökning som visade att 25 procent av alla vuxna svenskar och 20 procent av de unga vuxna (18-25 år) hade en bristande läs- och skrivförmåga. Och dels var det den kraftiga minskningen av småbarnsföräldrars läsning för sina barn, som redovisades i den s.k. Barnbarometern 1999. Utifrån detta tog Läsrörelsen mottot ”Ge dina barn ett språk”. Högläsningen lyftes fram. Bland annat inleddes ett samarbete med den nya arenan McDonald’s, först i Sverige och sedan i Norden. Under åren har 121 titlar i en upplaga av 21,9 miljoner barn- och bilderböcker ingått i Bok Happy Meal, och fler kommer i höst. Titlar som valts av redaktör Marianne von Baumgarten-Lindberg som sitter i Läsrörelsens styrelse.

Både Dyslexikampanjen och Läsrörelsen hade upptakter i alla län, med länsbiblioteken som sammankallande. Affischer och trycksaker i tusentals spreds via biblioteken.

För Läsrörelsen har biblioteken varit en självklar samarbetspartner, nu senast i projektet Berättelser som förändrar med stora läsecirklar i 200 högstadie- och gymnasieskolor från Ystad till Kiruna under 2017. Ett projekt som kunde startas efter en donation av författaren David Lagercrantz och med universitetslektor Ann Boglind som huvudpedagog. 10 boktitlar fanns att välja mellan och regionala inspirationskonferenser anordnades för svensklärare och skolbibliotekarier. Projektet har utvärderats med goda resultat. Innan dess arbetade vi fram BERÄTTA, LEKA, LÄSA i ett nära samarbete med förskolor och bibliotek om närläsning av bilderböcker med barn i åldern 1-3 år. Något som genomfördes under fyra terminer i 29 kommuner i Västmanlands, Sörmlands och Örebro län med universitetsadjunkt Susanna Ekström som huvudpedagog. Utgångspunkten var även här inspirationskonferenser som anordnades för förskolpedagoger och barnbibliotekarier. En annan satsning är LÄSLOV vecka 44, ett brett läsfrämjande samarbete sedan 2015 med bibliotek, bokförlag, bokhandel, elevorganisationer, idrottsföreningar, fackliga organisationer, kulturinstitutioner och företag i ett stort växande nätverk. Lusten till läsningen, berättandet och skrivandet står i centrum.

Har allt gått på räls? Inte riktigt.

När Dyslexikampanjen startade 1996 var det ingen självklarhet för människor med läs- och skrivsvårigheter att låna talböcker på biblioteken. Både bibliotekspersonal och människor med dyslexi ansåg att talböcker i första hand var för personer med synskador eller rörelsehinder. Detta kom att ändras under Dyslexikampanjen. Vittnesmålen som kom från dåvarande Talboks- och punkskriftsbiblioteket om vuxna människor som på grund av sin dyslexi valt bort böcker och nu läste med öronen, var fantastiska. Jag minns berättelsen om en långtradarchaufför som lyssnade på bok efter bok och som märkte hur hans språk utvecklades och ordförrådet ökade.

För att delta i Läsrörelsens projekt Berättelser som förändrar skulle ett skolbibliotek finnas på skolan. Det visade sig att i framför allt Norrland saknades skolbibliotek, trots att det enligt lag ska finnas och skolor riskerar höga vitesbelopp av Skolinspektionen. I det här projektet löste vi det med ett antal skolor som hade ett nära samarbete med/eller ett integrerat folkbibliotek. 

Att alla människor ska kunna ta del av böcker, tidningar och information är och blir i hög grad bibliotekens uppgift. Det må vara för att läsa med ögon, öron och fingrar. Och att få tillgång till text i tryckt, inläst eller digitalt format. Ytterst handlar det om att upptäcka och vidmakthålla läsandet!

Elisabet Reslegård
Ordförande och projektledare
Föreningen Läsrörelsen