Den 15 mars i år hade jag nöjet att delta i en nätverksträff med skolbibliotekarier kring Gustav Fridolins utredning för stärkta skolbibliotek. Min roll var att komma med skolledarperspektivet och en av de frågor jag blev ombedd att fundera över innan träffen var: ”Har rektorerna tillräckliga kunskaper i skolbiblioteksfrågor?”.
Frågan ställdes aldrig på nätverksträffen, och det var nog bäst så! Den har nämligen två diametralt motsatta svar beroende på vilket perspektiv man anlägger; det korrekta svaret är ja, rektorernas kunskaper i skolbiblioteksfrågor är fullt tillräckliga för skolledarens uppdrag. I frågans formulering anas dock en förväntning att det är rektorerna som ska utveckla skolbiblioteken och då blir det nej, en rektor har för det mesta varken tillräcklig kunskap eller tid till att arbeta med biblioteksutveckling tillsammans med det övriga uppdraget. Rektor ska leda och organisera skolans arbete, det betyder bland annat att se till att det finns andra som har de rätta kunskaperna. Att vara rektor är att vara generalist, och hantera en stor spännvidd av olika frågor. Som en kollega en gång formulerade rektorsuppdraget: ”Allt mellan asfalt och dyslexi”.
De flesta rektorer har inte ramar att utöka bibliotekstjänsterna, men det mesta av vad vi gjorde på Hvitfeldtska är förändringar av arbetssätt och sätt att mötas.
Hvitfeldtska gymnasiet, som jag arbetar på och med viss stolthet kallar ”min skola”, har ett bibliotek som blev Årets Skolbibliotek 2020. Resan började för nästan tio år sedan med en nyanställd skolbibliotekarie som till vår verksamhetschef lakoniskt konstaterade ”Det här är inte ett bibliotek, det är ett museum”. Det blev början på en utvecklingsresa som i all sin enkelhet är ett exempel på hur de mål som uttrycks i läroplanen kan bli verklighet. I korthet kan vår resa sammanfattas i tre steg – 1. modernisera biblioteket, 2. ta in lärarna och eleverna till biblioteket, 3. ta ut bibliotekarierna till klassrummen.
Utveckling kräver tid och det kräver tålamod, men vi i skolledningen satte upp mål och prioriterade biblioteket. Vi utökade också från en till två bibliotekarietjänster när flera nyanställda bibliotekarier sagt upp sig efter relativt kort tid. Även med två biblioteksassistenter räckte en ensam bibliotekarie inte till att arbeta för alla lärare och elever på en skola med nästan 2000 elever – kanske en bidragande orsak till den tidigare ”museifieringen”? Men med två bibliotekarier som samarbetade vågade vår verksamhetschef sätta målet att få utmärkelsen ”Skolbibliotek i världsklass”, och när det målet var uppnått höjdes ribban till att bli ”Årets Skolbibliotek”. Idag har vi ett aktivt biblioteksråd, bibliotekarierna tillbringar mycket av sin arbetstid i lektionssalar och de träffar ämnesansvariga lärare för att gemensamt planera hur och i vilka ämnen bibliotekspersonalen är en del av undervisningen i alla årskurser på alla skolans program. Kort sagt, skolbiblioteket är den resurs i elevernas lärande som vi alla önskar att det ska vara.
Förändringen från ”museum” till ”Årets Skolbibliotek” krävde ingen kunskap i biblioteksfrågor hos vare sig verksamhetschef eller rektorer. Den krävde skolbibliotekarier med tålamod, som var villiga att arbeta långsiktigt och fråga lärarna vad de behöver. Den krävde lärare som var öppna för att samarbeta med andra professioner kring eleverna. Till det kunde vår verksamhetschef lägga några klart formulerade mål: vi ska bli ”Skolbibliotek i Världsklass”, och därefter: vi ska bli ”Årets Skolbibliotek”.
Rektor ska leda och organisera skolans arbete, det betyder bland annat att se till att det finns andra som har de rätta kunskaperna.
Alla behöver inte ha sådana mål, även om det är roligt med utmärkelser! Som skolbibliotekarie ska du hur som helst inte vänta på att rektor ska börja utveckla skolbiblioteket. Titta i stället på ditt eget skolbibliotek och tänk efter vad som behöver utvecklas för eleverna på just din arbetsplats? Vilka mål borde din skola ha för skolbiblioteket? Berätta för din ansvariga skolledare vad du ser för möjligheter! (Och bli inte förvånad om hon, hen eller han inte alls har tänkt på det). De flesta rektorer har inte ramar att utöka bibliotekstjänsterna, men det mesta av vad vi gjorde på Hvitfeldtska är förändringar av arbetssätt och sätt att mötas.
Blir det lag av Gustav Fridolins skolbiblioteksutredning kommer rektorerna på varje skola att få ansvar för att skolbiblioteket är en ännu tydligare resurs för elevernas lärare. Vi kan inte uppfylla det ansvaret själva. Varje rektor kommer att behöva sin skolbibliotekarie!
Peter Park Larsson
Rektor för International Baccalaureate på Hvitfeldtska gymnasiet – Årets Skolbibliotek 2020
Foto: Privat