Något som har stört mig väldigt mycket, inte minst det senaste året, är att det är så många män som syns i media så fort det handlar om teknik, digitalisering och artificiell intelligens, AI. Inte minst i vår egen sektor, vilket ju är helt galet eftersom bibliotekssektorn till största delen består av kvinnor.
För ett par veckor sedan var jag på releasen av en ny antologi, Felkod kvinna – när kvinnorna saknas i den digitala utvecklingen. Ann-Therése Enarsson, vd på tankesmedjan Futurion, medverkar i och är redaktör för antologin där sju kvinnor som är med och skapar framtidens digitalisering medverkar med sina erfarenheter och reflektioner. En av författarna, Anne-Marie Eklund Löwinder, skriver bland annat om att kvinnor som arbetar inom cybersäkerhet får lägre betalt och befordras långsammare än män, vilket leder till att kvinnorna lämnar och börjar arbeta med annat. ”Pojkklubbsatmosfären är inte bara en personalfråga, den handlar om Sveriges säkerhet, inte minst i en tid av alltmer frekventa cyberangrepp”, menar Eklund Löwinder.
Vi kvinnor måste bli bättre på att lyfta och uppmuntra varandra till att synas och ta plats, annars kommer aldrig den där felkoden att sluta blinka.
När jag sitter och lyssnar på kvinnorna som medverkar i antologin funderar jag på hur det ser ut på biblioteken? Jag vet mycket väl att det finns kvinnor på biblioteken som arbetar med system, teknik och digitalisering på olika sätt men de är i minoritet. Ju mer jag tänker på det inser jag att det är helt galet att vi inte är mer involverade i tekniken som är så stor del av vårt dagliga arbete. Vi är förvisso i hög grad bakbundna av ett upphandlingsförfarande när det kommer till stora system, men någonstans måste vi börja. Hur kan vi skapa samsyn kring digitalisering och automatisering? Finns det en struktur för involvering och inkludering på arbetsplatsen? Uppmuntras en innovativ kultur? De här frågorna ställer sig Sandra Mattson, forskare på Rise, som i antologin skriver om vad som behövs för att åstadkomma en feministisk digitalisering.
Jag vet mycket väl att det finns kvinnor på biblioteken som arbetar med system, teknik och digitalisering på olika sätt men de är i minoritet.
Låt mig avsluta med den kvinna som under kvällen ändå gjorde starkast intryck på mig, Ebtisam Mohammedsalih, årets IT-tjej 2019 (priset har numera bytt namn till årets tech-tjej). Hon poängterade att du inte måste vara programmerare eller utvecklare för att arbeta med teknik, det finns så många andra roller att utforska. Det krävs inte heller att du är ett geni inom matematik. Identifiera ett problem eller behov och utgå från det. Våga prova på teknik, vägra ge upp. Jag skulle vilja lägga till: ta rygg på någon som du tycker gör ett bra jobb, antingen en kollega eller någon från en annan bransch, och låt dig inspireras. Vi kvinnor måste bli bättre på att lyfta och uppmuntra varandra till att synas och ta plats, annars kommer aldrig den där felkoden att sluta blinka.
Till sist, låt mig tipsa om några kvinnliga tech-profiler att följa i sociala medier för inspiration och koll på läget:
Paulina Modlitba, KTH-alumn, Geek Girl, skapare av Teklafestivalen och tusen saker därtill.
Judith Wolst, entreprenör, digital strateg, författare, you name it.
Karin Hamberg Stén, AI-konsult och promptspecialist.
Elin Häggberg, kanske mera känd som ”Teknifik”, det finns få ämnen inom teknik och digitalisering som hon inte har försökt utforska.
Teenie Fung, AI-entreprenör och grundare av Hypertype.
Norah Sakal, frilansare och oberoende konsult som specialiserat sig på implementering av ChatGPT, GPT-3 och GPT-4.
Monika Bielskyte, futurist och spekulativ designer.
Annica Bäckström, konstnär inom syntetiska medier och specialist på AI-promptrar.