Det senaste året har Svensk biblioteksförening flertalet gånger varit ute och kommenterat och debatterat armlängds avstånd, frågan som plötsligt kom på tapeten efter att sverigedemokrater i flera kommuner försökt stoppa dragqueens som läser sagor för barn.
Den här krönikan kommer inte att bli något brandtal för principen om armlängds avstånd. Svensk biblioteksförenings ståndpunkt i den frågan är klar och framgår bland annat i samtalet från Almedalen i juni som föreningens ordförande Helene Öberg var med och talade. Här kan du se hela samtalet, länk öppnas i nytt fönster!
Jag kommer att fortsätta att försöka hitta balansen mellan att hålla en armlängds avstånd till mitt barns kulturkonsumtion och samtidigt försöka bidra till att bredda den.
Debatten om armlängds avstånd har däremot fått mig att börja fundera på mitt avstånd till mitt eget barns preferenser och kulturkonsumtion. Min dotter älskar rosa, klänningar och glittriga enhörningar. Hennes favoritmusik är låtarna från de olika spel hon spelar på Roblox. På Netflix snurrar Pokémon, Barbies drömhus och Sonic the Hedgehog. Inget av det här är något jag hade valt. (Alla som tvingats lyssna på ”The Elevator Song” från spelet Doors på repeat veckor i sträck skulle vara på min sida i den här frågan).
Det är val hon har gjort och kultur hon hittat på egen hand, dock ”kurerade” av det hon har tillgång till och påverkat av samhället omkring henne. Men de valen har gett henne ”gamingkompisar”, TikTok-danserna på skolgården bygger vänskaper och även jag kan uppskatta den glittriga enhörningsklänningen när jag ser hur glad den gör henne.
Samtidigt som barn måste få hitta vad de själva gillar, måste de även möta kultur som vidgar vyerna och ifrågasätter de normer de ser och val de gör på en nivå lämplig för sin ålder. Som förälder försöker jag då och då bidra till breddningen, men det tas sällan emot väl. Det gör sådant som sagostunder med dragqueens på bibliotek som läser böcker som visar fler möjligheter att vara barn oerhört viktiga, att alla barn får tillgång till en skolbibliotekarie som kan visa litteratur som vidgar vyerna likaså.
Vi vuxna skulle också behöva våra egna sagostunder och kulturupplevelser som bryter våra mönster och normer. Det är för enkelt att lyssna på, läsa och se sådant som inte erbjuder motstånd. Jag skulle behöva en “jobbibliotekarie” som kom och gav mig boktips då och då.
Debatten om armlängds avstånd har däremot fått mig att börja fundera på mitt avstånd till mitt eget barns preferenser och kulturkonsumtion.
Jag kommer att fortsätta att försöka hitta balansen mellan att hålla en armlängds avstånd till mitt barns kulturkonsumtion och samtidigt försöka bidra till att bredda den. Det gör jag bland annat genom att be om boktips från en massa härliga skolbibliotekarier på Twitter (eller X som vi förväntas kalla plattformen nu för tiden) och ta med mitt barn på nya kulturupplevelser.
Jag hoppas även att barn kommer att få fortsätta möta olika typer av människor som läser sagor, spelar teater och musik för dem. Den vuxen som är nyfiken på hur en sagostund med dragqueens går till är varmt välkomna till Biblioteksscenen den 28 september på Bokmässan i Göteborg och Svensk biblioteksförenings programpunkt ”Sagostund med Bland drakar och dragqueens – hur går den till egentligen?” för ett smakprov.