Aniarapriset 2023 går i år till författaren Karolina Ramqvist för verket Bröd och mjölk.
Ramqvist debuterade med essäsamlingen När svenska pojkar började dansa (1997) som handlar om rockmusik och ungdomskultur. Hon blev uppmärksammad när hon som 21-åring publicerade ett brev från Ulf Lundell i antologin Fittstim. I romanen More Fire från 2002 behandlar Ramqvist ämnena Jamaica och frihet och bundenhet på gränsen mellan första och tredje världen. Romanen Flickvännen (2009) handlar om en kvinnas beroende av en destruktiv man. Hon skrev 2015 en fristående uppföljare till den romanen, Den vita staden. Ramqvist har skrivit romaner, noveller och essäer och översatts till flera språk. Hon har varit chefredaktör för tidskriften Arena och kritiker i Dagens Nyheter och har bland annat skrivit manus till Jane Magnussons prisbelönta kortfilm Cupcake.
– Det känns väldigt roligt och hedersamt. Författare säger ibland att priser och utmärkelser inte har någon betydelse, kanske för att skrivandet är något som äger rum på en plats långt bort från allt sådant, men det är också ett arbete som kräver väldigt mycket och då är det förstås betydelsefullt att det erkänns och belönas.
Vad betyder det här priset för dig?
– Det är en stor ära. Jag tänker på alla som fått det före mig men också på avsändaren, på hur viktiga biblioteken är för litteraturen, för läsare och författare.
Du får priset för romanen ”Bröd och mjölk”, som är ett slags självbiografi. Hur kom det sig att du ville skriva den?
– Jag hade alltid velat skriva något om mat, för mig har maten alltid varit ett slags språk som liksom litteraturen kan säga något om världen och människorna. För mig finns det en analogi mellan mat och litteratur men jag vet ju att mat ofta ses som något banalt medan litteraturen anses tillhöra det upphöjda, och den uppfattningen hindrade mig nog till en början, men en viktig del av att bli författare är att lära sig att följa sitt skrivandes begär bortom alla förutfattade meningar om det höga och det låga.
Bokjaget, precis som du, kopplar samman mat och känslor. Hur var det att gräva inom sig och sina barndomsminnen?
– Som de flesta författare arbetar jag alltid med erinringar och minnen i någon mån, mina egna, andras, det kollektiva minnet. Men med den här romanen, memoaren, ville jag gå in i ett minnesarbete och använda mig av mina egna minnen som jag burit med mig genom livet, minnen av en familj och en släkt och en annan tid, men också minnet av ett barn som en gång var jag och av det barnets röst som så länge ekat inom mig. Det var oväntat tillfredsställande att lyssna till den rösten och låta den diktera, skriva ner det som det där barnet sade eller tänkte på sidorna precis så som jag mindes det, eller trodde mig minnas det. Minnet är som alla vet bedrägligt, det är en hal tvål.
Juryn skriver i sin motivering ”Med Bröd och mjölk tar Karolina Ramqvist en ny riktning i sitt rika författarskap.” Hur ser framtiden ut?
– Jag arbetar med en ny roman så det är nog den som utgör den närmsta framtiden för mig.
Vad vill du att läsaren ska ta med sig efter att ha läst ”Bröd och mjölk”?
– Jag har svårt att peka på något enskilt, men liksom berättaren i boken vill laga en risgrynspudding åt sin dotter för att berätta något för dottern som hon inte kan säga på något annat sätt, ville jag berätta om ett liv och en värld som jag inte har kunnat tala om annat än på det här sättet, genom en bok. Så som berättaren vill att dottern ska äta av risgrynspuddingen och få veta något genom den ville jag att läsaren skulle ta del av texten, ta in den i sig. Kanske sluka den rentav.
Har du några litterära förebilder som påverkat ditt författarskap?
– När det gäller själva skrivakten kan det vara svårt att tala om förebilder, men det finns många vars böcker har hjälpt mig att finna mig tillrätta som författare, och inte minst i fråga om det där med att följa skrivandets egna riktningar och begär. När jag skrev ”Bröd och mjölk” blev jag rekommenderad av en fransk förläggare att läsa Maryse Condés ”Of Morcels and Marvels”, där Condé skriver om sin matlagning och också jämför den med sitt skrivande. Andra som varit viktiga för mig på liknande sätt, som givit mig någon form av tröst eller försäkran, är Virginia Woolf, Marguerite Duras, Annie Dillard, Agneta Pleijel och Jamaica Kincaid.
Juryns motivering:
Du kan inte stiga ned i samma flod två gånger. Du kan inte ge ditt barn det du själv en gång fick. Vi har varsin flod att stiga ned i och madeleinekakan går inte att dela. Med Bröd och mjölk tar Karolina Ramqvist en ny riktning i sitt rika författarskap. Genom maten möter hon sin familjehistoria och sig själv i en utpräglat sinnlig prosa. Romanen doftar, smakar och känns. Den slukar läsaren och läsaren slukar texten, njutningsfullt. Samtidigt krävs varsam eftertanke när författaren minns sin barndoms utsatthet där maten blev en trygghet i en svårtolkad vuxenvärld. Bröd och mjölk är en djupt personlig och vacker bok om maten, minnet och livet.
Fotograf: Thron Ullberg.