Hur kan läsning och musik hjälpa sjuka barn? Det undersöks just nu i en studie på Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg. Vi har pratat med Gustaf Källvik, bibliotekarie på barnsjukhuset.
Varje år blir ungefär 7000 barn i åldern 0–18 år inlagda på Drottning Silvias barnsjukhus. Många av de barnen nås av verksamhet som lekterapi och biblioteket står för. Det är där som bibliotekarierna Gustaf Källvik och Karin Graube, medlem i Svensk biblioteksförening, jobbar. Aktiviteter erbjuds via lekterapin, men även på vårdrummen. I en ny studie undersöks vilken effekt Läsklubb och Levande musik har på barnen på sjukhuset. Läsklubb, som bibliotekarierna Gustaf Källvik och Karin Graube arbetar med, är bibliotekets högläsningsaktivitet. Paul Schöning är musikpedagog och jobbar med Levande musik. Spindel i nätet och forskningsledare för projektet är Helena Wigert.
Vilket är syftet med studien?
– Syftet med studien har flera delar. Vi är intresserade av att se hur aktiviteterna Läsklubb och Levande musik påverkar barnen. Vi har fått höra från personal att de har sett att barnens vitala värden som puls, andning, syresättning och blodtryck har påverkats positivt när vi har haft aktivitet på rummet. Därför vill vi nu göra en formell studie för att se om vi kan styrka detta vetenskapligt. Vi har valt att göra studien på sjukhusets barnintensivvårdsavdelning (BIVA), eftersom de mätvärdena ofta kontrolleras kontinuerligt där. Vårdpersonalen noterar värdena innan aktivitetens början, sedan var tionde minut och efter aktiviteten avslutats. Andra delar av studien består av intervjuer där barn, föräldrar och personal intervjuas av forskningsledaren Helena Wigert. Syftet med den delen är att få veta vad inblandade personer har för upplevelse av de båda aktiviteterna, säger Källvik.
Både Läsklubb och Levande musik kan pågå varje dag eller flera gånger i veckan under tiden barnet vårdas på sjukhuset, och fortsätta om barnet skrivs in på nytt. Utgångspunkten för de båda aktiviteterna är alltid barnets önskemål och behov. En stunds högläsning eller musik kan innebära till exempel kommunikation, reflektion och avslappning, och pedagogen och bibliotekarien är lyhörda för barnets signaler och anpassar sig efter hand. Om barnet vill prata, så är det okej. Vill barnet bara läsa eller hålla på med musik går det också bra. I Läsklubb och Levande musik växer ofta teman fram. Det kan till exempel röra sig om ett särskilt djur, en viss färg eller en särskilt typ av figur som återkommer, berättar Källvik.
Varför är det relevant att studera högläsningens och den levande musikens effekt?
– Det finns begränsat med forskning som gjorts kring högläsning eller levande musik på sjukhus. När det gäller fysiska effekter av levande musik finns det vad vi kan se lite mer, men inom båda områdena finns det mycket att göra. Sjukvården jobbar evidensbaserat, det vill säga att man vill kunna bevisa att de behandlingar och terapier som utförs på patienter har effekt, eller vilken effekt den har. Därför vore det intressant att se om det går att se tecken på det och föra en diskussion kring upplevelsen av aktiviteterna. Finns det en påvisbar effekt skulle det kunna hjälpa oss ytterligare att visa vikten av att barnen erbjuds Läsklubb och Levande musik, berättar Källvik.
Vad hoppas ni på för resultat från studien?
– Vi hoppas att det ska gå att se fysiska bevis på att aktiviteterna har en positiv effekt på barnen, och att intervjuerna bland barn, föräldrar och personal visar på en positiv upplevelse av vår verksamhet. Det skulle i så fall gå i linje med det vi själva uppfattar, och vad vi får höra från de inblandade personerna och personal. En förhoppning är också att studien kan leda till att andra som jobbar med böckernas och musikens läkande kraft tar initiativ till att börja forska kring sitt arbete, säger han.
Finns det några svårigheter med studien?
– Vi tycker att det är lite frustrerande att studien tar lång tid, eftersom vi är beroende av att det kommer in barn på BIVA. Det är förstås inget vi kan påverka, utan det gäller bara att träna sitt tålamod. I övrigt är det inga direkta svårigheter. Vi rör oss i vår vanliga arbetsmiljö, och studien stör inte arbetet med Läsklubb och Levande musik, svarar Källvik.
Hur har responsen varit hittills?
– Responsen har varit genomgående mycket positiv. Studien väcker intresse från alla möjliga håll, bland både familjer och personal och tydligen också från utomstående, säger han.
Biblioteket på sjukhuset och lekterapin är en gemensam enhet som delar lokaler, hjälps åt att bemanna verksamheten och har samma chef.
– Vi bibliotekarier ingår i team med musikpedagog och lekterapeuter och fördelar arbetet den vägen. Det gör att vi på ett väldigt effektivt sätt kan informera oss om barnen vi går till, och därför kan skräddarsy vilka aktiviteter vi erbjuder barnen. Alla på enheten får i stor utsträckning samma kompetensutveckling. Allt detta gör att vi har ett väldigt nära samarbete, och att vi alla arbetar för barnens bästa är minst lika viktigt, säger Källvik.
Hur ser arbetet ut framöver inom projektet?
– Eftersom vi gör studien på barn som är inlagda på BIVA tar det lång tid att samla in observationsmaterialet. Därför har vi inget fastställt slutdatum när studien beräknas vara klar. Under tiden som informationsinsamlingen pågår görs intervjuer och sammanställning av dem. Vårt mål är att observera femtio barn, och när detta är gjort kan vi sammanställa allt och börja se om materialet kan ligga till grund för vetenskapliga artiklar som beskriver resultat av studien, svarar Källvik.
