Det kulturpolitiska konventet Folk och kultur i Eskilstuna är nu inne på sin andra dag.

Per Schlingmann, i egenskap av en av årets kuratorer för Folk och kultur, ledde under förmiddagen en programpunkt med titeln ”Går demokrati och en fri kultur att förena?”. Paneldeltagare var Stina Oscarsson (dramatiker, regissör, fri skribent), Lars Strannegård (rektor Handelshögskolan, styrelseledamot SVT) och Aron Emilsson (kulturpolitisk talesperson, SD), och de förde ett samtal som troligen hade kunnat pågå mycket längre än den avsatta timmen.

Samtalet handlade till stor del om olika tolkningar av begreppet ”på armlängds avstånd”. Oscarsson, som nämnde skolbiblioteket som en av sina ingångar till att börja utöva kultur, menade att makten alltid vill styra kulturen i någon mån och att vi måste våga prata om att kulturpolitiken ser olika ut beroende på vem som styr. Politiker borde vara tydligare med vad de vill med kulturen:
– I en demokrati är det inte meningen att alla ska tycka likadant.

Lars Strannegård talade om att det går en viktig skiljelinje mellan att styra villkoren för kulturproduktionen och innehållet i den. Det är när politiker går över den linjen som man ska hissa varningsflaggan, menade han. Att däremot peka ut en riktning eller ett tema för den offentligt finansierade kulturen är ingenting konstigt, sa Strannegård, och jämförde med hur det inom vetenskapen fungerar med forskningsfinansiärer, där forskningsstöd utlyses inom särskilda områden och ingen tycker att det är konstigt. Men att en forskningsfinansiär skulle lägga sig i hur studierna ska göras, eller ännu värre, vilka resultaten ska bli, är otänkbart.

Emilsson kritiserade tidigare regeringens kulturpolitik för att vara alltför snäv när det gäller representation.
– Vi har aldrig haft så kort arm till det man påstår är den fria kulturen, sa han, vilket genererade mothugg av Oscarsson, som menade att även SD:s egen kulturpolitik är snäv, men på ett annat sätt.

Det alla tre var överens om var att ingen kultur är helt fri, oavsett politisk styrning.

”Folkbildning är motsatsen till elitism”

ABF anordnade en paneldiskussion om folkbildning och vilken roll den kan ha i att skydda vår demokrati. Deltog gjorde Conny Brännberg, vice ordförande i beredningen för kultur och fritid SKR (KD), Fredrik Pettersson, Ombudsman ABF Sörmland, och Azadeh Rojhan Gustafsson, suppleant kulturutskottet (S).

På frågan om demokratin är under hot höll alla paneldeltagare med, och menade att folkbildningen är ett av de viktigaste motmedlen mot antidemokratiska strömningar. Brännberg menade att det är ett hot mot demokratin om människor inte längre vill delta i det livslånga lärandet, och lyfte fram folkbiblioteken som ett av de tre ben folkbildningen bör stå på, tillsammans med studieförbund och folkhögskola. Fredrik Pettersson från ABF uttryckte det som att ”folkbildning är motsatsen till elitism”, och att det när det fungerar som bäst ska vara låga trösklar in, och absolut inte sammanblandas med utbildning.

Samtalet kom också mycket att handla om bristen på satsningar på folkbildning från kommunalt håll. Där kommun, region och stat alla tidigare har bidragit ekonomiskt enligt en informell överenskommelse har nu allt fler kommuner dragit ner eller helt strypt bidraget till studieförbunden. Rojhan Gustafsson menade att det är historielöst att inte inse folkbildningens roll i uppbyggnaden av vårt samhälle, och att det nu, när stödet oftast är kopplat till ett projekt istället för löpande, är risk att armlängds avstånd försvinner.