Collijnpriset 2021 för bästa uppsats inom ämnet biblioteks- och informationsvetenskap tilldelas Carl-Marcus Melin för uppsatsen ”Bland anonyma kvinnor, oidentifierade män och okända par. En studie om hur kön, genus och queer närvaro aktualiseras via bildkatalogiseringens praktik”.

Uppsatsen lades fram vid Uppsalas Universitet, Institutionen för ABM. Uppsatser inom biblioteks- & informationsvetenskap.
”Bland anonyma kvinnor, oidentifierade män och okända par. En studie om hur kön, genus och queer närvaro aktualiseras via bildkatalogiseringens praktik”

Juryns motivering:
Carl-Marcus Melin får priset för att på ett fängslande sätt ha lyckats belysa bildkatalogiseringens utmaningar. Genom uppsatsen löper ett analytiskt resonemang kring queerhet som förs framåt med stöd i empirin, den valda teoretiska modellen och andra relevanta referenser. Uppsatsens tydliga struktur, väl beskrivna metod och avgränsningar skapar transparens och trovärdighet. Förutom att presentera intressanta resultat kring hur normativa föreställningar om kön och genus påverkar vid katalogisering av visuellt material, belyser Melin aktuella frågor om bevarande och tillgängliggörande som kan kopplas till nutida forsknings stora strömning inom biblioteksvärlden, öppen vetenskap.

Hur känns det att vara årets vinnare?
– Givetvis känns det fantastiskt kul! Att få sin uppsats uppmärksammad på detta sätt är en stor ära, och att därtill tilldelas ett sådant fint pris känns väldigt hedrande och en smula overkligt.

Kan du berätta lite om vad din uppsats handlar om?
– Uppsatsen behandlar först och främst katalogisering av visuellt material, och undersöker på vilka sätt bilder beskrivits när de tillgängliggjorts i en digital plattform för kulturarvsmaterial. I uppsatsen intresserar jag mig särskilt för vilka aspekter i bilderna som man medvetet, eller möjligen omedvetet, valt att belysa vid katalogiseringen. Hur bilder beskrivs påverkar inte bara sökbarheten av dem som informationsresurser och möjligheten för användaren att hitta dem. Sätten bilder beskrivs på säger därutöver något om professionens blick, vilket jag i synnerhet intresserar mig för. Genom att fokusera på bildtypen porträttfotografier ämnar uppsatsen att belysa om, och i sådana fall hur, normativa föreställningar präglar resultaten av bildkatalogiseringen. I uppsatsen ser jag till hur aspekterna kön och genus uppmärksammats vid bildkatalogisering, och på vilka sätt de förekommer i bildernas katalogposter och dess metadata. Därutöver undersöker jag hur queerhet positioneras jämte mer hetero- och cisnormativa antaganden, och huruvida föreställningar om de porträtterades sexualiteter ses som informativa element som ges utrymme i beskrivningarna av det visuella materialet.

Varför valde du att skriva en uppsats om bildkatalogisering?
– Jag har min bakgrund inom konstvetenskapen, och har alltid intresserat mig lite extra för visuellt material. Sett ur en informationsvetenskaplig infallsvinkel är bilder dessutom jättespännande att begrunda. Vad ser vi? Vad har bilder att säga oss, och vad har de inte att säga oss? Att kunna läsa en bild är inte en så rättfram process som man initialt kanske tror, utan bildanalys kan vara nog så svårt. Att skriva en uppsats om just visuellt material var för mig både ett sätt att kombinera sådant jag intresserar mig lite särskilt för, samt att fördjupa mig i ett avseende inom biblioteks- och informationsvetenskapen som kanske inte uppmärksammas så ofta. Att sedan skriva om specifikt bildkatalogisering var ett sätt att placera professionen, det vill säga människan, i förhållande till bilderna. Att beskriva allt slags kulturarvsmaterial är att ta ställning, och det är en mänsklig handling som får konsekvenser. Självfallet påverkar det i huvudsak om materialet kan sökas fram, hittas och återvinnas effektivt i databaser och plattformar, men jag tänker mig att det nästan är mer intressant att se till hur vi genom metadata tillkännager var vi står, hur vi ser på världen, vad som premieras och vad som utelämnas.

Foto: Lena Melin.