Idag släppte Statens medieråd Ungar & medier, Sveriges största undersökning om barn och ungas medieanvändning som sedan 2005 görs vartannat år med hjälp av Statistiska Centralbyrån. Det är ett omfattande material i tre rapporter (Ungar & medier, Småungar & medier och Föräldrar & medier) att djupdyka i.

De kan ge mycket att reflektera över för både barn- och ungdomsbibliotekarier och skolbibliotekarier. Det är bra att det görs en undersökning som ger ett faktaunderlag kring unga och deras faktiska användning av medier. Det kan fungera som utgångspunkt för en mer sansad diskussion, än vad vi ibland kan få höra i medierna.

Undersökningen visar att den heta mediedebatten verkar vara något som även påverkar unga i sin uppfattning av sin egen användning av medier. Detta gäller särskilt flickor. De oroas över sin medieanvändning i högre grad än pojkar, som har en mer sorglös inställning. Det gäller även till exempel spel där pojkarnas faktiska användning är betydligt större än flickornas. Kanske ska man tala mer om medier med unga men då inte vara alltför alarmistisk? Mer för unga tjejer att oroa sig över är väl iallafall inte vad som behövs? Här kan både skolbiblioteken och folkbiblioteken spela en roll.

Både pojkar och flickor i alla åldrar anser sig läsa för lite. Frågan från Statens medieråd är en smula fyrkantig, så att den nog lätt uppfattas som läsning av tryckta böcker. Vår egen undersökning ”Unga berättar” visade att unga kan behöva samtala sig fram till att läsning även kan ske i andra former. Men frånsett det ger det ändå en bra utgångspunkt för bibliotekens läsfrämjande arbete. De unga vill läsa mer. Det handlar kanske om att hitta rätt text i rätt format och där kan bibliotekarierna vara bra vägledare.

I Föräldrar & medier visar det sig att föräldrar tycker att det är svårt att få tag på information om barn, unga och deras medieanvändning. Här finns en fritext fråga om var man får tag på information, som tyvärr väldigt få har svarat på. De vanligaste svaren är skolan och BVC. Bakom de svaren döljer sig enligt mig ofta en bibliotekarie. En skolbibliotekarie som talar om medier på föräldramöten eller en barnbibliotekarie som tar emot föräldragrupper från BVC. Men här finns mer att göra för att nå ut till föräldrar med information, men kanske främst tillfälle till reflektion? Det finns som vi vet sällan information av typen ”Gör så här så blir allt bra” när det gäller barn och unga.

En mycket oroande utveckling är att barn och unga i ökande grad uppger att de är utsatta för kränkningar på nätet. Detta gäller särskilt unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. I vissa åldersgrupper ligger dessa barn tre gånger så högt när det gäller upplevd utsatthet för hot och trakasserier än genomsnittsgruppen. Här skulle jag gärna se mer forskning kring vad detta beror på.

Jenny Nilsson,
Utredare
Svensk biblioteksförening

Foto: Elisabeth Ohlson Wallin