Västerås stadsbibliotek, som är institutionell medlem i Svensk biblioteksförening, har så kallade regnbågsbibliotekarier. De är specialiserade på hbtqi+-frågor och skall erbjuda kunskaps- och metodstöd för organisationen.

– Vi vill börja arbeta mer systematiskt med att inkludera ett regnbågsperspektiv när vi arbetar med bemötande, till exempel i informationsdisken. Vi vill också att verksamheten ska ha en bred representation, så som i våra program och vårt bestånd. Vi har förstås också en fantastisk inköpsgrupp. Tanken är att det skall finnas en dialog där dem emellan, säger Agnes Kotka som är avdelningschef på Västerås stadsbibliotek.

Regnbågsbibliotekariernas funktion är att bjuda in till litteraturupplevelser, lyfta fram regnbågsperspektiv liksom att uppmärksamma organisationen i situationer där bibliotekarierna kanske borde varit mer inkluderande. De ska även aktivt reflektera kring vilka typer av normer man medvetet eller omedvetet låter ta plats. Regnbågsbibliotekarierna behövs, eftersom vi vill vara en verksamhet som gynnar mångfald, både avseende hbtqi+ och andra frågor, menar Kotka.

Just nu finns det alltså tre bibliotekarier som har fått den nya titeln regnbågsbibliotekarie; Jerker Lenngren, Jörgen Boman och Mimmi Söderlund.

– För mig personligen innebär det att alltid försöka ha regnbågsglasögon på mig när jag ser på vår verksamhet och vårt utbud, säger Söderlund.

Hur kom ni fram till det här projektet?
– Det är egentligen inte ett projekt, utan fungerar ungefär på samma sätt som att vi exempelvis har en mångspråksbibliotekarie inom organisationen som också har en specifik inriktning och expertis. Kompetensen fanns inom organisationen, och vi ville lyfta fram den, säger Kotka.

Målet med regnbågsbibliotekarierna är att du som användare lätt skall kunna hitta regnbågshyllan utan att behöva fråga, att du som användare ska kunna ha en direktkontakt med bibliotekarier som har ett extra fokus på omvärldsbevakning och litteratur med hbtqi+-tema – och att biblioteket ska vara uppdaterat och medvetet kring vilka normer och fördomar de omedvetet eller medvetet förhåller sig till dagligen. Det genererar också samverkan med andra aktörer, så som RFSL, vilket också bidrar till en kompetensutveckling så väl som nya biblioteksanvändare, menar Kotka.

– Litteratur och läsande kan verka som något stärkande för personer genom insikter, kunskap och känslan av tillhörighet. Genom litteratur kan man lära känna sig själv, men också förstå världen bättre. Det finns många positiva effekter av läsning. Regnbågsböcker kan fungera som förströelse och tidsfördriv, men kan också ha positiva effekter för personlig utveckling och nya lärdomar. Samma sak gäller väl även för aktiviteter – en fristad och ett tryggt sammanhang där man tillåts vara sig själv, utan ”moraliska pekpinnar” eller personangrepp, är nog vad väldigt många behöver. Ur ett större, mer socialt perspektiv, kan även tillgången till den här typen av litteratur luckra upp en del normer, fördomar och annat som ännu hänger kvar – även om målgruppen kanske främst är hbtqi-personer så hoppas jag ju att fler ska hitta dessa hyllor, säger Lenngren.

Regnbågsbibliotekarierna kommer även stödja kollegor genom att erbjuda färdiga förslag på evenemang, skyltning med mera, för att de på ett genomtänkt och effektivt sätt ska kunna sprida kunskap inom organisationen och erbjuda verksamhet med regnbågstema till användarna.

I det närmsta planerar regnbågsbibliotekarierna inför Västerås Pride och gör stora inköp till stadens regnbågshyllor, men de är också en bit på väg inför HBTQI-certifiering som de hoppas ska bli av nästa år.

– Det är ett spännande och ögonöppnande uppdrag men också lätt frustrerande på så sätt att det är ytterligt svårt att få tiden att räcka till och också svårt att försöka vara programproducenter utan egen budget – inte omöjligt bara väldigt tidsödande!, säger Boman.

Hur blir man en regnbågsbibliotekarie?
– Vi såg först och främst till det lokala behovet, och utformade ett styrdokument utifrån detta. Sedan bör man väl även ha ett intresse och vilja att jobba aktivt och kontinuerligt med det. Viss kunskap om hbtqi som begrepp, men också om relevant litteratur är väl en styrka, säger Lenngren.

A och o är att få biblioteksledningen att förstå att detta är en prioriterad fråga. Var påläst och ihärdig, menar Söderlund.

Hur ser framtiden ut?
– Det vill vi förhålla oss öppna inför just nu och låta våra användare komma till tals i. Vi har ett utformat uppdrag för det här året. Det behöver vi utvärdera vid årets slut. Vad har fungerat? Vad behöver vi skruva på? Och vad har vi fått för feedback från användarna?, säger Kotka.

Vad vill ni säga till andra bibliotek som funderar på att gå i era fotspår?
– Jag skulle vilja säga att vi nått dit där vi är i dag mycket tack vare att mina ”regnbågskollegor” har varit ihärdiga och pålästa då de talat med ledningen för vår sak. Här har jag själv inte gjort mycket, mest hängt på, men nu när arbetet är igång gäller det bland annat att se till att ens agenda töms på annat, så att denna nya uppgift ges utrymme, säger Boman.

– Våga satsa, våga försöka. Var envisa och ge er inte, även om ni skulle möta motgångar. Det positiva av ert arbete överväger alltid det negativa. I synnerhet ni bibliotek i mindre orter. Jag vet hur det är att växa upp i en liten ort där hbtqi-personer så att säga ”inte finns”. Därför tror jag att det är lätt att fastna i tankefällan att ett dylikt arbete inte behövs. Några av de bibliotek jag har pratat med i mindre orter har uttryckt skepsis mot att till exempel ha regnbågshyllor eller anordna regnbågsaktiviteter. Dels av rädsla för eventuella konsekvenser. Men också för att man verkligen trott att det inte finns ett behov. Jag tänker snarare tvärtom – i små orter är det jättesvårt att leva som sig själv, i synnerhet om man är ung hbtq-person. Just därför behövs ni!, säger Lenngren.

– Prata med andra bibliotek som gjort liknande saker. Oss, till exempel! Det är fint att ta hjälp av varandra, till exempel i hur uppdraget formulerats eller dess omfattning, säger Kotka.

Fotograf: Maria Hallberg.