Elsa Beskow-plaketten 2020 för bäst illustrerade svenska barnbok går till Alexander Jansson för illustrationerna i boken Tassemarker.
Alexander Jansson är en internationellt känd illustratör, grafisk formgivare och animatör. Han föddes i Uppsala 1977 och är numera bosatt i Göteborg. Han har illustrerat en mängd böcker, bland annat sin egen ”Monster, spöken och kanelbullar” som utkom 2017. I Tassemarker samarbetade han med författaren Ebba Berg. Bland tidigare klienter finns NYC Ballet, Filter Magasin, Stadsteatern Kulturhuset, Sveriges Radio och Nationalmuseum. Han har också nyligen designat Göteborgs eldrivna mobila bibliotek.
Juryns motivering:
”I Tassemarker lyckas Alexander Jansson förena fotorealism med vackra, skissartade bilder på ett makalöst sätt. Detta gör han i en bildvärld där vi inte går vilse. En röd sjal leder oss genom det svåra. Vägen må vara mörk, men de talande bilderna gör den innehållsrik.
Illustrationerna förmedlar känslor som berör på djupet, om ett barn som tappar sin trygghet och som söker efter någon som inte vill bli funnen, på vägar som inte är som de vanliga.
Tassemarker är en berättelse som inte förskönar. Ångest och rädslor är ständigt närvarande. Detta gestaltar Jansson väl med sin detaljrika och surrealistiska stil, där ljus och skuggor vill tala om något för läsaren. Ljuset och den röda sjalen inger ett hopp och genom Janssons illustrationer förstår vi att det går att finna en väg ut från Tassemarker.”
Grattis!
– Tack! Det känns stort. Det är första gången jag får ett pris så jag är lite överrumplad. Det är också inspirerande. Min inspiration kring bildskapandet har varit svag det här året, speciellt nu över sommaren, men jag tror att detta kommer att ge mig en skjuts.
Hur är det att skapa bilder till någon annans berättelse?
– Det viktigaste är att man har bra kommunikation, och att man har en kemi med den man jobbar med. Med Ebba (Berg, bokens författare reds.anm) funkade det extra bra. Hon hade sin grundidé som jag fick utgå ifrån, men samtidigt uppmanades jag av henne att ta ut svängarna. I slutändan blev det såklart hennes bok, men även min.
Hur tolkar du själv berättelsen Tassemarker?
– Tassemarker är något okänt, där jag kunde gå och utforska mig själv, egentligen. Sedan greppade jag tag i något där, utifrån Ebbas idé. Från min sida blev det väldigt personligt; jag kanaliserade ett eget barndomstrauma i bilderna. Om man ska förklara det lite mer torrt så handlar den om någon som tappar bort någonting, som blir övergiven, och sedan hittar tillbaka till det.
Du jobbar en del internationellt och har fått stort genomslag och gjort alla möjliga jobb. Vad tror du själv att människor uppskattar med dina illustrationer?
– Jag får mycket kommentarer på mina sociala kanaler, och det som oftast förekommer i det människor skriver är att bilderna inspirerar dem, och att bilderna är hoppfulla trots att de är mörka. Många skriver också att bilderna får dem att känna sig som barn igen. Det som syns är kanske en kombination av min cynism och min hoppfullhet.
Du har nyligen också gjort utsidorna till mobila bibliotek i Göteborg. Berätta!
– Ja, jag jobbade med det hela våren, ett jättespännande projekt, särskilt eftersom de är så moderna, eldrivna bussar. Jag gjorde utsidorna till två bussar; en med tema skogen och en med tema farkosten. Det var jättekul, men också bland det absolut svåraste jag gjort, eftersom det var så mycket jag skulle ha i åtanke. Det ska ju tryckas på extremt stora ytor, det får inte bli suddigt, det ska finnas en rytm i bilderna och så vidare.
Hur upptäckte du din talang?
– Jag alltid hållit på, sedan jag var pytteliten, så det har aldrig varit någon upptäckt. Det var självklart från början och det enda jag ville göra. Jag hade nog inget val riktigt. Jag hade diverse jobb i min ungdom, men det har alltid kommit tillbaka till det här. Jag pluggade länge och hade ströjobb emellan, men när jag var runt 30 kunde jag försörja mig som illustratör. Jag hade hela tiden ett fokus på att ”någon gång ska det här funka”.
Vad jobbar du med just nu?
– Dels håller jag på med ett stort maratonprojekt som heter Ramone Bosco och som jag hållit på med i över tio år. Jag har tänkt att det ska bli någon typ av bok, en experimentell bilderbok eller grafisk novell. Det är så överambitiöst så det tar tid att få det färdigt. Jag jobbar också med tre bokprojekt. Jag håller på att avsluta bok nummer 11 i serien om Mystiska skolan, där jag samarbetar med Katarina Genar, och så ska jag illustrera Frida Nilssons uppföljare till Kråkans otroliga liftarsemester. Och så gör jag en uppföljare till min egen bok Monster, spöken och kanelbullar som ska komma nästa höst.
Prisceremonin kommer att sändas digitalt den 12 november. Mer information kommer under hösten.
Foto: Hillevi Nagel
