Jenny Lindberg är lärare och forskare på Bibliotekshögskolan i Borås och numera ny ledamot i föreningens styrelse. Hon kommer att vara med i vårt seminarium ”Läsning på gång!” under Bokmässan i år.

Tillsammans med Liselott Drejstam, skolbibliotekarie på Arenaskolan i Linköping, och Maria Ehde Andersson, utvecklare på Regionbibliotek Halland kommer Jenny Lindberg samtala om vad läsforskningen säger om olika typer av texter. Frilansjournalisten Ingela Hofsten kommer leda samtalet som har utgångspunkt i Svensk biblioteksförenings nya rapport ”Läsning på gång! Aktuellt om läsning i forskning och bibliotekspraktik”.

– Det som fört mig till det här seminariet är mitt särskilda intresse för bibliotekens läsfrämjande arbete, något som jag också haft möjlighet att fördjupa mig i inom ramarna för olika forskningsprojekt, säger Jenny Lindberg.

Hon har främst inblick i folkbibliotekens och de regionala biblioteksverksamheternas arbete – där bedrivs arbetet på olika nivåer men ofta med gemensamma intressen.

– Ur mitt perspektiv är det ett påfallande kreativt och passionerat arbete som bedrivs på folkbiblioteken – ofta i samverkan med andra aktörer – men ibland kan det också vara svårt att förena strategiskt utvecklingsarbete med ett ”besjälat” förhållningssätt.

Debatten kring ungas läsförmåga ledde till att frågan hamnade högt på den politiska agendan för ett antal år sedan. I och med det blev behovet av att förstå utvecklingen påtagligt.

– Bibliotekens vilja att möta samhällets behov genom att stimulera och främja läsning fordrar i sin tur analytiska redskap för att kunna reflektera kring olika prioriteringar och arbetssätt, säger Jenny.

Jenny Lindberg menar att det dessutom finns en inomvetenskaplig relevans i forskningen om läsning och läsfrämjande. Medierna och människors olika sätt att läsa förändras över tid, och kunskapsutvecklingen behöver följa med.

Vad säger läsforskningen?
– Det är svårt att sammanfatta. Mitt sätt att närma mig läsning vetenskapligt har varit genom så kallade användarstudier och genom forskning om bibliotekens läsfrämjande arbete. Ett framträdande drag där är att det är svårt att avgränsa det läsfrämjande arbetet, dels definitionsmässigt – vilka delar av biblioteksverksamheten som räknas till läsfrämjande och inte – och dels ifråga om hur arbetet bedrivs i praktiken. Gränsen mellan professionellt och personligt engagemang i det här arbetet uppfattar jag som väldigt lös.

Hur känner du inför seminariet?
– Positiv förväntan. Det är alltid spännande att sammanföras med människor som delar ens intressen, men som samtidigt kan ha helt andra synsätt på de frågor som diskuteras. En sak jag brukar gilla med Bokmässan är atmosfären och mötet med besökarna. Det lär bli en avsevärt mindre skara den här gången, men vi får göra det bästa utifrån förutsättningarna. Frågor från auditoriet kan ibland få diskussionen att lyfta.

Vad hoppas du att publiken ska ta med sig efter seminariet?
– Jag hoppas och tror förstås att arrangörens idé ska blomma ut såtillvida att det blir ett livfullt utbyte av erfarenheter och idéer. Som besökare och åhörare brukar jag själv uppskatta om det finns gnista och engagemang i seminariediskussionen. Ett bra seminarium kan både utmana och berika sin publik genom ”food for thought”, tips och nyheter.