Under torsdagen på Biblioteksdagarna 2023 talade keynote-talaren Nadine Farid Johnson, chef för Pen America Washington och Free Expression Programs, om förbjudna böcker i skolor och bibliotek i USA. Efteråt samtalade hon och Jens Zingmark från Dawit Isaak-biblioteket.
– Yttrandefrihet är demokratins livselixir, inledde Farid Johnson sitt tal på torsdagsmorgonen.
Farid Johnson diskuterade den allvarliga situationen med förbjudna böcker i USA som pågår idag. Antalet förbjudna böcker har ökat markant de senaste åren och situationen är allvarlig. Pen America har dokumenterat situationerna med förbjudna böcker, som också ofta involverar allvarliga händelser som hot mot bibliotekarier. De böcker som förbjuds är främst böcker med hbtqi-teman, men till och med ordböcker har förbjudits på grund av orden de innehåller, och böcker som nämner ”Black Lives Matter”.
Rörelsen med förbjudna böcker är ett problem på hög nivå eftersom det involverar politiska beslut. Det är till stor del skolbibliotek som drabbas av dessa ”book bans”, förbjudna böcker, men även folkbibliotek blir utsatta och såväl ungdomslitteratur som litteratur för vuxna censureras.
– Bibliotekarier är tysta hjältar […]. Jag vill påstå otvetydigt att ni är sedda och djupt uppskattade. Ni gör ett otroligt viktigt jobb, säger Farid Johnson.
Farid Johnson beskrev hur problemet har eskalerat i USA de senaste åren och att censur aldrig är rätt väg att gå gällande problematiska böcker. I stället bör all litteratur vara tillgänglig men sättas i kontext och diskuteras. Det man ser med förbjudna böcker och censur är en rörelse där få personer försöker att pådyvla sina åsikter på en majoritet. Det utmanar våra grundläggande demokratiska rättigheter och inte minst yttrandefriheten, menar Farid Johnson.
– Rörelsen med förbjudna böcker ställer bibliotekarier och föräldrar emot varandra. Studenternas hälsa riskeras, säger Farid Johnson.
Rörelsen riskerar även att påverka bibliotekarierna så att de börjar censurera sig själva, likaså författarna. Farid Johnson påpekade också att problemet med censurerad litteratur sker över hela världen: liknande händelser sker i bland annat Kanada och Storbritannien. Att litteratur censureras är också ett vanligt tillvägagångssätt att kontrollera befolkningen i icke-demokratiska länder såsom i Ryssland och historiskt i Nazityskland samt under apartheid i Sydafrika, enligt Farid Johnson.
Den förbjudna litteraturen
Efter Farid Jonsons tal hölls ett samtal mellan henne, moderator Lisa Gemmel och Jens Zingmark från Dawit Isaak-biblioteket, som är ett bibliotek om yttrandefrihet. Zingmark inledde med att berätta om bibliotekets verksamhet i Malmö. Läs mer om biblioteket här.
Zingmark frågade om skuggsiffrorna gällande förbjudna böcker och Farid Johnson berättade om problem med att personer har tagit boklistor som bibliotekarier skapat för att öka bredden på litteraturen i biblioteken, och tryckt på att böckerna på listorna ska censureras. Det, menar Farid Johnson, är problematiskt på flera plan, bland annat eftersom allt fler bibliotekarier ägnar sig åt självcensur för att inte råka illa ut.
Zingmark anlade ett historiskt perspektiv på diskussionen, och beskrev hur censuren har sett ut i Sverige genom tiderna; hbtqi-teman har länge varit mål för censur och Farid Johnson påpekade att det handlar om att en viss typ av identitet inte accepteras.
En diskussion om Drag Queen Story Hour uppkom där likheter finns mellan såväl USA som Sverige, inte minst genom att det är något som politiker utnyttjar för att proklamera sina ideologier.
– Även om problemet sker på enskilda platser så ruckar det demokratins grund, det påverkar oss alla, hävdar Farid Johnson.
Zingmark påpekade vikten av att addera böcker, i stället för att förbjuda böcker med känsliga teman.
– Vi måste vässa våra argument. I stället för att förbjuda böcker: ta in flera böcker. Det bästa vi kan göra är att ha ett brett utbud av alla typer av böcker. Addera böcker, i stället för att plocka bort böcker med känsliga teman, säger Zingmark.
Gällande hur bibliotekarier kan stötta varandra menade Farid Johnson att det är viktigt att nätverka och samarbeta med organisationer som jobbar med dessa frågor.
– Var modig. Hantera problemet när det händer. För börjar man att självcensurera, då är slaget redan förlorat, avslutar Zingmark.