Hur ser samverkan mellan professioner ut och vilket utrymme för den ges i respektive organisation? Det har Anna Maja Hamp, medlem i Svensk biblioteksförening, undersökt med Biblioteken i Halmstad, Regionbibliotek Halland och logopedimottagningen i Halland som utgångspunkt i sin masteruppsats vid Högskolan i Borås.
Varför valde du att skriva om just samverkan mellan organisationer?
– Jag tycker logopedyrket är väldigt intressant och när jag jobbade som timanställd på Biblioteken i Halmstad fick jag kunskap om några av de saker som biblioteket gjorde för att främja barnens språkutveckling i samverkan med regionens logopeder. Jag tyckte det verkade spännande och när det var dags att välja ämne till uppsatsen försökte jag ta reda på om det skrivits om liknande saker innan. Det visade det sig att det inte hade, och att mycket av det jag hittade kring hur bibliotekarier och logopeder arbetar tillsammans hade sin utgångspunkt i Halland. Därför tyckte jag det var särskilt intressant att titta närmare på de tre verksamheternas samverkan, svarar Hamp.
Vad förvånade dig mest under ditt arbete med uppsatsen?
– Vilket stort engagemang det fanns från alla de som jag pratade med. Det märktes att de tyckte såväl ämnet som samverkan var både viktigt och roligt, säger hon.
Kan du berätta om några resultat du kom fram till?
– Studien visade att samverkan på olika sätt pågått under flera år och både utvecklat och utbildat de som varit inblandade i de olika projekt och satsningar som varit. När jag skrev uppsatsen nämnde samtliga styrdokument inom kultur- och bibliotekssektorn att barns språkutveckling är ett prioriterat område och lämnade således plats för den här sortens samverkan. Såväl bibliotekarierna som logopeden jag pratade med var alla mycket positiva till det gemensamma arbetet och såg mer fördelar än nackdelar med det, och kände att det inte bara gynnade målgruppen utan också utvecklade dem i sin yrkesroll. Däremot framkom det att bibliotekarierna hade mer tid och utrymme i sin verksamhet för att ägna sig åt den här sortens samverkan än vad logopederna hade, vilket gjorde att bibliotekarierna, som hade större utrymme till anpassning, får göra det så gott det går utifrån logopedernas tid och möjligheter, berättar Hamp.
Vad sker härnäst?
– Framtiden får utvisa det. Jag har sedan uppsatsen blev färdig blivit tvåbarnsmamma och är därför föräldraledig just nu, men jag hoppas såklart på att få ett arbete inom bibliotekssektorn i framtiden, svarar Hamp.
