Alexander Rose är vd för The Long Now Foundation, som har studerat data från en mängd långlivade institutioner. Under Branschdagarna berättade han om de mekanismer som gör att en del överlever genom åren, medan många andra går under.

– Under föreläsningen får ni en liten inblick i den här tidiga forskningen om vad vi lär oss om världens mest långlivade institutioner, säger Alexander Rose.

Genom att studera och analysera institutioner som har funnits i flera decennier vill företaget själva lära sig att bli en av de mest långlivade institutionerna. Alexander Rose menar att det är viktigt att kunna föra sin kunskap som civilisation vidare till nästa generation, såsom hur man kan överleva en naturkatastrof till exempel.

The Long Now Foundation har tittat på flera olika verksamheter och företag som kom för flera decennier sedan och många av dessa visar sig vara barer och pubar. Andra verksamheter som varat länge och som fortfarande används är universiteten.

– En sak som alla dessa verksamheter har gemensamt, förutom att de har överlevt i flera decennier, är att de är organisationer för grundläggande mänskliga behov såsom konditorier, hotell, barer och restauranger, säger Alexander Rose.

En grundläggande anledning till att vissa verksamheter överlever krig, maktskifte och naturkatastrofer är att det finns en person, det kan vara grundaren eller hens föräldrar, det kan även vara en vaktmästare som har varit där i årtionden som kan berätta hur vissa saker överlevde i det förflutna. En person som har erfarenhet av hur det har varit och vad som redan gjorts. Dessa personer har genom åren räddat liv, ägodelar och kulturer. Universitetet i Salisbury kallar de för ”keeper of the fabric”.

– Jag tror att privata organisationer och religioner, intressant nog, har sådana fler än andra. Jag tror att många av våra kulturinstitutioner som bibliotek och museer har ojämna resultat på den punkten, säger Alexander Rose.

Nu är frågan vilka institutioner som vi vill bevara. Vi måste även veta vad för information vi vill bevara, och vilka personer vi ska ha inom de här institutionerna och hur vi ska ge dem möjlighet att vara ”keepers of the fabric” som ser till att vi överlever de svårigheter och katastrofer vi kan tvingas genomlida men också hur vi ska kunna blomstra och ha en civilisation som kan vara under de följande 10 000 åren.