Under Branschdagarna samtalade Helene Sefastsson och Ninni Runemyr med moderator Isobel Hadley-Kamptz om sin kandidatuppsats, med undertiteln ”Det upplevda, föreställda och levda rummet”. De har undersökt besökarnas upplevelser av biblioteksrummet, i folk- och högskolebibliotek som erbjuder meröppet.
Är biblioteksrummet en plats som möjliggör möten? Och vill besökarna mötas, eller är vinsten med meröppet att det finns möjlighet att vara för sig själv i biblioteket?
– Vi kunde se att meröppet öppnade upp för interaktion mellan besökarna, att man såg andra besökare på ett annat sätt, de hjälptes åt mer än vanligt, säger Helene Sefastsson.
Författarna menar att i vanliga fall brukar det vara bibliotekarien man vänder sig till för att få hjälp men när hen inte var där så fick besökarna hjälpas åt i stället. De såg även att det fanns en skillnad mellan folk- och högskolebibliotek. Biblioteksrummet i folkbiblioteken ansågs ha en mer privat karaktär medan högskolebiblioteket var mer som en arbetsplats.
– Vi såg att rummen hade olika funktioner, den ena pluggade man i medan den andra använde man mer privat. Det var någon som sa att hen inte kunde plugga på folkbiblioteket, det var bara vid högskolebiblioteken man gjorde det, säger Ninni Runemyr.
När författarna frågade besökarna om de var oroliga för stök under meröppet var det många som menade att det finns tydliga normer och föreställningar på hur man beter sig i biblioteksrummet.
– De som använder sig av meröppet känner ett ansvar att lämna rummet som det var när de kom. De menar att de fått ett förtroende för att vara där och därför tar de mer ansvar, säger Helene Sefastsson.
