Vi säger grattis till Monika Staub Hallling, skolbibliotekarie på Backaskolan i Lund, som fått källkritikspriset ”Det gyllene förstoringsglaset”.
– När jag blev uppringd av juryn var min första tanke att det var ett prank för att testa mina egna källkritiska förmågor. Men när jag förstod att det var på riktigt blev jag både stolt och glad. Och så blev jag olidligt nyfiken på vem som nominerat mig, säger Monika Staub Halling.
Monika är utbildad bibliotekarie och har varit medlem i Svensk biblioteksförening i över två decennium. I början av 2000-talet satt hon i styrgruppen för nätverket ”Unga vuxna” där hon var med och ordnade nätverksträffar samt en studieresa till bland annat Lesart i Berlin. Förutom att vara skolbibliotekarie föreläser hon en del om skolbibliotek. Hennes föreläsningar handlar dels om skolbiblioteksorganisation och utveckling, dels om samarbetet skolbibliotekarie-pedagoger men även om konkreta lektionsupplägg och exempel på lektioner. Monika har även hunnit skriva en bok som kom ut 2019 som heter ”Koll på nätet”.
Källkritikspriset ”Det gyllene förstoringsglaset” delas ut årligen till personer, initiativ eller organisationer som gjort enastående insatser för källkritik och kritiskt tänkande på nätet. Priset instiftades 2017 av Internetstiftelsen och Viralgranskaren på tidningen Metro, som i år ersatts av Källkritikbyrån.
– Det är ju en hisnande tanke att en så pass namnkunnig jury suttit och diskuterat mitt arbete! Samtidigt kan jag räkna upp många andra skolbibliotekarier som borde få priser. Jag tror att uppmärksamheten kring priset är viktig för att belysa vad skolbibliotekarier kan bidra med, men också hur mycket förutsättningarna för vårt arbete skiljer sig åt från skola till skola, säger Monika Staub Halling.
En vanlig dag på jobbet brukar Monika ha lektionspass, vilket innebär att hon samlar ihop material som hänger ihop med klassens aktuella arbete och håller i lektionen tillsammans med läraren.
– Jobbar klassen med rymden och planeternas rörelser just nu så handlar mitt pass kanske om skapelsemyter om solen, månen och stjärnorna, eller om ufon och youtubefilmer om arkeologiska fynd som sägs bevisa att jorden haft besök av utomjordingar, säger hon.
Efter genomgång och övningar i klassrummet brukar hon och läraren ta med sig eleverna tillbaka till biblioteket så att de kan botanisera i böcker, sitta och läsa en stund och sedan låna med sig böcker. Mellan lektionspassen är hon i skolbiblioteket och planerar, förbereder, jobbar med återlämning och bokuppsättning, skyltar med nya böcker med mera.
– Det viktigaste med mitt arbete är att skapa begripliga helheter för eleverna. I samarbetet med pedagogerna kan jag bygga in min bibliotekariekompetens i undervisningen och hjälpa till att koppla samman olika ämnen i läroplanen, värdegrundsarbetet, digitaliseringen och språkutvecklingen så att det blir ett lustfyllt och meningsfullt lärande, säger Monika.
Monika menar att man måste även prata om att det finns inbyggda kontrollfunktioner i till exempel vetenskapliga arbetssätt som gör att det finns källor man ska kunna ha en sorts grundtillit till. På hennes bibliotekslektioner läser de ofta tillsammans med barnen för att sedan prata om det de läser, tänker och tror. På så sätt tränar eleverna på att ställa frågor och funderar över om vem som säger vad, på vilket sätt och varför.
– Jag vill uppmuntra elevernas naturliga nyfikenhet snarare än väcka djup misstro mot allt och alla. Viktigare än att isolera källkritik som ett eget ”ämne” är för mig att ge eleverna strategier för hur de kan förhålla sig till sådant de möter, IRL och på nätet. På Backaskolan har vi ett gemensamt arbete med nätvett. Vi lägger grunden ”analogt” med de yngsta, genom berättelser och övningar om kompisskap, känslor, ryktesspridning och Stopp min kropp, för att sedan mer fokusera på det digitala från årskurs 2 med bildmanipulation, nyhetsförmedling och till slut sociala medier, spelchattar med mera i årskurs 3, säger Monika.
Monika hoppas på att hennes arbete leder till att de elever som börjar i förskoleklass ska känna sig sedda och välkomna i en gemenskap där de delar läs- och lärupplevelser och bygger upp en gemensam bank av berättelser och övningar att gå tillbaka till.
– Varje elev har bibliotekslektion varannan vecka, vilket ger mig och pedagogerna mycket värdefull tid att fylla med både MIK-arbete och lässtimulans. Att i årskurs 3 kunna bygga på saker vi gjort från förskoleklassen och uppåt är mäktigt, säger hon.
Målet är att knyta samman biblioteksundervisningen med allt annat kunskapande som sker på skolan.
– Jag fick en sådan fin kommentar från en förälder när jag hade fått priset: ”Kritiskt tänkande och källkritik är otroligt viktigt, men du gör så mycket mer än så. Tack även för att du öppnar vägen för allmänbildning och fantasi för våra barn!”
Foto: Maria Andreasson
