Svensk biblioteksförenings Aniarapris går i år till författaren Mirja Unge.
Juryns motivering:
För ett konsekvent och säreget författarskap där unga människors liv och erfarenheter intar huvudrollen. Med en prosa som är både obarmhärtig och medkännande skapar Mirja Unge en mörk och hård värld där de små strimmorna av ljus trots allt lyser starkt. Mirja Unge debuterade 1998 med romanen Det var ur munnarna orden kom och har därefter skrivit både prosa och dramatik. Hennes senaste roman är Jag går och lever (2018, Norstedts).
– När jag tittar på listan med alla författarna som har fått det här priset tidigare så känns det hisnande att mitt namn ska stå där bredvid deras. Det är stort, att plötsligt få ett telefonsamtal som skär genom vardagen och tvivlet och någon där i luren som berättar att det finns människor där ute som läser det jag skriver, som faktiskt verkar tycka att det betyder nåt. Jag är så väldigt glad över det. Det känns fint också att priset har sitt namn efter Harry Martinsson, hans Nässlorna blomma hittade jag som tonåring i mina föräldrars bokhylla och är en av de finaste böcker jag vet.
Mirja Unge ville bli poet och sökte in på Skurups skrivarkurs med sina dikter när hon var 20 år och kom in på åttonde reservplats.
– Det var ingen som gillade mina dikter nåt vidare, dom var så svulstiga… Men jag fick uppskattning för min prosa och kom igång med att skriva lyriska scener som blev början på min debutroman.
Efter Skurup gick Mirja Unge på Litterär Gestaltning i Göteborg. Där fick hon det stöd hon behövde och fick vara i ett litterärt sammanhang. 1998 debuterade hon med Det var ur munnarna orden kom, och fick Katapultpriset.
– Mina skrivprojekt växer ofta fram utan att jag egentligen har så mycket kontroll över dem, allting omkring mig blir näring till texten, människorna och berättelserna omkring mig. Jag tjuvlyssnar och snor och fantiserar vidare och använder mig själv som ett instrument. Jag tänker att jag har vävt in poesin i min prosa, det är viktigt för mig med rytmen och klangen. Språket är berättelsen, de går inte att skilja åt. När jag har hittat en ton och en röst och en rytm så frammanas ofta berättelsen och karaktärerna.
Hur ser framtiden ut för dig?
– Just nu skriver jag dramatik för Göteborgs stadsteater. Jag har ju skrivit en del pjäser och trivs med att växla genre lite. Att skriva dramatik är mer ett samarbete och det kan vara befriande från romanarbetet som är mer ensamt. Och jag tycker det är väldigt roligt att skriva dialog.
Jury
Elias Hillström, Stockholms stadsbibliotek, ordförande
Camilla Carnmo, Biblioteksutveckling Blekinge Kronoberg
Daniella Brummer Pind, Falkenberg
Foto: Göran Segeholm
