Nils Holgersson-plaketten 2022 för bästa barn- eller ungdomsbok tilldelas Annelie Drewsen för boken ”Prinsen av Porte de la Chapelle”.

Annelie Drewsen, född 1980 i Stockholm, är författare, journalist och gymnasielärare i svenska som andraspråk. Drewsen har gett ut ett trettiotal böcker och arbetar sedan 2019 med Nobel i Rinkeby samt är sedan 2021 invald i Svenska Barnboksakademin.

Hur känns det att bli tilldelad Nils Holgersson-plaketten?
– Det känns oväntat! Och väldigt hedrande. Listan av tidigare pristagare är minst sagt imponerande.

Vem hoppas du läser boken?
– Alla, förstås! Många vuxna har hört av sig och uppskattat boken, så jag hoppas att fler ungdomar ska läsa den – gärna i skolan för att prata med klasskompisar, läraren eller bibliotekarien.

Vad gjorde du för research inför arbetet med verket?
– Boken handlar om Salar som får avslag på sin asylansökan i Sverige och lämnar landet för att slippa utvisas. Den är fiktiv, men bygger på verkliga omständigheter. Situationen i Sverige kände jag till väl, men för att kunna skriva om Salars resa genom Europa och första tid i Paris fick jag helt enkelt göra ungefär samma resa själv. Jag var i Paris två gånger och träffade ungdomar som levde på gatan där och människor i deras närhet. Även tågresan genom Tyskland var viktig att göra, framförallt för att kunna skriva scenerna som tilldrar sig i Hamburg.

Juryn skriver i sin motivering: ”Berättelsen är direkt och mycket drabbande och väjer inte för det mörka i de utsattas position.” I boken skildrar du bland annat ett självmordsförsök och sexuella trakasserier. Hur var det att skildra dessa svåra teman?
– Svårt, men verkligheten ser dessvärre ut så. Jag har träffat ungdomar som har berättat om sexuella övergrepp under flykten och andra som har övervägt att ta livet av sig. Att blunda för det hade kanske varit enklare både för mig och läsarna, men jag var ute efter att försöka skildra verkligheten. För den som är på flykt är verkligheten ofta för jävlig.

Hur och när väcktes idén till boken?
– Det började med att jag skrev en novell om Salar som tar farväl av sin svenska familj och ger sig av. Det var 2018. Sedan kunde jag inte släppa honom, utan var tvungen att följa med på hans resa genom Europa. Samtidigt försökte jag stötta ungdomar som var i ungefär samma situation, så det var en tung tid.

Förutom att du är författare, är du även lärare och journalist. Hur har dessa erfarenheter påverkat ditt arbete med verket?
– Som lärare arbetade jag med ungdomar som kommit till Sverige som flyktingar, många utan sin familj. Det har förstås berört mig och gett mig insikter om deras livsvillkor. Det är också något jag återkommit till både som författare och journalist. I arbetet med den här boken jobbade jag delvis journalistiskt med min research, sedan ”filtrerade” jag allt genom mig själv för att göra fiktion av det.

Vad händer härnäst?
– ”Prinsen av Porte de la Chapelle” har precis kommit ut i en lättläst bearbetning av Lina Stoltz samt på danska. Det vore förstås roligt om den kom ut på fler språk. För mig personligen kommer en stor del av hösten ägnas åt arbetet med Nobel i Rinkeby och Tensta som jag leder tillsammans med Gunilla Lundgren. Vi ser fram emot att läsa årets litteraturpristagare tillsammans med niondeklassare i Tensta och att välkomna pristagaren till Rinkeby bibliotek i december.

Juryns motivering:
Annelie Drewsens ”Prinsen av Porte de la Chapelle” belönas med Nils Holgersson-plaketten då den med ett vackert språk och poetiska formuleringar ger en förståelse för hur det kan vara att vara på flykt. Drewsen beskriver lättillgängligt hur situationen kan se ut för människor som tror sig funnit ett nytt hem i Sverige men som blir tvungna att lämna landet. Det är en berörande och ärlig roman om en ung människa som kämpar för att skapa något eget i en obarmhärtig tillvaro. Drewsen gestaltar genom korta fragmentariska scener en närvaro av stress och påtaglig osäkerhet. Berättelsen är direkt och mycket drabbande och väjer inte för det mörka i de utsattas position. Samtidigt belyser den även hjärtevärmande omtanke hos de människor som vill hjälpa till, samt att den lyfter fram den fina vänskapen som kan uppstå i situationer där det behövs som mest.

Foto: Ulrica Zwenger.