Nils Holgersson-plaketten 2023 för bästa barn- eller ungdomsbok tilldelas Melody Farshin för boken ”100K”.

Melody Farshin är född och uppvuxen i Husby och debuterade som ståuppkomiker 2008. Sedan dess har vi kunnat se och höra henne på standupscener över hela Sverige under hennes landstäckande turnéer med Riksteatern och i flera radioprogram. Farshin har också jobbat som ungdomsansvarig på Folkets hus i Rinkeby, är en flitig debattör och krönikör och har varit projektledare för uppsatstävlingen Stereotyper. Två år i rad har hon också varit konferencier för den omåttligt populära Poetry Slam-tävlingen Ortens bästa poet.

Hur känns det att bli tilldelad Nils Holgersson-plaketten?
– Overkligt! När jag ser listan av tidigare vinnare tänker jag att det måste ha skett ett misstag, hur ska mitt namn smälta in där bland så stora författare? Extra värmande är att priset kommer från just bibliotekarier, för vem kan böcker mer än dem? Att 100k, som är tredje boken i serien, är den som tar hem priset gör mig dessutom extra glad. Den var definitivt svårast att skriva då den ger inblick och personlighet för den minst omtyckta karaktären i serien. Genom hela bokserien har jag förstått att en debutbok kommer med viss uppmärksamhet, precis som ett första barn. Andra boken, likt det andra barnet i en familj, har knappt ens några bilder från sin barndom i familjealbumet. Tredje barnet glömmer man i köpcentret. Jag är så glad att min trea råkade ha GPS på sig, och kom hem med ett så fint pris!

Vem hoppas du läser boken?
– Jag har alltid tänkt att bokserien, och framförallt 100k, inte kommer att kunna nå finrummen, just för att den speglar ett perspektiv av en verklighet som redan är fördömd. Men att den behövdes vägde tyngre för mig. Låt den gå obemärkt förbi, bara den når ut till den som aldrig fått sin berättelse hörd. För att uppmärksamma orsaken bakom, att ingen föds ond, och för alla som har bevittnat sina anhörigas namn förgöras helt i nyhetsrubriker. Det här är verkliga karaktärer, som finns bland både dig och mig. Inget slutar att hända eller existera bara för att man blundar för det.

Målgruppen, berättar Farshin, är främst miljonprogramsbarn som sällan får rättvis representation.

– Det är vårt språk och vår historia som förevigas. Jag har inte på något vis anpassat böckerna efter den breda massan, tvärtom, vissa får nog googla upp en del ord. Vi som kommer från subkulturer är så vana vid att behöva anpassa och justera oss, men ska jag bjuda in och guida via ortens egna ögon så måste jag göra det kompromisslöst. Men jag tror att boken ger något även för den som inte är från orten. Se personligheterna bakom våra mest problematiserade medborgare. Via berättelsen, så blir alla anhöriga, oavsett postkod.

Förutom att du är författare, är du även komiker, programledare och föreläsare. Hur tror du att dessa erfarenheter har påverkat ditt arbete med boken?
– Jag tror definitivt att det syns igenom i böckerna att det är en komiker som skrivit böckerna. Sättet jag sållar och bygger mina meningar på är en arbetsskada från standup-föreställningarna som jag inte kan stänga av. Det kan uppfattas som en utmaning att ha humor så nära till såpass tunga ämnen, men det är min försvarsmekanism. Där jag kommer ifrån har vi en kollektiv sorg, och du hinner knappt sörja klart innan nästa dåliga nyhet kommer. Du måste skratta emellanåt för att överleva. Det blir som medicin för psyket att tvinga fram ett leende på varandra, för att undvika total kollaps.

En röd tråd i Farshins mångsysslande är storytelling och oavsett om det handlar om att stå på scen eller skriva text så landar hon alltid i sina hjärtefrågor, berättar hon.

– Jag tror att det har att göra med att vi som är barn till föräldrar som har invandrat, födda under flykten eller när de precis nått fram, har behövt skydda och se efter så många. Agera tolk och resurs till våra äldre redan som barn, samtidigt som vi snabbt tog föräldraroller för småsyskonen. Rättvisefrågor blir inte en fråga om ett fint engagemang, utan en fråga om överlevnad. Det är allt jag vet, för ansvaret har alltid varit på mina axlar. Ibland lindrar jag in det i ett djup, och ibland i ett skratt.

Hur och när väcktes idén till bokserien?
– När jag skrev första boken, Mizeria, hade jag redan varit inom kulturbranschen i tio år, så idéerna i mitt huvud hade redan hunnit kokas ett tag. Jag trodde däremot aldrig att litteraturen ens skulle vara en möjlighet, då det knappt fanns böcker som mina. Det var inte heller en självklarhet för mig att möjligheten skulle finnas att göra en serie utav det, inte ens efter att första boken var ute. Jag vet att jag rörde om i grytan av alla regler kring hur en bok ska vara. Talspråk, slang utan ordlista, karaktärer utan uttalade etniciteter, korta kapitel och ett skiftande mellan karaktärerna som för det öga som är vant vid klassisk litteratur kan uppfattas som hoppigt. Men jag ville så gärna skapa litteratur även för den som känner att läsning är en börda.

Att den yngre generationen idag är uppkopplad idag menar Farshin är intressant eftersom det också innebär att unga ofta konsumerar fler bokstäver när de läser på skärmen, än en storläsare. Formatets idé väcktes utifrån visionen om att skapa läsbar litteratur för det öga som är vant vid den uppkopplade, kommunikativa, korta textformen som används dagligen. Tanken var att det skulle vara en första bok att läsa ut, för att väcka suget till fler och bygga självförtroendet hos den elev som intalat sig själv om bristande läsförmåga, berättar Farshin.

– Trots det tycks litteratur inte alltid nå ut, och ungdomar intalar sig själva att de har svårt för att läsa fastän de läser så många meddelanden, captions och memes dagligen. Kanske är det dags för litteraturen att anpassa sig efter ungdomarna, än tvärtom?

Vad händer härnäst?
– Skriver just nu på en mer fristående bok, men som berör karaktärerna från serien. Turnerar i höst med min standup-föreställning Tre Streck och letar alltid efter möjligheten till att dramatisera om böckerna till tv och film, säger Farshin.

Juryns motivering:

“100K av Melody Farshin är en berättelse som tar läsaren till förorten bortom medias förenklade rubriker och frossande i gängkriminalitet och skjutningar. Den belönas med Nils Holgersson-plaketten då den med en komprimerad, effektiv och humoristiskt pricksäker prosa berättar historien med de ungas egna röster. Författaren ger oss en gripande bild av utanförskap, att plötsligt bli viktig och få känna sig sedd och av vänskapsband som knyts och som brister. Läsaren blir obönhörligt berörd av detta destillat av känslor, händelser och beslut som tas och hur det påverkar alla i ens närhet. Det går inte värja sig mot berättelsen, miljöerna och de levande karaktärerna.”

Fotograf: Caroline Andersson Renaud.