Resursbiblioteket för meänkieli, som finns i Övertorneå i Tornedalen, har varit i gång i ungefär två år. Uppdraget är att hjälpa bibliotek i hela landet med att lyfta fram språket meänkieli och kulturen för tornedalingar, kväner och lantalaiset i biblioteksrummen.
På resursbiblioteket jobbar bibliotekschef Raisa Leussu och verksamhetsutvecklare Susanne Redebo, medlemmar i Svensk biblioteksförening. Vi intervjuade de båda när biblioteket öppnade, läs mer om det här. För en kort tid sedan fick de besked från regeringen att alla fem nationella resursbibliotek i landet (meänkieli, sverigefinska, samiska, jiddisch och romani) får förlängt uppdrag fram till 2027.
Hur ser ni tillbaka på verksamhetens första tid?
– Det har varit två händelserika år. Vi har medvetet varit konkreta och praktiska i arbetet för att nå ut så långt det går och få folk engagerade. Vi har märkt att det har varit till nytta och att folk börjar hitta oss, antalet frågor ökar via mejl. Vi har byggt upp vår hemsida med till exempel boktips samt konkreta råd på hur man på ett enkelt sätt kan lyfta fram minoritetens språk och kultur i rummen. Vi har även lagt upp material för olika bemärkelsedagar som kan skrivas ut och hänvisningar till apparna Bläddra och Polarbibblo. Vi är nu i slutskedet med att färdigställa utbildningsfilmer riktad till bibliotekspersonal om historia, språket och kulturen, säger Leussu och Redebo.
Under hösten har biblioteket dessutom arrangerat en skrivtävling på meänkieli för 12–18-åringar för att få fart på skrivandet bland unga. De har också tagit fram PR-material i form av bokmärken och tygkassar med vår grafiska profil, berättar Leussu och Redebo.
Vad har varit roligast och svårast i arbetet med resursbiblioteket?
– Bland det roligaste har varit kontakten med bibliotekspersonal. Vi reser runt i landet för att se vilka förutsättningar som finns på olika bibliotek. Under besöken får vi veta mycket om personalens vardag och vilka hinder eller förutsättningar de har för att följa bibliotekslagen när det gäller synliggörandet av nationella minoriteter. Ofta får vi frågor om litteratur, inköp, innehåll i bokkassar eller annat som vi ger snabb feedback på. Vi har också gjort en enkätundersökning med svar från cirka 200 bibliotek vilka behov de har när det gäller vår minoritet. Vi fortsätter med den uppsökande verksamheter även under de kommande åren, säger de.
Något som varit riktigt bra, berättar duon, är olika regioners utbildningsdagar på webben där man samlat personal från bibliotek inom ett stort område.
– Det har varit betydelsefulla möten både för deltagarna och oss. Det är ett jättebra sätt att nå ut till många. Svårast är att det finns så mycket som behövs inom den sektor vi jobbar med, men vi har varken tid eller resurser för att verkställa alla bra idéer. Det kan vara lite frustrerande ibland, säger Leussu och Redebo.
Förra hösten inledde ni ett samarbete med språkcentrum för meänkieli, vars språkfrämjare i meänkieli flyttat in på Nordkalottbiblioteket. Hur har det samarbetet sett ut?
– Det är väldigt värdefullt att vistas i samma lokaler, att ha fikastunder ihop med samtal som inte är planerade. De spontana mötena ger allra mest, svaret på en fråga är sällan längre bort än intill kaffebryggaren i köket. En annan fördel är att vi kan hjälpa varandra att sprida information från respektive verksamhet, säger de.
Hur ser resursbibliotekets verksamhet ut framöver?
– Vi är väldigt glada att vi fått en fortsättning på ytterligare tre år. Det skapar en trygghet och en långsiktighet både för oss och Kungliga biblioteket att veta att vi har tid på oss. Nu vågar vi planera framåt. Vi vill fortsätta att vara konkreta i vårt arbete och att andra ska vara delaktiga på olika sätt genom att vi delar med oss av kunskap, tips och utbildningsmaterial. Nu ska vi sätta oss ner och lägga upp en plan för vårt uppdrag under de kommande tre åren och också utvärdera vårt arbete hittills. Vad har vi lyckats med, vad gick mindre bra, vad har vi lärt oss på vägen?
