Nyligen invigdes Sveriges nationella resursbibliotek för meänkieli i Övertorneå. Vi har pratat med Raisa Leussu, bibliotekschef i Övertorneå kommun och Susanne Redebo, verksamhetsutvecklare.

– Det känns fantastiskt roligt att vi nu är igång, det har föregåtts av hårt arbete och höga ambitioner från flera människor under en längre tid. Många har gått före oss och arbetat för det, både för att resursbiblioteket ska bli till men också att det placeras i Övertorneå i Tornedalen. Både politiskt, ideellt och på tjänstemannanivå har många krafter dragit åt samma håll. Det som gör vårt uppdrag så speciellt är att det är nationellt och riktar sig till alla kommunala och regionala bibliotek i landet. Nu i höst inleder vi också ett samarbete med språkcentrum för meänkieli som etablerats under ISOF, Institutet för språk och folkminnen, vars språkfrämjare i meänkieli flyttat in hos oss på Nordkalottbiblioteket i Övertorneå, säger Leussu och Redebo.

Varför är det viktigt med ett resursbibliotek för meänkieli?
– Meänkieli är ett av de nationella minoritetsspråken som håller på att dö ut på grund av statens assimileringspolitik under första delen av 1900-talet då det förbjöds på många skolor. All undervisning och alla samtal skulle ske på svenska. Det här har påverkat människor i generationer. Att tvingas förneka en del av sitt ursprung och ”sitt hjärtas språk” är att kränka en hel folkgrupp. Idag överförs språket i mycket liten utsträckning till nya generationer och en del av Sveriges kulturhistoria håller på att gå förlorad. Att rikta sig till barn och unga är därför det primära för att kunna rädda språket, svarar Leussu och Redebo.

I undersökningar, berättar Leussu och Redebo, har man sett att synliggörandet av nationella minoriteter och nationella minoritetsspråk är väldigt ojämnt över landet, minst synliga är tornedalingarna och meänkieli.

– En undersökning visar också att det är svårt att uppfylla bibliotekslagen. De flesta bibliotek har hittills haft svårigheter att i någon högre grad uppfylla bibliotekslagens åligganden i förhållande till de nationella minoriteterna och minoritetsspråken. I många delar av landet finns ingen verksamhet alls som synliggör de här målgrupperna i någon större omfattning, säger Leussu och Redebo.

Vilket utbud kommer att finnas tillgängligt?
– Resursbiblioteket för meänkieli är inte ett fysiskt bibliotek i bemärkelsen att man kommer hit för att låna böcker. Vårt uppdrag är att hjälpa främst låntagare samt bibliotek i hela landet med tips och inspiration på hur man kan synliggöra språket och kulturen i rummet – och det kan göras på flera sätt. Vi hjälper till med att visa befintlig och ny litteratur, var böckerna kan köpas eller lånas, hur utbudet ser ut även på den pedagogiska sidan, vilka appar, hemsidor och länkar som finns där man kan hitta e-böcker och talböcker, filmer och sagor på meänkieli. Även skyltar och ”knubbtexter” på meänkieli servar vi biblioteken med, säger Leussu och Redebo.

Genom platsbesök på bibliotek runtom i landet har Leussu och Redebo märkt att biblioteken önskar ett större utbud av böcker på meänkieli.

– Vi hoppas därför att resursbiblioteket också fungerar som en inspiratör för de som vill ge ut böcker på meänkieli och som vill hitta vägar för utgivning, berättar Leussu och Redebo.

Hur ser behovet ut?
– Vi ser att behovet är stort av den här typen av hjälp. Inför inrättandet av resursbiblioteken gjordes undersökningar som visade tydligt att biblioteken har svårt att leva upp till bibliotekslagens intentioner om att lyfta fram de nationella minoriteterna och de nationella minoritetsspråken. Biblioteken har ett lagbundet krav på sig att göra det men ändå sker det inte av skilda anledningar, menar Leussu och Redebo.

Knappt hälften av 21 slumpmässigt utvalda bibliotek som svarade på en enkät av Kungliga Biblioteket 2017 berättade att man inte har någon verksamhet alls eller möjligen bara uppmärksammar nationaldagar.

– Vi har från resursbibliotekets sida besökt ett tiotal bibliotek i landet under 2022 för att höra om dagens behov. Genomgående har vi mötts av personal som välkomnar den här typen av satsning, som berättar om vad som hindrar dem i dag och som också får idéer under samtalen om hur man kan lyfta fram språket och kulturen på olika sätt, säger Leussu och Redebo.