Ordförande Johanna Hansson inledde igår Mötesplats Profession – Forskning med dessa tankar kring mötet mellan forskning och profession.
Jag tänker använda mina minuter till att resonera lite kring förutsättningarna för att forskning och profession ska kunna mötas.
Ett av de vanligaste sätten att ge tyngd åt en ståndpunkt eller kanske att tysta en motståndare är att dra till med att ”forskning visar”. En enkel googling på det begreppet ger mig lite drygt en miljon träffar – med en variation på cirka 50 000 träffar under den senaste veckan.
Då får man veta att ”forskning visar” att personer som läser böcker lever längre. Det gör även de som har svårt att komma i tid. Forskning visar varför vi mår dåligt av störande ljud och att det är viktigare att vara smart än social. För att ta några exempel.
När man möts av ”forskning visar” är det som att samtalet tar slut. Vad mer finns det att säga?
Fast egentligen vet vi förstås att forskning kan visa olika saker och att det finns bättre och sämre forskning och att forskare över tid och med olika inriktning kan vara djupt oense om vad som är mest sant. Att förhålla sig nyfiket kritisk till forskningsresultat är inte kunskapsfientligt. Det är klokt.
Kanske stämmer det att den pandemi som vi just nu är mitt i, har haft det goda med sig, att kunskaperna om vad forskning är har ökat. Vi har fått se hur forskning växer fram, hur forskare kan vara mer eller mindre överens och att ”sant” snarare betyder ”det vi på de här (goda) grunderna anser oss veta just nu”.
Det går också att se tiden med Covid-19 som en illustration av hur mötet mellan forskning och profession kan se ut – och hur starkt beroende de är av varandra, ibland bokstavligen på liv och död.
Den här konferensen är en mötesplats för forskning och profession inom biblioteksfältet.
Varför är det då viktigt för oss att mötas?
Jo, till exempel för att det ger perspektiv, en möjlighet att få syn på sidor av den egna praktiken som man själv inte har sett. Jag tänker mig att det gäller oavsett om vi pratar om forskningspraktik eller bibliotekspraktik.
När någon tittar på ens verksamhet utifrån och ställer frågor om varför vi gör som vi gör, så ger det en möjlighet till distans. På lite avstånd kan sikten bli klarare. Då blir det också lättare att själv ställa frågor till sin egen praktik. Hur gör vi och varför? Hur skulle vi kunna göra? Perspektivet kan också handla om lång eller kort sikt: Om vi gör så här idag, hur blir det om fem eller tio år? Och vad av det som gjordes för 20 år sedan kan förklara att det är som det är idag. Vi kan lite enklare se vilken logik eller praktik som vi möjligen fångna i. Man är alltid fast i något som är svårt att få syn på inifrån.
Att vara den som tittar på någon annans praktik ger också nya perspektiv. Det går hela tiden åt båda hållen.
Nya och andra intryck och erfarenheter minskar risken för godtycklighet, slentrian och för att interna perspektiv tar överhanden.
Bibliotekssektorn kännetecknas, påstår jag, av en väldigt praktisk praktik – där görandet ibland blir helt dominerande och tänkandet, den kritiska reflektionen, hamnar i skymundan. Fler frekventa möten med forskningen kan råda viss bot på det.
När forskningen möter professionen i en professionell kontext, ja rentav på ett bibliotek, vidgas perspektiven. Det är jag säker på att de också gör när forskaren går ut i den praktik som arbete på ett bibliotek utgör. Det är ett stort värde för bibliotek att också ha medarbetare med forskarerfarenhet. Och där vi har ett gemensamt problem att lösa. Antalet forskarutbildade inom vårt ämne är för få. Något som för övrigt Svensk biblioteksförening nyligen har uppmärksammat i en skrivelse till rektorerna vid de universitet och högskolor som utbildar inom biblioteks- och informationsvetenskap.
Om forskningen och bibliotekspraktiken ska mötas måste det som forskning visar alltså följas av en aktivitet från biblioteken. Man behöver omsätta resultaten i sin egen praktik. Att enbart ta emot forskning räcker inte. Det löser i sig inga frågor.
Allt undersökande arbete är inte forskning. Biblioteksverksamhet är inte enbart praktik. Tänkandet behöver vi alla bidra till.
Och när en omvärldsintresserad forskare möter en reflekterande praktiker, då kan stora saker hända.
Från Svensk biblioteksförenings sida hälsar jag er varmt välkomna till 2020 års mötesplatskonferens!
Johanna Hansson
Ordförande, Svensk biblioteksförening
