Svensk biblioteksförenings ordförande Johanna Hansson skriver inför valet om hur viktigt det är att vi värnar bibliotekens självständiga roll.
Politisk inblandning i bibliotekens urval av medier och aktiviteter är ett hot mot människors möjligheter att fritt ta del av information, och därmed i förlängningen ett verkligt hot mot demokratin. En utveckling i den riktningen vore förödande för Sverige. Det skulle allvarligt skada bibliotekens sannolikt viktigaste tillgång, nämligen förtroendet hos medborgarna. Ett förtroende som till stor del bygger på att man litar på att biblioteken har ett allsidigt och brett utbud av medier som inte är styrt av politiska hänsynstaganden.
Bibliotekens verksamhet regleras i lag och i lokala, politiskt antagna, biblioteksplaner. Men precis som inom andra kulturområden har vi enligt tradition principen om armlängds avstånd. Kultur har ett egenvärde och ska inte användas som ett redskap för en styrande politisk majoritet. Bibliotekens uppgift att möjliggöra för människor att fritt kunna bilda sig en åsikt skärper ytterligare behovet av en oberoende ställning. Förtroendevalda fattar beslut om hur mycket pengar som läggs på en verksamhet samt övergripande mål – men lägger sig inte i den löpande verksamheten. Denna tradition har fungerat väl och har ett brett stöd. Det finns trots det exempel på hur politiker från olika partier och på olika nivåer har velat detaljstyra institutioner. Men det som i andra partier är enstaka exempel på olycklig praktik är för Sverigedemokraterna uttalad ideologi.
I en intervju i Dagens Nyheter tidigare i somras svarade partiledarna för riksdagspartierna på frågor om sina personliga kulturvanor och respektive partis kultursyn. Alla partiledare hävdade principen om armlängds avstånd utom Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. På frågan om hur pass aktiv staten ska vara vad gäller kulturens innehåll svarade han: ”Väldigt aktiv när det handlar om kultur som finansieras med skattemedel.”
Vi vet sedan tidigare att Sverigedemokrater vill ändra i bibliotekslagen. Av deras motioner i riksdagens kulturutskott framgår bland annat att de vill göra tillgång till bibliotekets tjänster till en fråga om medborgarskap. De vill också ta bort bibliotekslagens krav på att biblioteken ska ha uppdraget att prioritera medier på andra språk än svenska och de nationella minoritetsspråken. Båda dessa förslag är exkluderande, bildningsfientliga och strider mot bibliotekens grundidé om att ge fri tillgång till information. I UNESCO:s folkbiblioteksmanifest står det bland annat: ”Folkbiblioteket är till för alla, oberoende av ålder, ras, kön, religion, nationalitet, språk eller samhällsklass. Särskilda tjänster skall kunna erbjudas dem som av någon anledning inte kan utnyttja det gängse utbudet, exempelvis språkliga minoriteter…”. Även på lokal och regional nivå är det Sverigedemokraternas ambition att styra bibliotekens verksamhet så att medier och verksamhet bättre passar deras kultursyn. Det finns de som fortfarande är milt överseende med Sverigedemokraternas kulturpolitik. Men här finns anledning både till oro och till stärkt uppmärksamhet på alla förslag som syftar till att minska bibliotekens oberoende.
Efter valet kan Sverigedemokraterna, med nuvarande opinionssiffror, få ett betydande inflytande, inte bara i riksdagen utan i många av våra kommuner. Deras ambitioner visar att de saknar respekt för bibliotekens arbete för kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Biblioteken är en kraft för innovation och utveckling, både för individen och för samhället i stort. Med sitt höga förtroende och medarbetarnas professionella kompetens har de alla möjligheter att fortsatt vara en kraft för kunskap, bildning och demokrati. Det kräver att folkvalda politiker har en grundläggande förståelse och respekt för bibliotekens uppgift och integritet.
Johanna Hansson, ordförande Svensk biblioteksförening
