Andra och sista dagen av Biblioteksdagarna inleddes med ett välkomnade av Fransesca Quartey och summering av gårdagens händelser.
Därefter delades deltagarna upp i ett antal olika spår. I lokalen Nordanå hölls presentationer och samtal om biblioteket som kreativt rum med Anna Persson, biblioteksutveckling Blekinge Kronoberg, Mikke Ejrevi, Skellefteå museum, och Linn Bech-Hanssen, Göteborgs universitetsbibliotek. Moderator var Jenny Nilsson, utredare, Svensk biblioteksförening.
Anna Persson inledde med en presentation av sin Facebook-sida ”Biblioteket som rum”. Persson berättade om och visade bilder på bibliotek runt om i världen som varit kreativa på olika sätt och ställde sig frågan för vem biblioteket ska vara kreativt för: är det för arkitekterna, för personalen eller för besökarna?
– För mig är ett kreativt rum en plats där jag vill vara, sa Persson.
Därefter berättade Linn Bech-Hanssen om kreativitet och lärosätesbibliotek. Lärande är idag brett där studenter till exempel skapar video, podcast och visualiserar data – där måste biblioteket stödja och inspirera studenterna och erbjuda möjligheter att interagera med ny teknik. Hon lyfte även hur viktigt det är att skapa efter lust, och skapa tillsammans i kreativa rum som bland annat makerspace-rum, labb för digital humaniora eller kreativ studio.
– Det är något som händer när man har den typen av rum på universitetet. Man får göra saker baserade på lust, och det handlar mer om utforskande och skapande, sa Bech-Hanssen, som därefter lyfte att biblioteket som kreativt rum är som bäst när det innebär ett möte med något nytt som ruckar oss ur våra tankebanor, men också ett utrymme för att testa, göra och tänka, enligt Bech-Hanssen. Även ett mer enkelt inrätt och ”tråkigare” rum kan bidra till kreativitet eftersom det kan ge andrum hos besökaren att tänka nytt.
Därefter berättade Mikke Ejrevi om arbetet med Skellefteå stadsbibliotek innan det blev en del av Sara Kulturhus. Ibland uppstod krockar med arkitekterna – som när de tänkte musikrum föreställde de sig ett rum med en LP-skiva. ”Har ni hört talats om Spotify?” blev Ejervis svar. Han gav en tillbakablick hur man förut föreställde sig”framtidens bibliotek”, och lyfte också risken att flera kreativa verksamheter blir alltför personbundna.
– Mötet med personalen är ”wow:et” i Sara Kulturhus, sa Ejervi som betonade hur viktigt det är med bra personal.
Panelsamtal
Efter presentationerna hölls ett samtal med paneldeltagarna.
– Folkbiblioteken och lärosäten har mycket gemensamt. Jag tänker mycket på lekfullheten och det här med lust, sa Bech-Hanssen.
Samtliga höll med om att alla typer av bibliotek har mycket att lära av varandra. Ett problem gällande biblioteksrummet är arkitekternas erfarenhet när de ska bygga nya bibliotek.
– Arkitekterna har ingen omvärldsbevakning för vad ett bibliotek kan vara, sa Persson.
Ejervi höll med och påpekade att alla gillar bibliotek, men det är inte alla som faktiskt vet vad bibliotek är och kan vara.
Därefter diskuterades att ett kreativt rum kan vara olika för alla, och att kognitiv tillgänglighet är en viktig aspekt – där fyller personalens bemötande en viktig roll.
Behovet av pengar för att skapa ett kreativt rum lyftes av en åhörare; och Anna Persson inflikade att det går att göra mycket med återbruk.
– Jag betalar ur egen ficka, går på loppis, så borde jag inte behöva göra, kontrade en i publiken.
Samtalet avslutades i en uppmuntrande ton av Mikke Ejrevi.
– Bjud in varandra, ta med varandra, ge plats att också våga misslyckas, sa Ejrevi i diskussion om att många biblioteksverksamheter drivs av eldsjälar.
Workshop med Anna Persson
Anna Persson började med att prata om vilken känsla man vill ha på biblioteket: mysig, myllrande eller lugnande? Vilket rum ska
det likna: ett trivsamt vardagsrum, ett socialt vardagsrum, socialt som i en populär bar eller stillsamt som i en kyrka?
Med hjälp av papper och pennor fick deltagarna skapa sitt eget bibliotek utifrån vilken känsla man vill att biblioteket ska förmedla.
– Att få många saker att upptäcka gillar jag, man kan komma in till rummet och hitta nya saker, sa Hanna Agebjörn, barnbibliotekarie på Vellinge bibliotek, om sitt collage.
– Man ska få gapa efter mycket, och det kan hända lite olika saker – en blandning mellan fantasi och verklighet. Att man får upptäcka nytt, berättade Jennie Larsson från Digiteket om sin bild av ett kreativt biblioteksrum.
Det litterära Västerbotten – om plats och kreativitet
Vilken betydelse har landskapet för det kreativa skapandet? Och hur är det att verka i förhållande till en litterär tradition – den västerbottniska – som är så starkt knuten till platsen? Det pratade författaren och filmaren Viktor Johansson, poeten Lo Ragnar Lindström samt författaren och läraren Nils Lundkvist om under programpunkten ”Det litterära Västerbotten – om plats och kreativitet”. Moderator var Therese Eriksson, kulturförmedlare på Skellefteå kommun och litteraturkritiker och arrangörer var Regionbibliotek Västerbotten och Skellefteå kommun.
– Jag har en inrutad skrivrutin, jag jobbar ju med annat och när jag väl har tid att skriva då är det Campusbiblioteket i Skellefteå som är bäst. Jag vill gärna höra mig själv, läsa högt för mig själv eller mumla och det går att göra det där. Jag vill även vara omgiven av böcker och berättelser, sa Lindkvist.
För författaren Lindström handlar det mycket om att få vara ute i naturen för att hitta inspiration.
– När kreativiteten slår ner, då går det bra att skriva var som helst men när kreativiteten inte finns måste jag sätta mig någonstans och då har biblioteket varit en plats att gå till för att skriva men innan dess behöver jag förankra mig i marken, kanske ta en promenad, för det är nödvändigt för mig att hitta till kärnan av vad det är jag vill skriva om, sa Lindström.
Minoritetsspråk på biblioteken
Enligt bibliotekslagen ska biblioteken ägna särskilt uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna och urfolket samerna. Hur kan biblioteken arbeta med de frågorna? Under programpunkten ”Minoritetsspråk på biblioteken” samtalade Raisa Leussu, chef för resursbiblioteket för meänkieli och Ulla-Majja Pesola, samordnare för nationella minoriteter i Skellefteå kommun, om hur bibliotek, kommuner och andra intressenter kan arbeta och samarbeta kreativt med minoritetsspråk. Fransesca Quartey ledde samtalet.
Leussu fick börja med att berätta om resursbiblioteket för meänkieli och varför de är en viktig resurs för biblioteken runtom i landet.
– Det är lätt att prioritera ner de nationella minoritetsspråken för att det är svårt om man inte är insatt, men det betyder då att det är ännu viktigare att satsa på dem. Vi stödjer och hjälper andra bibliotek och vi får mycket frågor från bibliotekarier i landet, sa Leussu.
Pesola påpekade att alla verksamheter ska skydda och främja de nationella minoritetsspråken.
– Vi har ett uppdrag att bevara de nationella minoritetsspråken för att de ska kunna leva vidare och det är superviktigt, sa Pesola.
Hon fortsatte att berätta att i början av året blev Skellefteå kommun en del av det samiska förvaltningsområdet, och att det är ett viktigt steg i att fortsätta stärka och främja nationella minoriteter. Quartey ställde frågan vad biblioteken kan vara för stöd i arbetet med att bevara och sprida kunskap om de nationella minoritetsspråken.
– Biblioteken har en viktig roll i samhället, för det är en plats som inte ställer krav på dig och biblioteken kan göra en stor skillnad om för individen. De kan få en att känna sig sedd och välkommen in ett rum, sa Leussu.
Hon ville uppmuntra biblioteken att fortsätta att jobba inkluderande med de nationella minoritetsspråken och menar att det inte behöver vara något avancerad och stort.
– En grej kan vara att man kollar upp de olika högtidsdagarna och uppmärksammar dem genom att till exempel ta fram böcker och kanske skriva ut en flagga, sa Leussu.
– Gör vi inget då är det som att man tar ställning för att osynliggöra språken, sa Pesola.
Sedan diskuterades hur biblioteken kan arbeta aktivt för att öka medvetenheten kring de nationella minoritetsspråken.
– Kunskapsbrist om de nationella minoritetsspråken är det största problemet, och det blir svårt att göra något när kunskapen om målgruppen inte finns. Vi måste backa och förklara historien om hur minoriteterna i Sverige behandlats och vilket stort kulturarv som finns, sa Pesola.
Panelisterna har på senaste tiden märkt av en positiv attitydförändring som de hoppas se mer av.
– Jag hoppas på större satsningar i framtiden och att vår verksamhet, resursbiblioteket för meänkieli, ska få fortsätta så att vi kan hjälpa fler bibliotek i landet, sa Leussu.
Oscar Sedholm – huvudtalare
Den sydsamisk multikonstnären, beteendevetaren och föreläsaren Oscar Sedholm talade bland annat om att förlora – och återta – sin samiska identitet. Han inledde med att citera sin morfar: ”Det går inte en dag utan att man blir förbannad”. Sedholm berättade att han under sin uppväxt insåg att han hade samisk bakgrund – men det talades inte om det i familjen. Hur kunde det hända att ingen berättade om att de var samer? frågar sig Sedholm.
– Vi lär oss nästan ingenting i den svenska skolan om vad som har hänt här uppe, sa han, och presenterade därefter en historisk bakgrund till samernas och Sveriges historia.
Han berättade om hur det samiska folket har drabbats och lidit genom historien: Hur man tog över samiska landområden genom att handelsplatser byggdes ut; ”Lappmarksplakatet”, ett initiativ under 1600- och 1700-talet där man fick pengar för att bosätta sig på så kallade ”Lappmarker”; avvittringen vid sekelskiftet som innebar att nomader inte får äga mark, tvångsförflyttningar, samt nomadskolan, med mera. I fem år efterforskade Sedholm sin och sitt folks historia.
– Det har blivit en tystnadens och skammens diskurs som har tryckts på min familj, mitt folk. Det finns en lycka, glädje och kreativitet i återupptäckande och utforskandet av den samiska identiteten; i våra egna berättelser och perspektiv som trycks ner i dyn av den svenska samhällsapparaten, sa Sedholm.
Han berättade att sitt eget engagemang som lett till att fler har börjat undersöka sin släkthistoria.
– Tillsammans kan vi bryta tystnaden. Tillsammans kan vi ifrågasätta: varför pratar vi inte om det här i svenska skolan? sa Sedholm. Förhoppningsvis kan nästa generation av såväl samer som svenskar mer om sin egen historia, hoppas Sedholm.
Därefter samtalade moderator Fransesca Quartey och Oscar Sedholm om att Sverige har svårt att se sig själv som en kolonialmakt. Quartey instämde, och menade att det tals alltför lite om svenska forna kolonier i bland annat Ghana. Sedholm lyfte också begreppet ”intern kolonialism”; att kolonialism också kan ske inom ett lands gränser.
Hur kan man vara en bra allierad? frågade Quartey.
– I vilka sammanhang saknas en samisk representant? Det tycker jag är en bra början att tänka på, som i exempelvis regionfrågan. Och bjuda in till samtal, sa Sedholm.
Ibland handlar det om att medvetandegöra och om att vara mottaglig, påpekade Quartey.
Oscar Sedholm avslutade med en uppmuntran om att lära sig mer:
– ”Folk kan inte ett skit”. Försök inte påstå att du kan om du inte gör det. Slå inte ifrån dig frågan bara för att du inte kan något. Om alla blir medvetna om frågan då kommer det bli omöjligt att behålla tystnaden, sa Sedholm.
Vi ses i Borås!
Konferensen avslutades med att nästa års medarrangörer av Biblioteksdagarna fick komma upp på scen – 2025 hålls konferensen i Borås. Vi ses väl där?
