Styrgruppen för Expertnätverket för stöd till studenter med läs- och skrivnedsättningar har genomfört en enkät i nätverket, kring hur stöd till studenterna har fungerat i corona-tider. Svaren visar på både för- och nackdelar med digitala möten, och också exempel på bra förändringar att ta med sig ut ur krisen.

Åsa Forsberg, bibliotekarie vid Lunds universitet, är kontaktperson för expertnätverket och berättar om initiativet till enkäten:
– Vi i styrgruppen för nätverket pratade om att det vore intressant att undersöka lite mer systematiskt vad olika lärosäten gjort och förändrat under krisen, och vilka reflektioner man gjort. När resultatet var klart hade vi samtal kring detta under en nätverksträff, och kom då också in på hur vi ska hantera saker och ting i höst.

Vad tänker du om svaren ni fått in?
– Det är ju inte förvånande att vi möter studenterna digitalt istället för fysiskt, men det som är lite överraskande är att många ser det positivt och vill fortsätta att erbjuda digitala träffar. Det hade jag inte riktigt väntat mig. Olika sätt att träffas kan ju användas på olika sätt, och därför är det jättefint att man kan erbjuda digitala möten som alternativ. Allt är ju inte besvärligt, det ska man komma ihåg. En del av det här är bra, och man kan tänka sig att utbildningen i stort, efter corona, kanske kommer vara lite mer digital. Det är ju en allmän kompetensutveckling det här, inte bara för bibliotekarier utan också för lärare. Lunds universitet gick till exempel från 100 digitala möten per vecka till flera tusen på bara några veckor.

Digital talboksintroduktion och Zoom-fika

Frågorna i enkäten handlade bland annat om ifall biblioteken gjort ändringar i rutiner och regler, och om den tillfrågade själv gjort några förändringar i sitt arbetssätt. De allra flesta berättar att de använder digitala verktyg för kommunikation med studenterna, och Zoom eller telefon för talboksintroduktion, och att detta fungerat bra. För att kompensera för bibliotekens minskade öppettider har många ökat sin tillgänglighet via digitala medier och telefon.

Några bibliotek har behållit resursrummen för studenter med funktionsnedsättningar öppna, och ett bibliotek har kompenserat de stängda rummen med gratis utskriftskort. Flera berättar också att de skapat särskilda mötespunkter, till exempel zoom-fika med dropin två gånger i veckan, och zoom-träff om att studera på distans. På en högskola bevakar bibliotekets kontaktperson tillsammans med samordnare så att studenter med funktionsnedsättningar inte glöms bort i högskolans övergripande stöd till studenter i deras distansstudier, och på ett annat har kontaktbibliotekarien tagit fram undervisningsmaterial som går att använda hemifrån enligt principerna för universell design.

På frågan om det finns någon förändring man vill behålla när verksamheten återgår till ett mer normalt läge svarade över hälften att de kommer att fortsätta erbjuda talboksintroduktion och annan handledning digitalt. Förutom fördelarna för studenterna har den distansförlagda undervisningen också bidragit till kompetensutveckling för personalen som arbetar med stöd till studenter med funktionsnedsättningar.

Ökad stress och oro bland studenterna

När det gäller den förändrade studiesituationen för studenter med funktionsnedsättningar lyfts både för- och nackdelar fram. Bland fördelarna finns att mer undervisningsmaterial tillgängliggörs, även inspelade föreläsningar. För de med social ångest är det också en fördel att studera hemifrån. Bland de negativa konsekvenserna finns att grupparbeten blir svårare att genomföra, och de informella avstämningarna med kurskamrater uteblir.

En fråga riktade sig till lärosätets samordnare, där sju stycken lämnat synpunkter. Flera nämner ökad stress och oro bland studenterna, tappade rutiner och struktur, och svårigheter att motivera sig och veta i vilken ände man ska börja läsa. I vissa fall har föreläsningar ersatts med textinlämningar vilket varit negativt för studenter med läs- och skrivnedsättningar. För de med hörselnedsättningar är föreläsningar i Zoom ofta ett problem då ljudkvaliteten ofta är dålig och teckentolkning ibland saknas.

Foto av Universitetshuset i Lund: Mikael Risedal