Under hösten har kansliet arrangerat ett antal hearings med folkbiblioteks- och regionbibliotekschefer, på temat folkbiblioteken och pandemin. Här skriver utredare Karin Martinsson om sina intryck av samtalen. En sammanställd rapport presenteras under Folk och kultur i februari.

Nu är vi klara med höstens hearings om folkbiblioteken och pandemin! Sammanlagt har cirka 60 folkbibliotekschefer och regionbibliotekschefer, från norr till söder och från öster till väster, varit med och bidragit med erfarenheter och framtidsplaner – och önskemål.

Syftet med dessa hearings har varit två: att vi på föreningens kansli skulle få en bild av årets verksamhet och vad vi därmed kan ta med oss i vårt påverkansarbete inför valet 2022, och en chans att få träffas och bara prata med varandra, om än digitalt. Det visade sig att det senare var riktigt efterlängtat och mycket uppskattat, av såväl deltagare som oss på kansliet. Frågorna som har diskuterats rör hur stödet har sett ut från respektive kommun, den i viss mån påtvingade digitala utvecklingen, arbetet med prioriterade målgrupper, samt hur läget ser ut ekonomiskt de närmaste två åren.

En balansgång att hantera oron kontra behovet

Det har varit tydligt från de flesta kommunledningar att biblioteken skulle/ska ha fortsatt öppet, med eller utan stöd. Alla har arbetat hårt med att försöka uppnå balans på biblioteken – att undvika att bli smittspridare men samtidigt upprätthålla mötesplatsfunktionen. Som en deltagare uttryckte det: ”Det har varit en balansgång att hantera personals oro, besökares oro och behovet av biblioteken.”

Samhället digitaliserar, och många hamnar på biblioteket för att få stöd och råd. Flera bibliotek har lagt mer eller mindre hälften av arbetstiden i yttre tjänst på uppgifter som egentligen hör hemma på ett medborgarkontor. Detta har väckt frågor om arbetsmiljön; hur ska biblioteken hantera ökat behov av hjälp samtidigt som det pågår en svår smittspridning? Och var går gränsen för vilken hjälp folkbiblioteken ska erbjuda?

Gällande arbetet med prioriterade målgrupper så är de flesta överens om att barn/barnfamiljer varit den grupp som det har varit lättast att anpassa verksamheten till, åtminstone sett till årets varmare månader. Man har helt enkelt flyttat ut verksamheten, antingen i anslutning till biblioteken, till en park eller liknande. Flera andra grupper har lidit svårare av begränsningarna, vittnar en deltagare om: ”De som har svårt med tillgänglighet, mångspråk och de äldre får inte det sociala [som biblioteket vanligtvis utgör].”

”Skär man på bibliotek, skär man i demokratin”

När det gäller önskemål inför föreningens fortsatta opinionsbildande arbete handlade mycket om synen på biblioteken; det måste bli tydligt för politiker och övriga makthavare vad biblioteken gör i en kris. Citat från en deltagare: ”Biblioteken har ett demokratiskt uppdrag som är oerhört viktigt. Lätt att glömma bort. Skär man på bibliotek, skär man i demokratin.”

Pandemin har också fört med sig en viss positiv utveckling. Det har på flera ställen blivit tydligt att bibliotekarier och bibliotekspersonal kan vara fria från arbetsplatsen, så länge alla har bärbara datorer och telefoner. Att arbeta mer på andra ställen än i biblioteket innebär en stor utveckling för såväl yrkesrollen som frågan om vad som egentligen är biblioteksrummet.

Tack till alla som har deltagit under höstens hearings! Vi kommer nu sammanfatta allt som har framkommit i en rapport som presenteras under Folk och kultur i februari. Rapporten kommer vara en del av underlaget till Svensk biblioteksförenings arbete inför valet 2022.

Karin Martinssson, utredare Svensk biblioteksförening