Hur har förändringarna av litteraturens funktion sett ut under fyra decennier? Det undersöker bland annat Jon Helgason, docent, institutionen för svenska språket vid Linnéuniversitetet, genom projektet ”Välfärdsstatens litterära paradigm. Litteraturens funktion i Sverige 1937–1976”.
Vilket är syftet med projektet?
– Projektet studerar hur produktionen av skönlitteratur införlivades i välfärdsstatens politiska apparat, något som både fick materiella konsekvenser för författare och bidrog till att förändra kulturens samhällsroll. Tidigare forskning har undersökt den kulturpolitiska debatt som ledde fram till de politiska reformerna, samt den påverkan som besluten kom att ha på författarnas ekonomiska situation. Vad som däremot har saknats är en analys av förändringarna i litteraturens funktion som också äger rum under den aktuella perioden.
I projektet har forskarna fokuserat på de punkter där litteraturens funktion problematiseras: det vill säga där litteraturen, eller en specifik aspekt av den, synliggörs som ett fenomen i behov av en (kultur)politisk åtgärd. Projektet skärskådar därför de ögonblick och processer i vilka den litterära praktiken, produktionen eller konsumtionen blir föremål för distinktioner, klassifikationer, regleringar eller politiska ingrepp, berättar Helgason.
Varför är det viktigt att studera litteraturens funktion i Sverige 1937–1976?
– Den angivna tidsperioden utgör till att börja med en formativ fas i Sveriges kulturpolitiska historia. Vi menar att vi genom att utgå från en mer syntetiserad syn på relationen mellan litteratur, politik och liv kan kasta nytt ljus på välfärdsstatens framväxt – inte minst i relation till drömmen om det moderna. Projektet är samtidigt ett korrektur till de dominerande samhällsvetenskapliga perspektiv som har varit styrande för forskningen om kulturpolitik. I det sammanhanget har 1900-talets konst och litteratur ofta framställts som en kritisk motpol till välfärdsstatens instrumentella förnuft och sociala ingenjörskonst. Icke desto mindre är det slående hur ofta politiken och konsten delar samma grundläggande ambitioner även om de tar sig skilda uttryck.
Varför valde ni att fokusera på tidsperioden 1937–1976?
– Rent historiskt grundlades och genomfördes de viktigaste kulturpolitiska reformerna för skönlitteraturen i Sverige mellan åren 1937–1976. Dessa reformer resulterade i olika stödåtgärder med syfte att främja litteraturens kvalitet, mångfald och oberoende gentemot bokmarknaden. Men i syfte att synliggöra specifika processer och skeenden som än idag präglar svensk kultur- och litteraturpolitik, och vars rötter många gånger kan spåras till det slutande 1800-talet, har vi tillåtit oss att förhålla oss relativt fritt till denna kronologiska avgränsning
Vad har förvånat dig mest under arbetet med projektet?
– Den svenska välfärdsstatens historia brukar skrivas fram som ett stort socialt och ekonomiskt projekt, något som stundom har betecknats som ”social ingenjörskonst”. Det som har överraskat oss mest är hur de nordiska välfärdsstaternas framväxt, däribland den svenska, i minst lika hög grad var kulturpolitiska och estetiska projekt. I själva verket kan man med filosofen och idéhistoriken Michel Foucault beskriva dem som uttryck för en biopolitik som med kulturpolitiska styrmedel ville forma, rikta och vitalisera medborgarnas liv – i syfte att skapa en mer ”modern” och levande befolkning.
I projektet arbetar ni tvärvetenskapligt mellan idéhistoria, litteraturvetenskap och sociologi. Varför valde ni att anlägga detta tvärvetenskapliga perspektiv?
– Till detta kan man faktiskt lägga även samhällsvetenskapliga eller statsvetenskapliga, liksom biblioteks- och informationsvetenskapliga, konstvetenskapliga och estetiska perspektiv. Anledningen till projektets teoretiska och metodologiska mångfald beror inte minst på att vi använder kulturpolitiken som ett prisma genom vilket vissa grundläggande relationer mellan konst, litteratur, politik och liv blir möjliga att urskilja – något som inte är möjligt genom mer traditionella, snävt envetenskapliga perspektiv. Inom- och tvärvetenskapligt representerar projektet en öppning av vilka frågor som är legitima att ställa utifrån litteraturvetenskapliga och litteratursociologiska perspektiv, liksom en vidareutveckling av befintlig kulturpolitisk forskning.
