Generalsekreterare Karin Linders krönika från senaste numret av Biblioteksbladet.
En av effekterna med julens nedstängningar av biblioteksverksamhet är sannolikt att fler än användarna har fått förståelse för den roll biblioteken spelar i samhället.
När den landsomfattande men förhastade rekommendationen att stänga biblioteken tillkännagavs den 18 december fick jag en bild i mitt huvud. Ungefär 1100 röda ljuspunkter utspridda över en Sverigekarta släcktes systematiskt och effektivt ned. De röda punkterna symboliserade folkbibliotek. Fri tillgång till information avbröts. Några få lampor lyste kvar. Känslan av krigssituation infann sig.
Under en promenad veckorna innan hade en vän och jag diskuterat hur man överlever krig. Båda är lyckligt lottade att aldrig ha varit med om det. Vi kunde inte föreställa oss att vi skulle klara mer än en vecka. Vår uppfattning om krig kunde likställas med omedelbar personlig död. Ingen av oss saknar tillgång till vare sig krigsbilder eller kontakt med människor som överlevt eller flytt krig. Men att sätta oss själva i en krigssituation övergick vår fantasis förmåga. Omständigheterna kring den 18 december avhjälpte den oförmågan.
En av effekterna med julens nedstängningar av biblioteksverksamhet är sannolikt att fler än användarna har fått förståelse för den roll biblioteken spelar i samhället.
I början av pandemin användes Axel Oxenstiernas förvaltningsmodell som förklaring till både tilltron till det starka myndighetsansvaret, personifierad i Anders Tegnell, som till att vår beredskap var god eftersom Sverige har en djupt rotad förvaltningskultur. Alla visste vem som skulle göra vad, vi behövde inte vara oroliga. Pandemin skulle hanteras. Med ett års facit i hand verkar det allt mer tydligt att väldigt många vet vad någon annan ska göra eller borde ha gjort och att Axel Oxenstiernas arv användes mer frimodigt än påläst.
Nu är vi återigen i sportlovsveckornas tid och tillbakablickandet är oundvikligt. Utan att genast värdera om något är bra eller dåligt har till exempel språket förändrats. I bibliotekssammanhang kan öppet och stängt betyda att det i princip bedrivs samma typ av verksamhet, men sett från olika perspektiv använder vi olika ord.
Stängt har idag förstärkts med ord som stängt som mötesplats, helt stängt eller stängtstängt för att visa att begreppet har gått från att stänga ett öppet rum/lokal till en helt inställd verksamhet.
Man saknar inte kon förrän båset är tomt och en av effekterna med julens nedstängningar av biblioteksverksamhet är sannolikt att fler än användarna har fått förståelse för den roll biblioteken spelar i samhället. Men det finns också en stor risk kring att ord som öppet och stängt och tillgängligt kan användas med varierande innebörd. Bibliotekslagen ska garantera likvärdighet över hela landet. Idag är det möjligt att tolka ordet öppet olika.
Oxenstierna var centralist och förespråkade toppstyrning. Han levde under turbulenta tider. Kan vi ställa krav på att det ska gå att garantera nationell likvärdig tillgång till medier och information lokalt, utan att tillföra nationella medel och resurser för det?
Svaret måste bli nej.
Karin Linder, generalsekreterare Svensk biblioteksförening
