I en rapport skriver Svenskt näringsliv att folkbiblioteken kan effektiviseras med hela 47 procent. Läs Silvia Ernhagens, generalsekreterare, Svensk biblioteksförening, replik till Svensk näringsliv nedan.

Nyligen släppte Svenskt näringsliv en rapport där de framhåller att kommunerna kan spara 91 miljarder kronor genom att effektivisera sin verksamhet, utan att tumma på kvaliteten. Av de granskade områdena är det folkbiblioteken de menar kan effektiviseras mest, med hela 47 procent.

Detta efter att de har tittat på variablerna aktiva låntagare, barnbokslån, fysiska besök samt aktivitetstillfällen för barn och unga. Det är naturligtvis av högsta vikt att skattemedel används på rätt sätt, men frågan är om Svenskt näringsliv förstår folkbibliotekens verksamhet.

I Svensk biblioteksförenings rapport ”Folkbibliotekens ekonomiska förutsättningar sedan 2000”, från 2021, visar vi att folkbiblioteken i Sverige fått uppräkningar på 43 procent per invånare mellan 2000 och 2019 medan kommunernas totala uppräkningar per invånare var 88 procent. Tidningen Biblioteksbladet visar genom sin enkät till folkbibliotekschefer att en majoritet av folkbiblioteken fått sänkta anslag de senaste åren. Det innebär mindre personal, mindre pengar till böcker och färre sagostunder för barnen. Ofta drabbar det redan slimmade verksamheter, i just de kommuner som Svenskt näringsliv ser som ineffektiva – glesbygdskommuner.

För det vi ser är nedskärningarna i verksamheter runt om i landet. Folkbiblioteksfilialer läggs ner, biblioteksbussverksamheter dras in. Nu senast är det Vilhelmina kommun som tvingas dra in sitt engagemang i Julla Majja, den samiska bokbussen, enbart av ekonomiska skäl. Samma kommun som Svenskt näringsliv rankar som en av de minst effektiva kommunerna. Vilken biblioteksverksamhet ska de effektivisera härnäst – hemleverans till pensionärerna, bemannade öppettider eller minskningar i personalstyrkan som nu ligger på fyra personer?

Folkbibliotekens uppdrag enligt lag är långt bredare än de mätpunkter som används i rapporten. Som enda kommunala kulturverksamhet som ska finnas enligt lag, ska folkbiblioteken bland annat arbeta läsfrämjande, för att öka kunskapen om informationsteknik, de ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna, personer som har annat modersmål än svenska och personer med funktionsnedsättning. Utöver detta ska biblioteket vara till för alla och ha ett utbud av medier och tjänster som präglas av allsidighet och kvalitet.

I det dagliga bibliotekslivet översätts det här till bibliotekarien som sätter rätt bok i handen på elvaåringen som äntligen hittat läsglädjen. Det är den äldre mannen som kommer till biblioteket varje dag för att läsa tidningen, men också för att träffa andra människor.

Det är också tiden som läggs på det digitala utanförskapets efterverkningar, där bibliotekarier lägger en betydande del av arbetstiden på att hjälpa besökare med ärenden på datorer och i mobiler. Eller på att kommunicera med tonåringarna som för några månader sedan störde verksamheten, men som nu efter en tids arbete vistas i biblioteket med respekt för såväl besökare som personal och rummet. Det är möten med människor som inte går att effektivisera, men som är en väsentlig del av det dagliga arbetet på folkbiblioteket.

Sveriges kommuner har ekonomiska utmaningar, och alla verksamheter måste dra sitt strå till stacken, så även biblioteken. På  Svensk biblioteksförening ställer vi oss frågande till hur mycket mer vissa folkbibliotek kan effektivisera innan de reduceras till ett ordnat rum med böcker, långt ifrån den verksamhet som krävs enligt lag och biblioteksplaner. Långt ifrån det som krävs för att öka läsförmågan hos barn, digital kompetens hos grupper som behöver hjälp med de enklaste sysslorna på nätet. Och långt ifrån att vara kanske det enda rum som invånarna i en kommun kan besöka för att få till sig kultur utan att behöva betala.