För andra året i rad hålls Folk och Kultur i Eskilstuna, ett kulturpolitiskt konvent som vill främja ett tillgängligt och vitalt kulturliv i hela landet.
I år har det varit ett fullspäckat program med 250 programpunkter om allt ifrån framtidens scenkonst till kulturens roll i totalförsvaret.
Under seminariet Det demokratiska underskottet och bibliotekens roll: om det aktiva deltagandet i demokratin reflekterade tre personer som engagerar sig i demokratins framtid. Det var Patrik Lundberg – journalist, författare och vice ordförande i Sveriges författarförbund, Brit Stakston – författare, mediestrateg och entreprenör och Lo Claeson – bibliotekschef i Vaggeryd, som har en lång och bred erfarenhet av arbete med biblioteksfrågor i olika roller och funktioner. Tillsammans reflekterade de över utanförskap, mobilisering och biblioteket som rum för demokrati.
Brit Stakston menade att den stora kärleken till biblioteket är själva kärnan i problematiken. Å ena sidan är det en positiv kraft men å andra sidan också en nackdel.
– Vi kan ju aldrig få en minister att prata om biblioteken utan att hen reflekterar till sina egna erfarenheter från barndomens bibliotek, sagotanten, sa Brit Stakston.
Hon menar att vi måste sluta prata om hoten mot demokratin, att vi istället behöver demokratins abc, och att vi måste gå tillbaka till rötterna – nämligen att biblioteken ska vara fria från staten.
Lo Claeson tycker att biblioteken aktivt och medvetet måste dra sig mot det digitala.
– Vi betraktas oftast som sagotanter trots att vi är mer digitala idag, sa hon.
Även Lo Claeson betonade att biblioteken måste prata mer om demokrati, att man måste ”ta på sig demokratiglasögon”. Men samtidigt markerade hon att kommunerna också måste ta sitt ansvar och att politikerna måste inse vilken resurs biblioteken verkligen är.
– Vi behöver konkretisera vårt uppdrag för oss själva samtidigt som vi också behöver draghjälp från annat håll.
Patrik Lundberg tog upp hur biblioteken reflekteras i media, exempelvis att de minst en gång om året hamnar i centrum. Han tog upp exemplet när Tintinböckerna rensades ut från barnbiblioteket Tiotretton på Kulturhuset i Stockholm. Han menar att det är jättebra att vi diskuterar de sakerna, för det är då yttrandefriheten kommer till tals, men att allmänheten också måste känna till andra delar av biblioteksverksamheten. Till exempel att sedan 90-talet har flera hundra biblioteksfilialer försvunnit.
– Vi säger hela tiden att vi måste tänka på barnen men hur mycket tänker vi på barnen egentligen när var fjärde kommun i Sverige saknar skolbibliotek? Det är det media borde skriva om och det är här vi måste jobba på.
Patrik Lundberg fortsatte med att analysera kring privatiseringen och tog upp Nacka bibliotek som privatiserats, hur blir det med kultursamverkansmodellen som gör att det funkar i praktiken? Han funderade också kring vad som händer med meddelarskyddet.
– I Sverige har vi meddelarskydd vilket innebär att de som lämnar uppgifter till media om att allt inte står rätt till på arbetsplatsen skyddas, men det gäller inte för privata bibliotek.
