Under våren 2022 genomförde Malmö universitetsbibliotek en fokusgruppsstudie med studenter som använder talböcker och andra stödverktyg.

Studien har gjorts av Karin Lundin, Linnea Dahlgren och Annika Lawrén som alla jobbar på Malmö universitetsbibliotek. I rapporten står det bland annat att universitetsbiblioteket under våren 2022 hade 1 925 aktiva Legimusanvändare av totalt 24 000 studenter vid lärosätet. Detta innebär att omkring 8% av Malmö universitets studenter använder Legimus, vilket kan jämföras med Lunds universitet, där omkring 3% av studenterna använde Legimus under 2021. Som ett led i att förbättra arbetet mot studenter med läsnedsättningar genomförde alltså biblioteket en kvalitativ fokusgruppsstudie med studenter som använder Legimus och andra stödverktyg. Syftet med studien var att undersöka deras erfarenheter av att studera med talböcker och deras attityder till bibliotekets stöd.

– Vi bjöd in till två fokusgruppsintervjuer, en på Zoom och en på plats i biblioteket. Totalt sju studenter deltog. Vi var två som gjorde själva intervjuerna, en som var moderator och en som antecknade. Vi spelade också in intervjuerna. Sedan transkriberade vi materialet från intervjuerna och sammanställde och analyserade olika teman som kom upp ofta, säger Karin Lundin.

Varför valde ni att genomföra en fokusstudie med studenter som använder talböcker och andra stödverktyg?
– För att studenter med läsnedsättningar ska kunna studera på lika villkor som andra så ville vi höra deras röster och ta reda på om det är något vi på biblioteket kan göra för att förbättra vårt stöd till dem, säger Annika Lawrén.

Vad fick ni lära er under studien?
– Vi fick ett lite bredare perspektiv på talböcker, vi visste ju hur de funkade innan, men det var intressant att höra hur olika studenter med olika typer av funktionsnedsättningar faktiskt använder talböcker i sin vardag och hur de upplever det. Vi fick en större förståelse för hur utmanande det kan vara att plugga på universitetet när man har en läsnedsättning och att dessa studenter hela tiden måste stå upp för sig själva och påtala när tillgängligheten brister, säger Linnea Dahlgren.

Vad blev resultatet?
– Talböcker är jätteviktigt för dessa studenter, många sa att de inte hade klarat av att studera vidare utan dem. Talböcker var också väldigt viktigt för studenterna på ett känslomässigt plan, de kände sig mindre stressade av att veta att kurslitteraturen fanns tillgänglig, fick lättare att komma igång och att strukturera sig, och kände sig mer självständiga och självsäkra. De var på det stora hela nöjda med talböckerna och det stöd vi erbjuder, men det finns vissa problem, som till exempel dålig talsyntes och bristande kunskaper om läsnedsättningar bland personal, säger Karin Lundin.

Var det något som förvånade er gällande studiens resultat?
– Studenterna var mer engagerade i frågan än vad vi trodde! De hade mycket åsikter och många bra idéer. Flera tackade oss också för att vi gjorde den här studien och sa att det var skönt att få träffa andra studenter som använde talböcker, säger Linnea Dahlgren.

Stötte ni på några svårigheter på vägen?
– Inte några större egentligen, mest att det blev ganska mycket mejlande och svårt att hitta tider när alla kunde. Samtalet flöt kanske inte lika bra i fokusgruppen på Zoom, men det funkade ändå, säger Annika Lawrén.

Vad har ni lärt er?
– Hur viktigt vårt arbete med studenter med läsnedsättningar faktiskt är! Att få en personlig kontakt med oss på biblioteket betyder mycket för de här studenterna. Vi kan dock bli bättre på hur vi förmedlar information, många av studenterna tyckte att vi har alldeles för mycket text på våra hemsidor. En utmaning är också hur vi ska nå ut till nya och framtida studenter med att man kan få talböcker via biblioteket. Ingen i fokusgrupperna hade fått reda på det via våra officiella kanaler utan till exempel via kursare, vänner och familj, säger Karin Lundin.

Foto: Maria Brandström.