Hur har det nordiska samarbetet i biblioteksrelaterade frågor sett ut genom åren? Svensk biblioteksförening söker i arkiven – och hittar såväl likheter som olikheter från åren som har gått.

Nu i februari hålls ett möte i Oslo med de nordiska biblioteksföreningarna där viktiga frågor för biblioteken runt om i Norden diskuteras. Självklart deltar även representanter från Svensk biblioteksförening. Blickar vi genom historiens backspegel kan vi se tillbaka på ett samarbete som sträcker sig lång bakåt; redan 1926 ägde det första nordiska biblioteksmötet rum. Mötet arrangerades i Hindsgavl, på Fyn i Danmark och varade i hela sex dagar. Bland arkivets gulnade sidor och svartvita fotografier hittar vi bibliotekshistoria som är både fascinerande och högaktuell.

I Biblioteksbladet från 1945 kan vi vi läsa om glädjen och vikten av samarbete efter andra världskrigets slut. I dag råder det krig i Ukraina och en önskan om fred finns då, liksom nu. Så här står det i Biblioteksbladet, 1945:

Från BBL 1946: Grupp Banke på altanen.

”Från Biblioteksfronten: Kriget i Europa är slut. Det är obehövligt att vittna om de känslor av befrielse och lättnad, som vetenskapen härom framkallat. Det är naturligt, att vi i vårt land alldeles särskilt glädja oss åt att Danmark och Norge återvunnit sin frihet. Vi glädja oss åt att på nytt obehindrat kunna få råka våra danska och norska kolleger, att få fortsätta ett samarbete, som under de gångna åren visserligen aldrig legat helt nere men med nödvändighet skall bliva mera intensivt än förr. Vi ha under de sista åren haft den förmånen att här i Sverige få ge fristad åt åtskilliga representanter från danskt och norskt biblioteksväsen. Det nordiska samarbete, som detta inneburit, kommer säkerligen inte att vara utan betydelse för framtiden.”

Samarbetsglädje – så in i Norden

Året efter, 1946, nämndes inte kriget lika utförligt i Biblioteksbladet. Däremot uttrycktes en alldeles särskild livsglädje i sammanfattningen av det nordiska biblioteksmötet i Uddevalla som ägde rum 19–30 maj 1946. I texten får vi läsa om att mötet hade ett 70-tal deltagare: 27 från Danmark, 9 från Finland, 1 från Island, 11 från Norge och 23 från Sverige. En viktig fråga under mötet var frågan om att ”utnyttja upptäckarglädje och fatta språkdifferenserna så att Nordens fond kan bli gemensam för alla Nordens barn.” Skribenten kommenterade också att de barn som varit på interskandinaviskt utbyte gärna ville fortsätta att läsa den litteratur som de bekantat sig med.

Tre norska deltagare (Melhus, Houm, Andreassen).

I ett efterkrigshärjat Norden beskrivs mötet med värme: ”Trots den vackra omgivningen och den ständigt strålande solen utvecklades en aktivitet som var alldeles otrolig. Maskinerna knattrade i ett, det tillfälligt hopsamlade biblioteket utnyttjades flitigt, Uddevalla stadsbibliotek stod beredvilligt till vår tjänst, och alla trivdes med sina nyförvärvade vänner och rumskamrater. […] Vi kände att vi levde, och vi överraskades av att finna att vi kunde göra saker, som vi aldrig drömt om. Det var som Alf Melhus sade i sitt avskedstal: vi har kommit ihåg det vi äro skyldiga vårt yrke – det att vara levande människor och icke yrkesrobotar.”

Så kunde det se ut för nästintill 80 år sedan, hur det ser ut framöver – återstår att se.