”Vi vill visa den kvalitet på utbudet vi kan erbjuda genom att gallra”

I samband med att stadsbiblioteket i Uddevalla flyttar till nya och mindre lokaler passar biblioteket på att gallra böcker. Gallringen har väckt frågor bland en del av kommuninvånarna – då har biblioteket tagit tillfället i akt för att berätta för allmänheten vad gallring faktiskt innebär.

I samband med flytten av biblioteket uppmärksammade lokal media bibliotekets gallring vilket skapade en viss oro hos kommuninvånarna, berättar Emilia Nilsson, bibliotekarie på Uddevalla stadsbibliotek, som menar att likhetstecken då sattes mellan mindre lokaler och större gallring.

– En del av oron handlar om att man undrar ifall några favoriter kommer försvinna. Risken att det händer är naturligtvis väldigt liten, då vi tar hänsyn till hur längesedan och hur ofta böckerna har lånats. När vi förklarar hur det fungerar med gallringen brukar det skapa en ökad trygghet och förståelse för hur vi arbetar. Men vi tar också oron på allvar och möter våra besökare i den. Vi tar oss tiden att lyssna på dem och försöker alltid ha en dialog om hur gallringen går till och vilken typ av böcker det rör sig om, säger Nilsson.

I samband med detta lyfte biblioteket gallring via sitt Instagram-konto. Ett syfte med det var att visa att ett stort bestånd och en stor lokal inte automatiskt är något positivt.

– Det vi vill visa är den kvalitet på utbudet vi får chans att erbjuda genom att gallra. Samtidigt vill vi göra allmänheten medveten om att gallring är något naturligt för ett bibliotek. Det är en del av vårt ordinarie arbete och något vi ska göra regelbundet. Genom att börja berätta historien om gallringen direkt från vår verksamhet får vi en chans att ta tillbaka frågan som lokal media lagt fokus på. Vi kan visa och förklara vad gallring egentligen innebär för biblioteket och att det inte är en negativ process. Det blir ett sätt att skapa en närmre relation till våra användare som samtidigt får chans att lära känna delar av vår verksamhet som inte alltid syns, berättar Nilsson.

Gallring som ett sätt att lyfta utbudet

Gallringen är alltså en naturlig del av bibliotekariernas arbete och en viktig del i bibliotekariens mediestrategiska uppdrag.

– Vi vill kunna erbjuda ett brett, kvalitativt, aktuellt och uppskattat utbud till våra låntagare. För att uppnå detta krävs både inköps- och gallringsarbete. Gallring är i sig en positiv del av arbetet där vi kan få bort överflödiga ”hyllvärmare”. Det gör att vi frigör ytor där vi kan fronta böcker i hyllorna, vilket ökar chansen för låntagare att upptäcka och låna dem. Om vi inte gallrar och ser efter det utbud vi faktiskt har finns risken att det uppfattas av besökare som att vi inte bryr oss om utbudet, säger Nilsson.

Avvägningen av de böcker som gallras sker noggrant. Framför allt rensas det som är gammalt, slitet, utdaterat eller helt enkelt inte längre lånas. Gallringen är även en möjlighet att se över om beståndet lockar till läsning, berättar Nilsson.

– Det finns äldre böcker som sällan lånas men som kan anses vara standardverk inom sin genre. Sådant bevarar vi, eller undersöker om det finns nyare utgåvor att köpa in för att byta ut så att det ser mer tilltalande ut i hyllan. Man brukar ju säga att man inte ska döma en bok efter omslaget, men i en stor hall fylld av flera hundra tusen böcker… Hur ska man som besökare göra för att hitta sin nästa läsupplevelse på plats? Man gillar ju trots allt ett trevligt visuellt intryck att vila ögonen på, säger hon.

Avvägningar och strategier

Gallringen inför den kommande biblioteksflytten har inneburit en positiv nystart för biblioteket när det kommer till plan och strategi kring just gallringen. Biblioteket utgår ifrån den så kallade CREW-modellen, som Ingalill Stenmark, bibliotekarie på Sveriges depåbibliotek och lånecentral samt 2024 års pristagare av Bengt Hjelmqvists pris, har arbetat med att introducera och sprida i Sverige.

– Trots medieplaner har vi hamnat i en situation där vi låtit utrymmet i hyllorna för varje avdelning avgöra hur mycket eller lite vi gallrar. Med tiden har vissa avdelningar fått en minskad utgivning och andra ökat. Detta har gjort att vi har ett mer uppdaterat utbud med för lite plats på ett ställe medan vi har ett mer utdaterat och skralt utbud på ett annat, berättar Nilsson.

En svårighet med gallringsarbetet är delar av serier – om inte alla böcker i en serie lånas lika aktivt, ska ändå hela finnas eller bara de populära delarna? Om ett par delar i en serie går sönder och är svåra att få tag på på nytt, ska man fortfarande ha kvar resten av serien eller gallra hela? Det är återkommande frågeställningar i gallringsarbetet, menar Nilsson, och påpekar att en annan svårighet är avvägningen mellan bland annat bredd och kvalitet i utbudet.

– Även om vi måste kunna redovisa statistik i form av besöksantal och utlåning, så har vi också ett demokratiskt kulturuppdrag. Där måste vi kunna erbjuda en bredd i vårt utbud. Där blir det svårt med just avvägningar som baseras på utlåningssiffrorna när man ska gallra, berättar hon.