Collijnpriset 2020 för bästa uppsats inom ämnet biblioteks- och informationsvetenskap tilldelas Anna Hallpers för uppsatsen ”Allt förändras och förändringarna kommer att fortsätta – Om synen på digitalisering och det digitala imperativet.”

Uppsatsen lades fram vid Högskolan i Borås, Akademin för bibliotek, information, pedagogik och IT.
Allt förändras och förändringarna kommer att fortsätta – Om synen på digitalisering och det digitala imperativet (pdf)

Juryns motivering:

”I hård konkurrens har Collijnprisets jury beslutat att tilldela Anna Hallpers årets pris, för uppsatsen ”Allt förändras och förändringarna kommer att fortsätta – Om synen på digitalisering och det digitala imperativet”. Fenomenet ”digitalisering” genomsyrar hela vårt samhälle och inte minst verksamheten vid svenska högskolebibliotek. Genom att lyfta fram teoretiska perspektiv som både berikar och tydliggör uppsatsens forskningsfrågor lyckas författaren på ett koncist och engagerande sätt ge läsaren en breddad insikt i hur begreppet används, förstås och underförstås i den svenska biblioteksvärlden. Författarens egen röst vävs in i texten på ett både sakligt och personligt sätt, vilket lyfter så väl uppsatsens innehåll som själva läsupplevelsen.”

I år är det du som tilldelas Collijnpriset, stort grattis Anna! Hur känns det att vara årets pristagare?

– Tack så mycket! Det känns väldigt roligt och hedrande.

Kan du berätta lite mer om vad din uppsats handlar om?

– Den handlar om synen på digitalisering inom biblioteksvärlden, och i samhället i stort. Jag gjorde en analys av rapporten Den femte statsmakten och tittade på hur begreppen ”digitalisering” och ”digital” användes där, och analyserade resultatet utifrån olika teorier om teknik. 

Hur tycker du att begreppet digitalisering används inom den svenska bibliotekssfären och hur är synen på den utifrån de olika föreställningar om den som finns?

– Det är ju ett välanvänt begrepp, samtidigt som det sällan definieras särskilt tydligt. För bibliotekens del innebär det ju två delvis olika saker: dels en digitalisering som påverkar förutsättningarna för vårt eget arbete, med till exempel nya medieformer, dels en bredare definition som snarare pekar på en samhällsomvandling av något slag, och där det blivit bibliotekets uppdrag att utbilda allmänheten i hur man ska hantera denna omvandling. Inom biblioteksvärlden liksom i samhället i stort menar jag att det finns en starkt deterministisk syn på tekniken, och att vi därmed mest pratar om hur vi ska hantera alla förändringar som kommer utifrån eller uppifrån, snarare än att prata om hur vi eventuellt kan påverka eller forma utvecklingen.

I din uppsats är en av dina frågeställningar vad som synliggörs och vad som döljs av detta begrepp. Vad kom du fram till?

– Att digitaliseringen ofta får agera subjekt och beskrivs som en aktör – digitaliseringen kräver saker, digitaliseringen skapar nya förutsättningar, digitaliseringen förändrar samhället. Men digitalisering är ju bara ett samlingsnamn för en rad olika samhällsförändringar, som i hög grad drivs på av väldigt stora företag. När man pratar om allt detta på ett sådant abstrakt sätt försvinner de faktiska aktörerna, och digitaliseringen framstår närmast som en naturlag eller högre makt som människor måste rätta sig efter. Frågan är då för vems skull digitaliseringen egentligen sker?

När du intervjuades av Högskolan i Borås så berättade du att du efter att ha avslutat din utbildning fått ett starkt intresse för teknikfilosofi. Kan du berätta mer om vad det innebär?

– Under arbetet med uppsatsen insåg jag att teknikintresse inte bara behöver vara fascination för nya prylar, eller en lust att plocka isär och sätta ihop saker. Det går att vara intresserad av teknik som fenomen och teori, och jag tror att det vore värdefullt om fler inom humaniorafältet intresserade sig för teknik, då det är en sådan viktig faktor i hur vi lever våra liv. Teknik och makten över tekniken är i allra högsta grad en politisk fråga.

Idag arbetar du som skolbibliotekarie. Vilken syn på begreppet digitalisering har ni på din arbetsplats?

– Jag vet inte om vi direkt har någon uttalat gemensam syn, men som överallt annars märker vi ju av båda typerna av förändring som jag nämnde tidigare – vårt eget arbete förändras, och vårt uppdrag gentemot allmänheten förändras. Vad gäller skolan får jag känslan av att man har hemskt bråttom att digitalisera, men att det sällan diskuteras exakt vad det innebär, eller varför det ska ske. Där liksom överallt annars skulle jag önska att diskussionen utgick från vad människor behöver tekniken till, snarare än vad tekniken kräver av oss människor.

Prisceremonin kommer att sändas digitalt den 12 november. Mer information kommer under hösten.